Putins Ryssland definierar demokrati på nytt sätt

Som Dick Erixon skriver när han diskuterar Robert Kagans artikel, The End of the End of History, har Ryssland och Kina fått en ställning mot demokratierna i världen som autokratiska "demokratier" hur konstigt det än låter. Ryssland kallar sig en "sovereign democracy".

Putin definierar demokrati mer som att se efter folks behov snarare än att ha kompetitiva val. Man talar alltså mer om vad de behöver snarare om vad de har för rättigheter.

Vi i Väst bör se detta som en ursäkt för att med ett fåtal styra massorna. Dock, säger Kagan, har både Ryssland och Kina lärt sig att låta ekonomin gå så länge folk inte sysslar med politik. Detta har gett dem makt. Min fråga är dock hur långt upp i GDP per capitan man kommer med denna teknik.

En viktigare fråga kanske är, som jag diskuterade i mitt förra inlägg, vad som blir av folkets själ om det enda de kan diskutera är att göra pengar tillsammans.

Kagan skriver vidare att vad som Putins rådgivare leder in honom på är ett korståg mot den förnedring som Sovjetunionens konkurs innebar. Detta är populärt hos folket och tyvärr påminner det om Tysklands reaktion efter första världskriget.

En potentiellt viktig faktor som skiljer demokratierna från autokratierna, enligt Kagan, är de universella värderingarna. Jag skulle vilja ställa frågan igen om inte de universella värderingarna har med människans psykologi att göra. Vad som passar människan bäst. Är mest naturligt.

De senaste 40 åren har varit viktiga för social psykologins utveckling. Kan man inte säga att vad man lärt sig under denna tid, och där är kunskapen störst i Väst, kan appliceras på hur man leder populationer på ett så friktionsfritt sätt som möjligt? Jag är övertygad om att vad Applebaum kallar "civil society" är synnerligen relevant för denna process.

Man kanske även får introducera en term som t.ex populationernas mognadsgrad? Vad som är bäst för en viss population beror ju på mognadsgraden. Så mycket för orsaken men en praktisk fråga är ju om Kina och Ryssland blir expansiva? Som Kagan och Erixon påpekar så har de redan brutit Västs monopol på globaliseringsprocessen.

Kagan är dock mer pessimistisk än Godon Brown och Carl Bildt vad avser möjligheten att sätta upp nya internationella institutioner där Kina och Ryssland är med. Detta då till och med när det rör sig om globala gemensamma problem som växthuseffekten.