I artikeln Regeringen Politiserar Forskningen i Smyg argumenterar ett par forskare för grundforskningens väl. Man är rädd att man gradvis överger satsningen på ren grundforskning. Man vill inte att riksdagen skall anta den av regeringen i höst lagda forskningspropositionen.
Lars Calmfors och Arne Jarrick summerar sin artikel med:
1. Man vill ha en kraftig markering av vikten av fri grundforskning.
2. Man vill ha en omfördelning av resursökningarna från de strategiska satsningarna till obundna anslag för fri grundforskning.
3. Man vill ha ett beslut om att flertalet av styrelseledamöterna i Vetenskapsrådet även fortsättningsvis skall utses av forskarsamhället.
Själv anser jag i likhet med författarna till artikeln att grundforskningen är bland det viktigaste vi människor sysslar med. Alla måste dra sitt strå till stacken.
Den viktiga frågan är snarare om var någonstans denna grundforskning skall äga rum. Ett axiom är att forskare på internationell nivå trivs bäst bland likasinnade och då hamnar de på de platser i världen där detta kan ske. Vanligen större städer i de främsta länderna.
Med andra ord så söker sig gärna den svenske internationelle forskaren sig till sina 6 kollegor i Storbritannien, sina 6 kollegor i Frankrike eller till sina 8 kollegor i Tyskland. Eller varför inte till sina 30 kollegor i USA?
Det finns dock alltid svenska forskare som av nationella eller andra orsaker vill arbeta i Sverige vilket bäst sker på vissa av de främst universiteten eller instituten. Jag tror inte man skall sprida ut forskarna på en mängd mindre universitet. Det tror jag gäller både grundforskning och R&D.
Min gissning är därför att regeringens förändringar av situationen belyser det fenomenet att de numera är färre forskare i Sverige som väljer att stanna kvar och då bör man i stället förskjuta resurserna åt R&D hållet för att stärka den svenska industrin i en globaliserad värld.
Betraktar man även utbildningen till en internationellt kompetent forskare så görs den nog bäst på skolor med hög prestige vilka inte ens finns i Sverige. Därför kan man förmoda att talanger i Sverige via nya gymnasieskolor med elitklasser, som nyligen föreslagits, kan skapas möjligheter till en inskolning till den internationella nivån utomlands. Dessa studenter stannar nog oftast utomlands men skapar viktiga kontakter till Sverige i framtiden.
Med andra ord skulle jag vilja poängtera att det bästa sättet för Sverige att delta i den globala grundforskningssatsningen är ungefär enligt ovan. Jag tror regeringens förändringar ligger i tiden. Att inte ge svenska talanger en chans till toppkarriärer är varken bra för Sverige eller för Världen i stort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag stöder regeringen för min del. Calmfors-Jarricks debattartikel i DN andas ett professorligt verklighetsfrämmande tänkande av traditionellt, något romantiserat slag: Fri Forskning för mänsklighetens bästa i största allmänhet. Men det är inte det det gäller. Svensk forskning på skattebetalarnas pengar måste relateras till dessas specifika intressen. De offentliga finanserna är betryckta och vi har inte utan vidare råd med idealiserat lyxlir. Politiskt styrd forskning är en fras som klingar retoriskt fult, men innebörden är ju att forskningen står under relevant beslutsprocess "i demokratisk ordning". De invändningar som kan resas med fog är alltså inte av det principiella och svepande slag som Calmfors-Jarrick anför, utan må i stället skjuta in sig på den verkligt svaga punkten, nämligen politikernas kompetens för den styrning som i sig är motiverad.
- Peter Ingestad, Solna
Skicka en kommentar