Politisk Frihet?

Dagen för Kristallnatten 1938, den 9e november 2000, bröt man sig in i mitt hem, skrev vårdintyg och fängslade mig på något man kallade en sluten psykiatrisk avdelning. Det så kallade "tukthuset" i Göteborg, Lillhagsparken.

Jag kom ihåg att jag satt ute i foajén till avdelningen i timmar och väntade utan att bege mig till mitt rum. Jag hoppades att någon skulle komma och ta ut mig från mitt fängelse men ingen kom. Efter någon vecka kom min mor och hälsade på. Jag tvingades vara där i fem månader. Eftersom jag är läkarutbildad vet jag att det inte var en riktig avdelning utan en slags kopia där man "lekte" psykavdelning.

Det var då jag förstod att jag var helt ensam på jorden. Nio år senare håller jag fortfarande på att kämpa mot vad jag kallar Människoförstörelsebolaget. Det etablissemang som var behjälplig i mitt fängslande genom att trakassera och tortera mig ett halvår ledande till min Kristallnatt.

Man gav mig diagnosen akut psykos. Jag vet dock nu som då att jag är ovanligt frisk. Det framkom senare att den egentliga "diagnosen" var att jag var "sjuk". En ny slags åkomma.

Vad kan vara lämpligare en dag som Påskdagen, livet och ljusets högtid, än att diskutera det hända en smula.

Gulag var ju ett tidigare exempel där man använde psykiatriska diagnoser för att fängsla, kontrollera och straffa personer. Jag läste faktiskt Gulagarkipelagen av Alexander Solsjenitsyn som ung. Man sysslade med att förbättra telefonutrustningar.

År 2005 fick jag problem med mitt försörjningsstöd från socialbyrån i Bergsjön. Enligt lag skall de svara på min korrespondens. Detta skedde ej och jag blev på detta sätt avskuren från samhället. Man ville att jag skulle acceptera pengar utanför socialbyråns förssorg, men konstigt nog via byggnaden. Jag tömde då min lägenhet och begav mig ut till en alternativ socialbyrå för att på nytt få kontakt med samhället.

Jag förvägrades socialbidrag i Mölndal där jag växt upp. Det snöade på gatorna i staden där jag spenderade 3 vakna dygn. Sedan fanns bara en utväg. Tukthuset Lillhagsparken i fem månader igen.

Samma år dog min far i USA och jag ärvde lite pengar som tog mig fram till ungefär idag...