President Obama firar just sin 100:e dag i ämbetet. Det är något med Obama som andra presidenter inte har haft. Statistiken pekar inte på något märkvärdigt men han är populärare än vad statistiken visar. En del kallar honom "pop star" andra "messias". Filosofen Simon Critchley tror att det kan vara ett exempel på "Civil Religion".
Om jag förstår honom rätt så kan han mena att Obama ersätter religion med sitt politiska program. Jag läste det manifest som Ulf Bjereld hänvisade i ett inlägg där han presenterade socialdemokratins Broderskapsrörelse. Manifestet är mer politiskt än religiöst och Critchley tror att religionen i England ersattes av välfärdsstaten. Jag undrar om Bjereld är av samma uppfattning med sin vänsterkristenhet? Välfärdsstaten är ju på uppgång i världen men så är också religionen. De verkar inte ersätta varandra?
Själv måste jag säga att min tro på Gud är synnerligen apolitisk. Jag blandar inte Gudstro med politiskt troende på ideologier. Makt tror jag inte hör hemma i religionen. Jag försöker förankra politiken i vetenskapen där den hör hemma. Jag hänför visserligen, likt Spinoza, Gud till Naturen men avståndet till en förståelse är större än hos politiken. Vetenskapen är dock i min åsikt en bättre väg att söka Gud än teologin.
20090429
Lämplig bakgrund till studier i politisk vetenskap?
Konstaterade tidgare att det är minst lika bra att lära sig ting Top-Down än Bottom-Up. Som när ett frö slår rot. Det viktigaste och mest intressanta hamnar alltid i fokus. Ett effektivt inlärningssätt.
Klassisk Liberalism deriveras tydligen från John Locke (1632-1704). Han hade studerat läkekonsten och var läkare. Locke utgick från ett naturtillstånd, nu vet vi att mycket sitter i generna, och menade sedan att den rationella människan kan därefter fundera ut hur vederbörande skall bete sig för att trivas och inte skada andra människor.
Med andra ord var det en biologiskt skolad person som skapade en viktig teori inom politisk vetenskap. Idag är det dock inte så många som går den vägen. Är detta ett misstag? Baseras politiken på filosofi eller biologi? Ideologi eller biologi? Ideologi eller pragmatik?
En biologiskt skolad person är mer intresserad av personliga relationer av allmänt slag än att skapa maktsituationer över andra människor. Borde inte detta åtminstone i teorin vara att föredra när man skall organisera mänskligheten? Det är kanske en sak om det är filosofi som driver ledarskap men i värsta fall är det bara en person som vill domdera andra utan vare sig biologi eller filosofi i tankarna. "Pecking order" som primaterna har.
En politisk variabel som är väldigt ideologisk men inte biologisk är jämlikheten. Hellre är jag rik och frisk än fattig och sjuk. Vi vill gärna vara jämlika med de välsituerade men få vill vara jämlika med en fattig slusk. På grund av den biologiska variationen, ett axiom inom biologin, de flesta egenskaper fördelar sig enligt Gausskurvan, så existerar inte något som kan kallas jämlikhet hos människorna. Det förstod Locke på 1600talet. Därför är socialismen till stor del obiologisk. Att ta hand om det fattiga är dock en variabel som är biologisk, en slags försäkring samt som jag påpekade tidigare att godheten är genetisk, vilket ger socialismen ett visst berättigande.
Klassisk Liberalism deriveras tydligen från John Locke (1632-1704). Han hade studerat läkekonsten och var läkare. Locke utgick från ett naturtillstånd, nu vet vi att mycket sitter i generna, och menade sedan att den rationella människan kan därefter fundera ut hur vederbörande skall bete sig för att trivas och inte skada andra människor.
Med andra ord var det en biologiskt skolad person som skapade en viktig teori inom politisk vetenskap. Idag är det dock inte så många som går den vägen. Är detta ett misstag? Baseras politiken på filosofi eller biologi? Ideologi eller biologi? Ideologi eller pragmatik?
