Jag har nämnt att jag läst boken The Post-American World från 2008 av Fareed Zakaria de senaste dagarna. Det är en av de där böckerna på sistone som diskuterar den analkande multipolära situationen i den globala ordningen.
Fareed Zakaria är född muslim i Indien men en naturaliserad Amerikan som gjorde sin PhD under Samuel P. Huntington på Harvard Universitetet. Numera arbetar han på Newsweek Magazine. Man anar ett strå av schadenfreude i beskrivningen av Amerikas nuvarande situation men boken kan i stort ses som en bok till Amerikas försvar.
Kort sagt så beskriver Zakaria om "the rise of the rest" som han exemplifierar med 2.5 miljarder Kineser och Indier. Kina är utmanaren och Indien den allierade. Det är faktiskt intressant att se att folk i Indien till 73% är positiva till USA. Ett viktigt avtal mellan USA och Indien har också slutförhandlats i dagarna som är viktigt för de båda ländernas framtid vad avser bl.a. nukleära spörsmål.
Först skrämmer Zakaria läsaren, med framför allt Kinas potential, men sedan rehabiliterar han USA i läsarens ögon för att till slut bluddra bilden med en massa pessimism. Man får en bra bild av USAs överlägsenhet inom Undervisningsväsendet.
Vad som intresserade mig var Zakarias indelning av USA i en "Society" och en "State". Indien är tydligen organiserad på samma vis. Det förklarar observationen att Kongressen och Presidenten inte är så populära, 15% respektive 25%. "Society" gillar dem inte utan de har bara anhängare från dem som räknas till staten?
Han har inte mycket till över för staten utan ser sig förmodligen som en del av "Society" och skriver:
"Som den går in på 20:e århundradet är inte USA en fundamentalt svag ekonomi, eller ett dekadent samhälle. Men USA har utvecklat en högt dysfunktionell politik. Ett antikt överdrivet stelt politiskt system--225 år gammalt--har fångats av pengar, speciella intressen, en sensationalistiskt media, och ideologiska attackgrupper. Resultatet är en ändlös, virulent debatt om triviala ting--politik som teater--och väldigt lite substans, kompromiss och handling. Ett "kan göra" land är nu belastat med en "göra ingenting" politisk process designad för partisansk strid snarare än problemlösning".
Det verkar inte som Zakaria är vidare demokratisk och tänker på att folket är involverat om han inte faktorerar in dem i sitt "Society" begrepp. De flesta Amerikaner jag mött talar väl om sin Författning och Självständighetsförklaring med sina "Checks and Balances". Amerikanarna har ju ett mer utbyggt frivillighetsarbete som måste vara en naturlig del av "Society"--den sociala ekonomin.
Hur styrs "Society"?
Min fråga till Ylva Johansson (S): Har du inte misslyckats?
19 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar