Finanskrisen lade en sordin på presidentdebatten

I stundens allvar reagerar folk olika på kriser. I vissa länder samtalar man värdigt om svåra ting. I andra länder släpper ledaren en video där han förklarar hur han använt sig av visheten i en "martial art", Judo, i sitt ledarskap. Putin vill tydligen föra in samma element i ungdomars mass-uppfostran som Japanerna gjorde innan Andra Världskriget. De dödliga konsterna är något som bör ske i skymundan av få speciellt intresserade personer.

McCain och Obama kunde som väntat inte leverera en lösning på finanskrisen men gav prov på ett genuint engagemang i sak. Även om Fareed Zakaria i sin bok The Post-American World informerar om att det i USA finns en "Society" och en "State" så är det McCain eller Obama som i kött och blod skall representera och leda staten. Båda grupperingarna har sina fördelar men det framgick av debatten att Obama backas av Warren Buffet, mästerinvesteraren, vilket skulle ge honom en egg i bekämpningen av den finansiella krisen.

Kandidaterna fick frågan om de skulle använda makt för att stoppa genocid där ej strategiska skäl föreligger. Typeexemplet som brukar användas är massakern i Rwanda där 800000 personer dödades under 100 dagar. Båda kandidaterna menade att man skulle använda makt i dylika fall. Det är naturligtvis rätt sak att säga om man är Amerikan men de borde kanske tillagt att man faktiskt inte lever som man lär i denna fråga. Det finns fruktansvärt nog för många sådan tillfällen där komplikationer gör att man inte kan ingripa vilket i praktiken betyder att man bara ingriper när strategiska själ föreligger.

Vad avser Irak och Afghanistan så har kandidaterna grupperat sig i två till synes teoretiskt olika men praktiskt ganska lika falanger. McCain vill vinna kriget i Irak och är diffusare när han talar om kriget i Afghanistan. Obama däremot ser Irak som ett avslutat, förlorat, kapitel och vill fokusera på att gå till botten med problemet och fånga Osama bin-Laden någonstans i gränstrakterna Afghanistan/Pakistan. McCain förblir realisten och statsmannen i denna debatt.

Obama lade stor vikt på att minska utländska energiberoendet och jämförde med JFKs 10 års utmaning att nå månen. Han tog upp problemet med att USA lånar pengar av Kina för att ge till Arabländerna och sade att ett minskat energiberoende skulle ge mindre pengar till länder som Ryssland som därmed skulle få mindre möjligheter att skapa problem runt om i världen. Detta, samt demokraternas satsning på fri hälsovård, anser jag vara Obamas starkaste kort, förutom potentialen i lösandet av finanskrisen. Jag finner denna utmaning mycket aptitlig även om det innebär att USA får bränna mer kol och använda sig av mer kärnkraft.