En biologiskt skolad person är mer intresserad av personliga relationer av allmänt slag än att skapa maktsituationer över andra människor. Borde inte detta åtminstone i teorin vara att föredra när man skall organisera mänskligheten? Det är kanske en sak om det är filosofi som driver ledarskap men i värsta fall är det bara en person som vill domdera andra utan vare sig biologi eller filosofi i tankarna. "Pecking order" som primaterna har.
En politisk variabel som är väldigt ideologisk men inte biologisk är jämlikheten. Hellre är jag rik och frisk än fattig och sjuk. Vi vill gärna vara jämlika med de välsituerade men få vill vara jämlika med en fattig slusk. På grund av den biologiska variationen, ett axiom inom biologin, de flesta egenskaper fördelar sig enligt Gausskurvan, så existerar inte något som kan kallas jämlikhet hos människorna. Det förstod Locke på 1600talet. Därför är socialismen till stor del obiologisk. Att ta hand om det fattiga är dock en variabel som är biologisk, en slags försäkring samt som jag påpekade tidigare att godheten är genetisk, vilket ger socialismen ett visst berättigande.
Tortyr?
Maureen Dowd och Thomas L. Friedman skriver idag sina krönikor på nytimes.com. De diskuterar tortyrfrågan och vad kan vara mer passande för mig att diskutera efter mitt senaste inlägg.
Dowds artikel verkar vara ett falsarium. Åtminstone hoppas jag det eftersom Cheney annars skulle ha varit den andra döden i svininfluensan i USA. Men varför ett falsarium? Är det möjligt att lägga ut artiklar bara på mitt IP-nummer för att ställa frågor? Tror jag detta smickrar jag mig enormt genom att tro att Dowd skriver bara för mig. Artikeln förblir ett mysterium.
Skulle det vara sant tycker jag det är bra att Dowd avslöjar det i primetime pressen.
Friedmans artikel försöker förklara varför Obama avslöjar tortyren men inte beslutar sig för att åklaga i frågan. Den har utförts av patriotiska män under krigsliknande situationer. Det är samma problem som att försöka förklara det som sker i Israel i Sverige. Man tar en krigsliknande situation och sätter den på gatan i Sverige. Folk förstår inte skillnaden.
Jag avslutar ett tidigare inlägg om tortyr med frågan om man vill ha en ledare som Obama som säger att "We don't do torture" eller en som Cheney som säger att det gör vi för att förhindra ett nytt 9/11?
Av någon anledning så är de två artiklarna ovan ett slags svar på denna fråga som säger att man skulle vilja ha Obama. Vad jag menade med mitt inlägg ger dock det motsatta svaret. Hellre Cheney för han är ärlig. Obama säger inte att tortyr sker i USA hela tiden. Tortyr av samma slag som jag fick... utan några torterare närvarande.
PS. Jag prenumererar faktiskt på iht.com där krönikorna ingår så de borde vara korrekta DS.
Dowds artikel verkar vara ett falsarium. Åtminstone hoppas jag det eftersom Cheney annars skulle ha varit den andra döden i svininfluensan i USA. Men varför ett falsarium? Är det möjligt att lägga ut artiklar bara på mitt IP-nummer för att ställa frågor? Tror jag detta smickrar jag mig enormt genom att tro att Dowd skriver bara för mig. Artikeln förblir ett mysterium.
Skulle det vara sant tycker jag det är bra att Dowd avslöjar det i primetime pressen.
Friedmans artikel försöker förklara varför Obama avslöjar tortyren men inte beslutar sig för att åklaga i frågan. Den har utförts av patriotiska män under krigsliknande situationer. Det är samma problem som att försöka förklara det som sker i Israel i Sverige. Man tar en krigsliknande situation och sätter den på gatan i Sverige. Folk förstår inte skillnaden.
