Skrev nyligen ned några tankar om vad som borde krävas av en ledare nuförtiden och på grund av valet i USA har denna fråga blivit mer aktuell.
The Economist, t.ex., verkar inte ha någon större entusiasm för någon av de två presidentkandidaterna som framgår av den senaste ledaren. Även om de förordar Barack Obama.
Det är också så att Socialdemokraterna tappat 6% av sitt stöd åtminstone delvis på grund av att de anses mindre trovärda nu i finanskrisens dagar. Alliansens team har helt enkelt utpresterat dem vid ett antal debattillfällen. Regeringsduglighet har blivit centralt.
Carly Fiorina, en före detta VD av Hewlett Packard, associerad med McCains kampanj, hade påpekat att ingen av de fyra kandidaterna skulle kunna komma i fråga för topp ledarskap i någon större korporation. Vad kan de driva då? Ett 300m stort land som USA?
The Economist påpekar att inget större företag skulle anställa en VD som var 72 år gammal som John McCain.
Har det blivit samma sak att leda ett land som att leda ett stort företag? Själv tror jag inte detta.
Enligt Naomi Klein, som hävdar att stora företag håller på att fusera med myndigheterna och att detta är någonting negativt borde tycka att det har blivit så. Jag har en känsla av att nära samarbete mellan myndigheter och företag inte är någonting nytt. Dock verkar det som om företagsomdömen om politiker börjar bli tyngre. För en tid sedan hade The Economist ett omslag med en bild av McCain och Obama med texten "America's best"--man anar ironi. Den ene för ung och oerfaren med okänd placering på vänsterskalan och den andre för gammal.
Min fråga till Ylva Johansson (S): Har du inte misslyckats?
20 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar