En presidentkandidat som skulle kunna tillfredställa det behov som definieras med nuvarande krissituation finns inte

Inför den andra debatten om presidentskapet i USA i natt funderar jag lite över vad som skulle krävas för att folk skulle vara nöjda med sin kandidat. Tidpunkten för denna debatt måste vara unik historiskt sett i och med den finansiella krisen. Kandidaterna ser små ut i sammanhanget. Man skulle behöva en Superman.

Först noterar jag att en före detta exekutivt oerfaren akademiker leder i sonderingarna för närvarande. Jag tror inte akademiker skall vara presidenter i USA eller annorstädes heller. Det måste betyda något att det inte finns någon professor i statskunskap som blivit president. Med Hillary Clinton som president och Barack Obama som vicepresident hade demokraterna nog varit bättre placerade för den mycket svåra tiden i den närmast framtiden.

Både John McCain och Sarah Palin har på scenen kommenterat att utlänningar "don't like us very much". Man vänder sig alltså till "den tysta majoriteten" och försöker ge uttryck för att världen runt omkring USA har förändrats. USAs relativa tyngd i världen har minskat och detta känns ovant--man skyller på Bush. Obama å andra sidan reser till Berlin och försöker imitera JFK. Frågan är vad de egentligen tyckte för nu flirtar Tyskland med Ryssland? Han har talat nedsättande om denna "tysta majoritet" och sagt, vilket inte går att ursäkta, även om han försökte, att de "litar till sin religion och sina vapen".

McCain/Palin representerar alltså en folklighet som Obama/Biden saknar. Obama har av många betecknats som för mycket av en intellektuell snobb. Palin kritiseras dock av framförallt media att hon är för folklig, eller bara folklig inför TV kamrorna. Det är dock inte den uppfattningen jag har fått av henne från hennes anförande vid utnämningen och under hennes debatt med Joe Biden. Både McCain och Palin verkar genuina i mina ögon.

Frågan är om inte Amerikanarna tagit för mycket stryk i trakasseriet av George W Bush där han av många anses som ointelligent. Har den "tysta majoriteten" tappat självförtroendet? Själv håller jag inte med. Jag tror att hans legacy kommer att tolkas som mycket bättre i efterskott än under hans mandat. Vi är några som poängterat att det inte är bara Bush som har haft problem med auktoriteten. Det verkar vara ett generellt problem i Västvärlden inklusive Japan.

En artikel på AEI.com meddelar att förtroendet på den Amerikanska Kongressen är i bottenläge. Bara 15% anser att de gör ett bra jobb vilket skall jämföras med 67% för Högsta Domstolen och 80% för Militären. Det är samma typ av siffror som visas för EU i Eurobarometern och som jag diskuterat tidigare. Administrationens räddningspaket hade ju inte någon effekt på aktiemarknaden i USA och den första presidentkandidatsdebatten visade på ett lågt publikt intresse eftersom inte så många valde att titta på den.

I Sverige kan man se hur siffrorna snabbt försämras under mandatperioden. Reinfeldt hade stöd för regeringsduglighet jämfört med Sahlin med 64% mot 36% i mars förra året. Nu är siffrorna 53% respektive 48%. Partiernas popularitet är dock betydligt lägre och Sverige är ju lite mer lokalt än USA. Det talas globalt om att det bara är myndigheterna som kan rädda oss i finanskrisen men mydigheterna världen över är inte speciellt populära--vad det nu beror på.

Jag tror på McCain/Palin som den bästa lösningen på USA ledarskapsproblem. Det är den Amerikanska lösningen och inte en ambitiös världsledar-flirtise. Obama säger att USA kan bättre. Detta är något som alla nationer kan. Man prackar inte på folk ledarskap. Ledarskap kommer till en nation.