Jag avslutar ett tidigare inlägg om tortyr med frågan om man vill ha en ledare som Obama som säger att "We don't do torture" eller en som Cheney som säger att det gör vi för att förhindra ett nytt 9/11?
Av någon anledning så är de två artiklarna ovan ett slags svar på denna fråga som säger att man skulle vilja ha Obama. Vad jag menade med mitt inlägg ger dock det motsatta svaret. Hellre Cheney för han är ärlig. Obama säger inte att tortyr sker i USA hela tiden. Tortyr av samma slag som jag fick... utan några torterare närvarande.
PS. Jag prenumererar faktiskt på iht.com där krönikorna ingår så de borde vara korrekta DS.
20090427
Excalibur... om yttrandefrihet?
Jag använde konceptet Människoförstörelsebolaget häromdagen i ett inlägg och det kanske kräver en kommentar. Namnet har jag hittat på själv. Jag kallade det Human Destruction Inc. ursprungligen i min dagbok. Jag har sedemera hört att personer som är dåliga i 'fysik' kallas för "människor" så det är ett bra namn på svenska.
La calunnia è un venticello.../Calumny is a little breeze... från Barberaren i Sevillia av Rossini. I min version av opera buffon i fråga sjöngs arian om slander av en svensk basso. Musikläraren Basilio hade svarta kläder på sig och en mycket ful hatt. Men man får inte en avhandling i de "skolor" som lär ut konsten i fråga. En gammal konst med andra ord. Men teknologiska framsteg har de senaste 40åren gjort metoden till ett dödligt vapen.
En av huvudarbetssätten för Människoförstörelsebolaget är att kasta smuts på någon med avsikten att isolera/underminera personen i fråga. I underjorden kallas detta att "skjuta" på någon med så kallade "skjutarfiler". Material som insamlats och/eller påhittats med vilka metoder som helst. Sedan är det upp till Jobs paradox och Ingen rök utan eld att verka.
Eftersom Människoförstörelsebolaget är mycket aktivt och har varit aktiv runt om mig i c:a 18 år har jag vant mig, och bolaget hävdar förmodligen att jag är tränad av dom, fastän det sannerligen inte har varit någon fördel. Jag kan ju inte använda mig av lärdomarna för då blir jag ju kriminell själv. Det rör sig om olaga hot och trakasserier hela vägen.
Sedan försöker bolaget få en person att sjukskriva sig. Man gör helt enkelt livet så surt för personen att de inte orkar något annat och/eller tror att de är sjuka. Är man en "människa" så går man på dessa tekniker. Jag har dock ej sjukskrivit mig, enligt lag måste man själv vilja bli sjukskriven, men jag har med våld tvingats äta en farmakologisk drog. Folk kan tvångsbehandlas i hemmet nuförtiden. Min fråga är hur många personer i Sverige som idag går sjukskrivna på den här bolinen? Det har varit det perfekta brottet, staten tar över kostnaden för individen, men detta borde det bli ett slut på.
La calunnia è un venticello.../Calumny is a little breeze... från Barberaren i Sevillia av Rossini. I min version av opera buffon i fråga sjöngs arian om slander av en svensk basso. Musikläraren Basilio hade svarta kläder på sig och en mycket ful hatt. Men man får inte en avhandling i de "skolor" som lär ut konsten i fråga. En gammal konst med andra ord. Men teknologiska framsteg har de senaste 40åren gjort metoden till ett dödligt vapen.
En av huvudarbetssätten för Människoförstörelsebolaget är att kasta smuts på någon med avsikten att isolera/underminera personen i fråga. I underjorden kallas detta att "skjuta" på någon med så kallade "skjutarfiler". Material som insamlats och/eller påhittats med vilka metoder som helst. Sedan är det upp till Jobs paradox och Ingen rök utan eld att verka.
