Där finns ju en risk att klimatförändringar skall komma att ge oss stora problem här på jorden men där finns ju samtidigt problem av de militära traditionella slaget.
Jag kommer då fram till att det går att acceptera att framförallt USA förlorar liv på den militära säkerhetssidan om man betraktar oss transatlantiskt som en enhet med USA som ledaren.
Om Europa däremot glider in i en anti-USA attityd uppstår en potentiell schism. Denna utveckling ägde rum när Chirac och Schröder vägrade hjälpa till i Irak.
Den senaste tiden, med ledarna Angela Merkel och Nicolas Sarkozy, har dock talat för att de ledande nationerna i Europa inte vill separera från USA, Canada och Mexico. Det mer stabila läget i Irak hjälper väl till härvidlag.
Kan dock inte komma ifrån tanken att EUs intensiva engagemang i miljöfrågan kanske är ett sätt att arbeta sig iväg från andra säkerhetsproblem. En slags strutsmentalitet.
Signaturen eunited på Debate Europe siten talar om att miljöproblemfrågan helt kommer att ta över i riskportföljen och samtidigt att den kommer att förena människorna på jorden. Jag är lite mer skeptisk till en sådan tolkning.
Dåvarande ambassadören till Österrike från USA WL. Lyons Brown höll ett informativt tal i december 2002 på den Diplomatiska Akademin i Wien. Han sa bland annat:
"As much as we value the support of our Asian and Latin American friends," said Brown, "it is the trans-Atlantic partnership that has been tested. It has proved to be the most successful alliance everknown over two generations of shared endeavors and sacrifices. European support and European views mean more to Americans than you may realize."
En spiritualisering av miljöfrågan till en andlig enhet världen över är troligtvis naiv. Folk kommer troligtvis snarare att börja bråka om tillgången på bristande naturtillgångar i stället och den traditionella säkerhetsproblematiken kvarstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar