Obama--en "devout non-ideologue"

Enligt E. J. Dionne på RCP.com så är President Obama en "devout non-ideologue" enligt en medarbetare till Presidenten.

Politiska ideologier är potentiellt farliga. Se bara vad Marxismen lyckades orsaka. Det är dock intressant att Obamas icke-ideologiska framtoning beskrivs i religiösa tecken--"devout". Jag refererade nyligen till ett tal av Obama där han redogjorde för hur han blev religiös. Informationen jag fått hittills om detta verkar leda till slutsatsen att Obama är "devout" politiskt men inte religiöst.

I min tro på Gud är jag "devout" även om jag inte är med i en kyrka. Jag är därmed frireligiös men inte frikyrklig. Jag har funnit att man i kyrkor har problem med dogmatiskt tänkande och jag håller med Humanisterna så tillvida att detta är en broms på samhällets utveckling och friheten. Jag blir Klassiskt Liberal snarare än Konservativ. Traditioner behöver hela tiden förbättras. Speciellt i dessa folkvandringstider.

Igår försökte jag använda mig av så kallade Quiz för att på ett Nolan schema se var jag befinner mig politiskt. I en Quiz blev jag Liberal Centrist och på en annan en Libertarian Centrist. Liberal är det Amerikanska uttrycket som betyder att jag i princip skulle vara där jag trodde Obama befann sig. Jag har dock fortfarande sympatier för den Republikanska, Konservativa utrikespolitiken. Problemet med Quizar är att frågorna inte viktas för vad det betyder för personen som svara på frågorna och att de använder sig av frågor som gör bedömningen utgående från nutidens politiska situation.

Frågan är om inte Obama är ideologiskt mer åt vänster samtidigt som han inser att vägen dit går via pragmatik och centristiska metoder? Åtminstone verkar detta vara vad Republikanerna tror eftersom de verkar hålla sig på sin kant.

En annan viktig punkt om skillnaden mellan Bush administrationen och Obama är vad Daniel Henninger på wsj.com tar upp, nämligen Obamas trevlighet mot diktatorerna. Henninger menar att det kan uppfattas som om hoppet om frihet försvinner för folk i en diktatur om diktatorn engageras.

Det positiva med en engagerande approach är dock att folket engageras på samma gång. Det blir möjligt att vara friare, likt Amerikanerna, eftersom diktatorn är vän med Amerika. Folket ställs inte mot diktatorn där de inte kan få hjälp av USA ändå, eftersom de är fast i sitt land. Förbättrade handelsmöjligheter kan sedan verka positivt på var och en. Denna utveckling kan nog ge mer hopp än en stagnerad toppförhandling.