Eftersom Människoförstörelsebolaget är mycket aktivt och har varit aktiv runt om mig i c:a 18 år har jag vant mig, och bolaget hävdar förmodligen att jag är tränad av dom, fastän det sannerligen inte har varit någon fördel. Jag kan ju inte använda mig av lärdomarna för då blir jag ju kriminell själv. Det rör sig om olaga hot och trakasserier hela vägen.
Sedan försöker bolaget få en person att sjukskriva sig. Man gör helt enkelt livet så surt för personen att de inte orkar något annat och/eller tror att de är sjuka. Är man en "människa" så går man på dessa tekniker. Jag har dock ej sjukskrivit mig, enligt lag måste man själv vilja bli sjukskriven, men jag har med våld tvingats äta en farmakologisk drog. Folk kan tvångsbehandlas i hemmet nuförtiden. Min fråga är hur många personer i Sverige som idag går sjukskrivna på den här bolinen? Det har varit det perfekta brottet, staten tar över kostnaden för individen, men detta borde det bli ett slut på.
Obama--en "devout non-ideologue"
Enligt E. J. Dionne på RCP.com så är President Obama en "devout non-ideologue" enligt en medarbetare till Presidenten.
Politiska ideologier är potentiellt farliga. Se bara vad Marxismen lyckades orsaka. Det är dock intressant att Obamas icke-ideologiska framtoning beskrivs i religiösa tecken--"devout". Jag refererade nyligen till ett tal av Obama där han redogjorde för hur han blev religiös. Informationen jag fått hittills om detta verkar leda till slutsatsen att Obama är "devout" politiskt men inte religiöst.
I min tro på Gud är jag "devout" även om jag inte är med i en kyrka. Jag är därmed frireligiös men inte frikyrklig. Jag har funnit att man i kyrkor har problem med dogmatiskt tänkande och jag håller med Humanisterna så tillvida att detta är en broms på samhällets utveckling och friheten. Jag blir Klassiskt Liberal snarare än Konservativ. Traditioner behöver hela tiden förbättras. Speciellt i dessa folkvandringstider.
Igår försökte jag använda mig av så kallade Quiz för att på ett Nolan schema se var jag befinner mig politiskt. I en Quiz blev jag Liberal Centrist och på en annan en Libertarian Centrist. Liberal är det Amerikanska uttrycket som betyder att jag i princip skulle vara där jag trodde Obama befann sig. Jag har dock fortfarande sympatier för den Republikanska, Konservativa utrikespolitiken. Problemet med Quizar är att frågorna inte viktas för vad det betyder för personen som svara på frågorna och att de använder sig av frågor som gör bedömningen utgående från nutidens politiska situation.
Frågan är om inte Obama är ideologiskt mer åt vänster samtidigt som han inser att vägen dit går via pragmatik och centristiska metoder? Åtminstone verkar detta vara vad Republikanerna tror eftersom de verkar hålla sig på sin kant.
En annan viktig punkt om skillnaden mellan Bush administrationen och Obama är vad Daniel Henninger på wsj.com tar upp, nämligen Obamas trevlighet mot diktatorerna. Henninger menar att det kan uppfattas som om hoppet om frihet försvinner för folk i en diktatur om diktatorn engageras.
Det positiva med en engagerande approach är dock att folket engageras på samma gång. Det blir möjligt att vara friare, likt Amerikanerna, eftersom diktatorn är vän med Amerika. Folket ställs inte mot diktatorn där de inte kan få hjälp av USA ändå, eftersom de är fast i sitt land. Förbättrade handelsmöjligheter kan sedan verka positivt på var och en. Denna utveckling kan nog ge mer hopp än en stagnerad toppförhandling.
Politiska ideologier är potentiellt farliga. Se bara vad Marxismen lyckades orsaka. Det är dock intressant att Obamas icke-ideologiska framtoning beskrivs i religiösa tecken--"devout". Jag refererade nyligen till ett tal av Obama där han redogjorde för hur han blev religiös. Informationen jag fått hittills om detta verkar leda till slutsatsen att Obama är "devout" politiskt men inte religiöst.
I min tro på Gud är jag "devout" även om jag inte är med i en kyrka. Jag är därmed frireligiös men inte frikyrklig. Jag har funnit att man i kyrkor har problem med dogmatiskt tänkande och jag håller med Humanisterna så tillvida att detta är en broms på samhällets utveckling och friheten. Jag blir Klassiskt Liberal snarare än Konservativ. Traditioner behöver hela tiden förbättras. Speciellt i dessa folkvandringstider.
Igår försökte jag använda mig av så kallade Quiz för att på ett Nolan schema se var jag befinner mig politiskt. I en Quiz blev jag Liberal Centrist och på en annan en Libertarian Centrist. Liberal är det Amerikanska uttrycket som betyder att jag i princip skulle vara där jag trodde Obama befann sig. Jag har dock fortfarande sympatier för den Republikanska, Konservativa utrikespolitiken. Problemet med Quizar är att frågorna inte viktas för vad det betyder för personen som svara på frågorna och att de använder sig av frågor som gör bedömningen utgående från nutidens politiska situation.
Frågan är om inte Obama är ideologiskt mer åt vänster samtidigt som han inser att vägen dit går via pragmatik och centristiska metoder? Åtminstone verkar detta vara vad Republikanerna tror eftersom de verkar hålla sig på sin kant.
En annan viktig punkt om skillnaden mellan Bush administrationen och Obama är vad Daniel Henninger på wsj.com tar upp, nämligen Obamas trevlighet mot diktatorerna. Henninger menar att det kan uppfattas som om hoppet om frihet försvinner för folk i en diktatur om diktatorn engageras.
Det positiva med en engagerande approach är dock att folket engageras på samma gång. Det blir möjligt att vara friare, likt Amerikanerna, eftersom diktatorn är vän med Amerika. Folket ställs inte mot diktatorn där de inte kan få hjälp av USA ändå, eftersom de är fast i sitt land. Förbättrade handelsmöjligheter kan sedan verka positivt på var och en. Denna utveckling kan nog ge mer hopp än en stagnerad toppförhandling.
20090426
Lära sig Politisk Vetenskap? Top-Down eller Bottom-Up
I den Medicinska Vetenskapen, som jag har lite erfarenhet från, så har det inte varit självklart vilken metod som ger det bästa resultatet: Top-Down eller Bottom-Up. Själv läste jag medicin Bottom-Up vilket de flesta medicinska högskolor i Sverige gjorde. Dvs man börjar med prekliniska ämnen och slutar med patienten.
I Linköping använde man sig dock av Top-Down principen för inlärning av medicin. Man börjar med patienten. Hjärtats sjukdomar läses med stetoskopet i hand samtidigt som anatomin, histologin, farmakologin, etc.
Vad jag förstod så spelade det ingen roll vilken metod som användes, utvärderat på de tester de Läkarexminerade gör under allmäntjänstgöringen. Det gick inte att skilja dem åt.
Själv använde jag mig av Top-Down principen när jag repetitionsläste medicin. Jag inbillade mig att detta var klart bättre än att göra motsatsen. Detta förutsätter dock att man har förkunskaper. Skall man sedan bli läkare är förutsättningen den att man kan skapa kontakt med andra människor och inte befinner sig i en "bubbla", vilket jag tydligen gjorde. Jag var för dålig i fysik.
När jag nu står inför problemet att bli analytiker av internationell politik väljer jag därför Top-Down principen. Jag har förkunskaper främst inom biologin men socialpsykologi, som jag penetrerat något, borde ju vara grunden för politiken. Det medges att en Ph.D. i Historia hade varit mer konventionell.
