Har Hamas, likt Hisbollah, lärt sig någonting den här gången?

Thomas L. Friedman på nytimes.com följer upp Tzipi Livnis idéer i en artikel kallad Israel's goals in Gaza?

Friedman tror inte som de flesta att kampanjen mot Hizbollah 2006 var en förlust utan har dragit slutsatsen att man lyckades avskräcka och förhindra fortsatta raketbeskjutningar och aggressioner. Hassan Nasrallah, Hisbollahs ledare, har sagt att han hade aldrig kidnappat de Israeliska soldaterna om han hade vetat vad som skulle hända.

Denna slutsats skulle, förutsett att Hamas reagerar som Hisbollah, kunna leda till att Palestinierna i Gaza tar avstånd till våldsverkan för att nå sina mål och att de ändrar sig i frågan om Israels rätt att existera. Vilket skulle öppna för fortsatta diskussioner om en två-statslösning.

I och med att Hamas började med sina raketbeskjutningar verkar det ju åtminstone initialt som om de inte reagerar som Hizbollah, men de kanske måste genomleva samma process.

Friedman menar sedan att det finns två skolor i Israel angående orsaken till deras säkerhetsproblem. De som tror det är ockupationen efter sexdagarskriget som är orsaken och de som tror att det är existensen av Israel. Enligt Friedman så dominerar den första skolan sedan 1990talet.

Det är svårt för mig att förstå varför ockupationskolan skulle dominera eftersom man inte har givit tillbaka allt territoriet och att det i förhandlingarna 2000 inte accepterades av PA med ett tillbakalämnande av 95% av Västbanken och hela Gazaområdet. Dessutom ser man ju på utvecklingen i Gaza vad ett tillbakalämnande har åstadkommit. En veritabel social nekros där ansvaret tycks mig helt ligga på Hamas och på de Palestinier som röstade på dem.

Doktor Hannah Safran, från den Israeliska fredsorganisationen Kvinnor i svart, menar att militära lösningar inte finns för problemen mellan Israel och Palestinierna. Det må så vara men var hade Israel varit idag om de inte temporärt gjort korrektioner av situationen militärt?

Jag läste någonstans att Judarna en gång i tiden inte ansåg sig kunna försvara sig på sabbaten. Fienden kunde då komma in och döda dem efter behag. Man justerade dock denna efterföljsamhet och ansåg att det var rimligt att arbeta med sitt försvar även på denna fridens dag. Vi vet ju idag att fienden anfaller även under Yom Kippur.

Friedman avslutar sin krönika med att fråga om Team Obama inte kunde förhandla med Hamas och fråga dem vad deras mål är. Är det att förgöra Israel eller försöker ni bygga upp Gaza.

Enligt min mening har Hamas redan svarat på denna fråga genom att de fortsätter att skjuta raketer. De ger helt enkelt inte upp. Dessutom har de ju religösa skäl att aldrig erkänna Israels existens. Med andra ord frågar Friedman om de vill ge upp sin religion. Jag tror inte det är rimligt.

Jag tror därför inte att man skall förhandla med Hamas. Däremot kan man förhandla med staten Iran. Kanske är det på detta sätt möjligt att utöva påtryckningar på Hamas även om Iran är shiitisk och Hamas sunni?