Hamastan?

I en artikel på wsj.com hävdar Binyamin Netanyahu att han och andra i Likud partiet förutsåg bildandet av "Hamastan" i Gaza när man skapade det maktvakuum som uppstod efter att Israel under Ariel Sharons ledning utrymde Gaza. Detta är också vad sonderingarna visar just nu där Netanyahu leder och troligtvis blir den nye premiärministern. Det skall också nämnas att det fjärde till tredje största partiet Yisrael Beiteinu under Abigdor Lieberman också är konservativt.

Vad jag lärt mig från den nyss nämnda artikeln och från vad jag skrivit om tidigare är att säkerheten för Israel står främst på Israelernas dagordning. Just nu, i eftertanken på det korta kriget i Gaza, har på något sätt USA och Europa med hjälp av Egypten ersatt Israels behov av att säkra vad Netanyahu kallar Hamastan. Det tycks mig svårsmält för Israelerna.

Man talar i USA och EU om att helt öppna gränserna till Gaza. Detta skulle innebära att de får skulden när Hamas bygger upp sin vapenmakt igen och när kanske missiler med längre räckvidd börjar användas. Det är väldigt svårt för mig att se hur Gaza skulle kunna öppnas upp utan att Hamas totalt ändrar sin inställning till Israel. Med förlov sagt, hur skall USA och EU kunna hindra vapenexporten, som redan verkar vara på gång i samma tunnlar, om inte Israel kunnat detta tidigare? USA och EU säger bara att "det verkar som om Egypten inte riktigt håller vad de lovar". Egypten har för övrigt sagt att det inte kommer några vapen genom deras territorium utan de kommer via havet. Kanske därför har nu Frankrike skickat en fregatt som skall patrullera området.

Netanyahu vill inte lämna tillbaka några territorier utan bygga upp den så kallat Palestinska sfären säkerhetsmässigt och ekonomiskt för att sedan nå politiska lösningar. Det är just detta med hur man löser säkerheten som är knäckfrågan mellan en enstatslösning och en tvåstatslösning. Enstatslösningen har den fördelen att man löser säkerheten själv.

Problemet blir ju med demokratin om demografin visar att Palestinierna blir till antalet fler. Det lär de ska bli om c:a 10 år. På något sätt undrar åtminstone jag hur judarna i Israel skulle reagera om de befann sig i ett politiskt underläge antalsmässigt om tio år i en stat. Är det verkligen möjligt politiskt att konstruera en sådan nation? Några anser att detta är en situation som liknar den som var i Sydafrika. Jag finner inte många likheter. Det rör ju sig t.ex. inte om en kolonialisering utan ett ursprungligt FN beslut om att judarna skulle få en stat.