Top-Down vs. Bottom-Up problematiken visar sig med önskvärd tydlighet när jag försöker definiera min teoretiskt politiska position. Hur har människorna organiserat sig här på Jorden? Här finns den bästa utgångspunkten. Klassisk Liberalism är då det skinande ljuset då upplysningstiden skapade USA och Europa. Konservatismen är fortfarande begränsad av traditioner och religion. Socialismen verkar som en gradient genom Europa och når även USA. Det behövs ju lite stat. På grund av den biologiska variationen är det troligt att de tre systemen samexisterar i olika proportoner i en och samma stat.
Top-Down. Behöver man högre upplösning så arbetar man fram den efter hand. Men det är ju just det där med hur människor organiserat sig. Det fattas något mycket viktigt som jag redan påpekat för att vidare analyser skall bli meningsfyllda.
Där är t.ex. en större skillnad mellan USA och EU än vad det borde vara. I rimlighetens namn borde detta bero på den nya formen av mänsklig organisation. Vad jag då av egen erfarenhet funnit ut om hur denna organisation fungerar i praktiken här i Sverige, ett EU land, kan innebära att reformer mot det Amerikanska systemen bör genomföras. Milgram experimentet publicerades redan 1963 och systemen började användas troligen runt 1968 i Sverige? Kör de på fel sätt? Kraschade Sovjetunionen på grund av felaktiga organisationsformer? Är finanskrisen ett resultat av problem med systemen? Är det på det viset får man klart för sig var det finns mest flexibilitet när finanskrisen normaliseras.
I Linköping använde man sig dock av Top-Down principen för inlärning av medicin. Man börjar med patienten. Hjärtats sjukdomar läses med stetoskopet i hand samtidigt som anatomin, histologin, farmakologin, etc.
Vad jag förstod så spelade det ingen roll vilken metod som användes, utvärderat på de tester de Läkarexminerade gör under allmäntjänstgöringen. Det gick inte att skilja dem åt.
Själv använde jag mig av Top-Down principen när jag repetitionsläste medicin. Jag inbillade mig att detta var klart bättre än att göra motsatsen. Detta förutsätter dock att man har förkunskaper. Skall man sedan bli läkare är förutsättningen den att man kan skapa kontakt med andra människor och inte befinner sig i en "bubbla", vilket jag tydligen gjorde. Jag var för dålig i fysik.
När jag nu står inför problemet att bli analytiker av internationell politik väljer jag därför Top-Down principen. Jag har förkunskaper främst inom biologin men socialpsykologi, som jag penetrerat något, borde ju vara grunden för politiken. Det medges att en Ph.D. i Historia hade varit mer konventionell.
Top-Down vs. Bottom-Up problematiken visar sig med önskvärd tydlighet när jag försöker definiera min teoretiskt politiska position. Hur har människorna organiserat sig här på Jorden? Här finns den bästa utgångspunkten. Klassisk Liberalism är då det skinande ljuset då upplysningstiden skapade USA och Europa. Konservatismen är fortfarande begränsad av traditioner och religion. Socialismen verkar som en gradient genom Europa och når även USA. Det behövs ju lite stat. På grund av den biologiska variationen är det troligt att de tre systemen samexisterar i olika proportoner i en och samma stat.
Top-Down. Behöver man högre upplösning så arbetar man fram den efter hand. Men det är ju just det där med hur människor organiserat sig. Det fattas något mycket viktigt som jag redan påpekat för att vidare analyser skall bli meningsfyllda.
Där är t.ex. en större skillnad mellan USA och EU än vad det borde vara. I rimlighetens namn borde detta bero på den nya formen av mänsklig organisation. Vad jag då av egen erfarenhet funnit ut om hur denna organisation fungerar i praktiken här i Sverige, ett EU land, kan innebära att reformer mot det Amerikanska systemen bör genomföras. Milgram experimentet publicerades redan 1963 och systemen började användas troligen runt 1968 i Sverige? Kör de på fel sätt? Kraschade Sovjetunionen på grund av felaktiga organisationsformer? Är finanskrisen ett resultat av problem med systemen? Är det på det viset får man klart för sig var det finns mest flexibilitet när finanskrisen normaliseras.
20090423
Tony Blair om "Kriget mot Terrorismen"
Enligt en artikel av Ruth Gledhill på timesonline.co.uk kallad Tony Blair calls on world to wage war on militant Islam så har han inte slutat tänka i en större batalj mot en definierad fiende, något som Obama administrationen lagt ned.
Även om jag inte är Labour så respekterar jag Blair som ledare och Blair har samma utgångspunkt som Obama i fallet Iran enligt följande citat:
"The Iranian Government should not be able to claim that we have refused the opportunity for constructive dialogue, and the stature and importance of such an ancient and extraordinary civilisation means that as a nation, Iran should command respect and be accorded its proper place in the world's affairs."
Ahmadinejad gjorde saken betydligt värre med sitt utspel i Genève häromdagen. Det är ju inte fråga om en statsman från en "ancient and extraordinary civilisation" utan snarare om en tölp. Jag har dock beslutat mig för att inte underestimera Ahmadinejad utan tror att han muckar gräl med avsikten att provocera Israel till en attack på sina kärnteknikanläggningar för att sedan kunna vinna internationella poäng.
Jag tror vidare att det är farligt att anfalla muslimska extremister utan väldigt goda och försvarbara anledningar framledes. Vi har nått en punkt i tiden då vi förlorar mer än vi vinner på detta. Jag är dock ingen vän av militant Islam men jag tror inte man kan bli av med den. Den kommer att finnas lika länge som Väst existerar och är hatobjektet eller till dess moderata muslimer kan göra sig av med den.
De senaste utvecklingarna i Pakistan där Talibanerna intagit ännu en provins kallad Buner ställer då en fråga. Kan man lämna AfPak till sitt öde och satsa alla resurser på Irak? Är det möjligt att åtgärda och stödja demokratiska krafter eller skall man ge upp...medan tid finns?
Det vore naturligtvis att sparka många vänner i ansiktet och utsätta dem för faror. Men är det nödvändigt? Vi hjälpte inte till i Rwanda 1994 där det mördades 800000 människor på 100 dagar. Vi hjälpte inte till i Darfur. Där fanns inget strategiskt viktigt. Vi urskuldar oss med att det inte finns resurser för att ingripa överallt.
I Pakistan finns visserligen kärnvapen men också 175m innevånare. Där har jag antagit den tydligen kontroversiella åsikten att det inte går att vara preemtiv. Det gäller Iran också, om de nu sysslar med kärnvapen och inte bara vill se ut som om de gör detta? Eftersom det talas om missilförsvar så borde det ju gå att skjuta ner dessa när, och framförallt, om de kommer?
Även om jag inte är Labour så respekterar jag Blair som ledare och Blair har samma utgångspunkt som Obama i fallet Iran enligt följande citat:
"The Iranian Government should not be able to claim that we have refused the opportunity for constructive dialogue, and the stature and importance of such an ancient and extraordinary civilisation means that as a nation, Iran should command respect and be accorded its proper place in the world's affairs."
Ahmadinejad gjorde saken betydligt värre med sitt utspel i Genève häromdagen. Det är ju inte fråga om en statsman från en "ancient and extraordinary civilisation" utan snarare om en tölp. Jag har dock beslutat mig för att inte underestimera Ahmadinejad utan tror att han muckar gräl med avsikten att provocera Israel till en attack på sina kärnteknikanläggningar för att sedan kunna vinna internationella poäng.
Jag tror vidare att det är farligt att anfalla muslimska extremister utan väldigt goda och försvarbara anledningar framledes. Vi har nått en punkt i tiden då vi förlorar mer än vi vinner på detta. Jag är dock ingen vän av militant Islam men jag tror inte man kan bli av med den. Den kommer att finnas lika länge som Väst existerar och är hatobjektet eller till dess moderata muslimer kan göra sig av med den.
