FT.com skriver idag om det möte som ett G20 skall hålla i mitten på november i USA för att diskutera den finansiella krisen. Dessa länder är Argentina, Australien, Brazilien, Kina, Indien, Indonesien, Mexico, Syd Korea, Ryssland, Saudi Arabien, Syd Afrika, och Turkiet plus G7 och EU.
Den fråga som infinner sig då är om man skall utvidga G8 permanent eller inte. Angela Merkel tycker inte att man skall göra detta. Hon uttrycker detta genom att säga att hon inte tror att det representerar en "philosopher's stone". Hon tror med andra ord inte att det löser problemet med att regera världen. Hon kan tänka sig att utvidga i speciella fall, som detta möte.
Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier tycker däremot att det är dags. Han tillhör partiet SPD och kandiderar mot Angela Merkel, CDU, i nästa års val.
Hur världen skall regeras, om nu detta är möjligt, är förstås en central fråga. Det är också en fråga där skiljaktigheter inom EU, och mellan EU och USA, börjar dyka upp som ett resultat av den finansiella krisen.
Nicolas Sarkozy som var initiativtagaren till G20 mötet ser tydligen gruppkonstellationer som essentiella. Han menade i sitt tal igår att det inte finns någon nationell väg ur finanskrisen då han propagerade för en eurogrupp potentiering. Vad är det för europeisk kapitalism som Sarkozy vill ha? Vad kommer Kina att ha för krav när de vill optimera sin kommunistiska kapitalism? George W Bush menar att det är ganska bra som det är med de justeringar som görs nu.
Frågan är hur man skall tolka skillnaden mellan Merkels och Steinmeiers positioner? John McCain har ju menat att han inte tycker Ryssland skall vara med ens i G8. Kan man tänka sig att det inte är troligt, enligt Merkel, att det går att enas med Kina och Indien. Det som skulle kunna tala för detta är ju att det inte går i FNs Säkerhetsråd. Ryssland är ju ofta också ett problem. Man får i stället diskutera fall för fall.
Min fråga till Ylva Johansson (S): Har du inte misslyckats?
19 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar