George W Bushs "legacy" diskuterades i Studio Ett på radion

Efter en synnerligen negativ introduktion med intervjuer från gatan runt om i världen, förbättrades George W Bushs image något mest tack vare Dick Erixons kommentarer. Jag tror likt en artikel i TIME magazine för ett tag sedan att Bushs eftermäle kommer att bli gott när det visar sig att problemen kvarstår och inte kan skyllas på honom. Bush själv har sagt att hans "legacy" inte kan bedömas förrän vi alla är döda--vad han nu menade med detta?

Erixon tog upp den synnerligen viktiga poängen att vi kanske aldrig har levt i en mer fredlig tid och ändå tycks man ge Bush skulden för det mesta. Otack är världens lön heter det ju. Han sade också att Saddams regim tog död på fler Irakier än vad som dör nu för tiden. Situationen och framför allt de framtida möjligheterna för Irakierna är oändligt mycket större idag. Dessutom har det inte förekommit någon ny terroristattack i USA sedan den 11:e september 2001. En del försöker säga att hotet var överdrivet men det är troligare att kriget mot terrorismen faktiskt har haft effekt.

En sak som är viktig för jämförelsen är att det inte bara är Bush som är impopulär. Den Amerikanska Kongressen har ett lägre betyg. Politiska partier i Europa har enligt Eurobarometern så låga siffror som 25% stöd. Gordon Brown i Storbritannien har lika dåliga siffror och Japans premiärminister avgick nyligen på grund av sin låga uppskattning. Man säger att Angela Merkel är populär men jag har inte sett några siffror vilket kan betyda att hon skulle kunna ha bättre betyg i anständighetens namn. Nicolas Sarkozy har haft väldiga problem med uppskattningen även om den förbättras något på sistone. Vi lever på detta sätt i en svår tid. Folket på gatan verkar inte vara nöjda trots att de formellt sett är goda tider.

Det är väl snarare så att de Jordanska araber som klagade i programmet i stället skulle klaga på sina egna undermåliga ledare än på Bush. De lever dock i samhällen där detta är farligt och därför är det kanske bekvämt att ta poäng på att skälla på den store Satan.

En av debattörerna i programmet menade att Amerika inte levt upp till kraven på ett moraliskt föredöme under Bushs tid. Där finns Guantamo Bay, Abu Ghraib och tortyr. Det är svårt att försvara det som hänt i detta fall men tanken var väl den att man med Gautanamo och "waterboarding" skulle skapa ett intryck av att de terrorister som blev tillfångatagna inte hamnade i ett bekvämt fängelse. I krig och kärlek är allt tillåtet? Det går också att påpeka att det inte som i Saddam Husseins fall är fråga om hederliga människor som utsätts för tortyren eller fängelse enligt Guantanamos regler utan grova förbrytare. Personer som förser förståndshandikappade kvinnor med självmordsvästar och sedan använder sig av fjärrkontroller för att detonera personerna på lämpligt ställe för att döda så många som möjligt är ett exempel.

Orsaken till att tiderna försämras under Bushs tid och att frustrationen ökar beskrivs numera i ett flertal böcker där man tar upp problemet med att USAs relativa betydelse minskar på grund av framför allt de så kallade BRIC nationernas frammarsch, dvs tillväxtekonomierna Brasilien, Ryssland, Indien och Kina. Hur dessa kommer att integreras i världens beslutsprocesser är för tillfället fullkomligt okänt.

Bushs rykte vad avser hans motsträvighet till klimatbefrämjande åtgärder kommer också, och har redan, förbättras. Europa har inte kunnat efterleva Kyotoprotokollet speciellt väl och Bushs ursprungliga argument om att det var vetenskapligt felaktigt har stått sig. Kol förblir en vanlig energikälla och används framför allt av Indien och Kina. Bush hade ju också argument om att det ekonomiskt också måste vara rimligt att spara miljön vilket beror på att de strategiskt befinner sig i konkurrens med t.ex. Kina, något som Europa bortser från på egen risk.

Det pågår nu till exempel en kamp om Europas gunst. Ryssland försöker ta USAs plats och vill tala om partnerskap och säkerhetspakt. Det kommer att bli en mycket definierande tid framöver där Svenskarna kommer att tvingas välja militärmakt om inte Europa själv skapar en strategisk potential vilket kommer att bli svårt eftersom sådant kostar pengar och det är finanskris. Jag har på min blogg talat om faran att hamna i lag med Ryssland men både Frankrike och Tyskland har på senare tid, trots Georgien, givit signaler till att man vill arbeta för att integrera Ryssland ekonomiskt med EU. Detta tror inte många Amerikanska bedömare är rimligt vilka i stället förordar att man ställer världens demokratier mot autokratierna. Denna fråga diskuteras inte som valfråga i USA men har förmodligen olika utfall beroende på vilken kandidat som vinner.