Varför blir EU elitistiskt automatiskt?

Dick Erixon skriver ett intressant inlägg om Lissabonfördraget. Erixon tar också upp det sanslösa i att inte vara med i NATO. När allt kommer omkring är ju säkerhet intimt förknippat med att dela viktig information--blodet i den moderna ekonomin.

Erixon säger att EU är ett elitistiskt koncept. Det må vara hänt men frågan är hur man skall undvika att en federal myndighet fjärmar sig ett steg från den nationella nivån? Språkproblemet är ju också en naturligt fjärmande faktor som den nuvarande regeringen vill råda bot på med prioritering av språk på gymnasiet.

EUs konstruktion är väl inte utarbetad till perfektion ännu. Man träder steg för steg. Det viktiga är väl kanske konceptet som sådant. Är det bra med en federation på 500m innevånare som kan vara en jämbördig partner med USA, Kina, Indien och Japan och som kan hålla Ryssland i schack? Är det bra med bröder, systrar och vänner i Europa?

För dem som inte har utlandserfarenhet vill jag bara påminna er om hur litet Sverige är. Utan NATO och utan EU skulle Sverige vara ännu mindre. Det är dock helt naturligt att konstatera att EU alltid kommer att verka elitistiskt för den lokale svensken som kanske inte ens talar engelska.

Den globala framgångsrika svenska industrin, som bygger på kunskap på internationell nivå, och som skapar jobb, är också elitistisk. EU arbetar på det globala planet såväl som det lokala. Det ligger därför i sakens natur att den genomsnittlige svensken måste vänja sig vid att denna nivå finns och acceptera densamma.