Anti-amerikanism

Jag har valt att betrakta problemet med den svärtade imagen för USA med hjälp av en del källor som The Economist 29 mars 2008, där det finns en 14 sidor lång beskrivning av USAs utrikespolitik, och TIME Magazine 28 april 2008.

Själv uppskattar jag som också t.ex. Gordon Brown och Påven Amerika väldigt mycket. Gordon Brown säger t.ex. att "Amerika is still the beacon of the world for its defense of liberty".

Ett sätt att betrakta problemet är att fråga om världen behöver en ledande nation. Personer som Gordon Brown tycker detta och han föreslog vid ett möte han hade med John McCain på 10 Downing Street i London nyligen att man kunde fundera på att utbilda de barn i världen som inte har en plats i ett klassrum vid nuläget. Det lär skall vara c:a 72m barn. Ett dylikt företag skulle även kunna ha en positiv effekt på USAs image.

Här i Sverige läste jag en poll i SvD.se som hävdade att läsarna tyckte Vladimir Putin hade varit en bättre president än George W. Bush och folk jag känner till gillar Ryssland över Amerika. Jag fick en shock båda gångerna. Hur gör folk en sådan bedömning? Ryssland är ju lite speciell. I Ryssland, tvärt emot andra länder, är Bush dock mer populär 2007 än han var 2003.

En risk är att USA blir isolationistiskt efter svårigheterna med Bush administrationen. Kriget i Irak har väl varit en mycket negativ faktor. Kanske värre än det icke-ratifierade Kyotoprotokollet. Men enligt Robert Kagan hade Clinton-administrationen efter 1998 ändrat Iraks status från "containment" till "regime change". De neokonservativas bedömning var i detta hänseende inte unik.

Frågan är vad folk vill ha i stället för en ledande nation? Den medför ju ändå en viss stabilitet. Frågan är också varför folk är så veka mot vänster när man tänker på vad som skulle hänt i Europa om Stalin hade tagit över efter andra världskriget. Respekten för den skillnaden tycks saknas. En slags uppgivenhet. Vi orkar inte med globaliseringen. Vi faller tillbaka i den post-sovjetiska civilisationen. För mig är detta skrämmande.

Sverige verkar just nu vilja orientera sig mot Asien. Till dess frestande tillväxtzoner. Undrar om det är lämpligt att ge sig ut i detta vilda territorium utan en förankring i den trans-Atlantiska regionen? Fortsätter Sverige under den nya regeringen att vara det land som andra länder kan tala med därför att de skäller på USA tror jag det blir problem.

Det är farligt nu när den generation som såg USA som befriare börjar försvinna och att Europa som ursprung börjar mattas i USA. En aktiv politik kommer att krävas för att hålla den trans-Atlantiska relationen vital förutom handeln som är stor.

Igår visade man på nyheterna Andreas Carlberg som klagade på USA som ledarnation för miljörörelsen. Idag fanns på nyheterna ett reportage från Filadelfia där man visade de dåliga knarkkvarteren och polisens kamp i anslutning till presidentvalskampanjen där idag. Jag har bott i Filadelfia i nästan tio år och tycker det är en trevlig stad. Dessa inslag är producerade på ett sätt som försämrar relationen.

Jag börjar få ett grepp på orsakerna till den svenska anti-amerikanismen men jag arbetar fortfarande på projektet. Det är dock ett otrevligt fenomen. Min dotter, en amerikan, hade fått rådet från sin skola att inte bära typiskt amerikanska collegetröjor i Europa när hon besökte Frankrike och studerade där förra hösten.