De senaste utvecklingarna i Pakistan där Talibanerna intagit ännu en provins kallad Buner ställer då en fråga. Kan man lämna AfPak till sitt öde och satsa alla resurser på Irak? Är det möjligt att åtgärda och stödja demokratiska krafter eller skall man ge upp...medan tid finns?
Det vore naturligtvis att sparka många vänner i ansiktet och utsätta dem för faror. Men är det nödvändigt? Vi hjälpte inte till i Rwanda 1994 där det mördades 800000 människor på 100 dagar. Vi hjälpte inte till i Darfur. Där fanns inget strategiskt viktigt. Vi urskuldar oss med att det inte finns resurser för att ingripa överallt.
I Pakistan finns visserligen kärnvapen men också 175m innevånare. Där har jag antagit den tydligen kontroversiella åsikten att det inte går att vara preemtiv. Det gäller Iran också, om de nu sysslar med kärnvapen och inte bara vill se ut som om de gör detta? Eftersom det talas om missilförsvar så borde det ju gå att skjuta ner dessa när, och framförallt, om de kommer?
20090422
Rule of Law?
Simon Jenkins skriver om tortyr på Guantanamo i The Guardian idag. Jag är emot tortyr och jag vet att det sker i Sverige vilket gör frågan aktuell även här. På knuff.se finner man en hel del blogginlägg. Själv har jag aldrig torterat eller trakasserat någon eller gett order om dylik behandling.
Frågan är hur många liv USA förlorar i AfPak och Irak för att de blivit kända för att tortera i Guantanamo Bay? Det måste gå att arbeta med säkerhet utan att tillgripa tortyr. Vår civilisation måste bli bättre än den var.
I sin bok från 1974 Obedience to Authority: An Experimental View beskriver Stanley Milgram, en psykolog från Yale University, ett experiment som gäller tortyr från icke professionella torterare. En summering följer:
"The legal and philosophic aspects of obedience are of enormous importance, but they say very little about how most people behave in concrete situations. I set up a simple experiment at Yale University to test how much pain an ordinary citizen would inflict on another person simply because he was ordered to by an experimental scientist. Stark authority was pitted against the subjects' strongest moral imperatives against hurting others, and, with the subjects' ears ringing with the screams of the victims, authority won more often than not. The extreme willingness of adults to go to almost any lengths on the command of an authority constitutes the chief finding of the study and the fact most urgently demanding explanation.
Ordinary people, simply doing their jobs, and without any particular hostility on their part, can become agents in a terrible destructive process. Moreover, even when the destructive effects of their work become patently clear, and they are asked to carry out actions incompatible with fundamental standards of morality, relatively few people have the resources needed to resist authority."
Varför är den här upptäkten så viktig?
Det första är att den påvisar orsaken till att förintelsen kunde ske. Som Adolf Eichmann, följde de bara order.
De andra är att man måste verka för att det i samhället inte uppstår lokaler och situationer där Milgrams uppställning tillåts verka fritt för då sker tortyr.
Det tredje är att om man misslyckas med 2. så uppstår potentiellt en ny typ av koncentrationsläger där mentalt förkrympta individer vegeterar, likt dem i Ursulas vård i Disneys The Little Mermaid.
Min fråga är vad som händer om samhället beslutar sig för att driva politik med tortyr, mental som fysisk, ... på lång sikt. Om man med andra ord beslutar sig för att skrämma sig fram och ge folk "stryk".
Vill vi ha en ledare som President Obama som säger att "America doesn't do torture" eller en som den förre Vicepresidenten Dick Cheney som säger att de gör vi, i vissa fall när vi vill förhindra ett nytt 9/11?
Frågan är hur många liv USA förlorar i AfPak och Irak för att de blivit kända för att tortera i Guantanamo Bay? Det måste gå att arbeta med säkerhet utan att tillgripa tortyr. Vår civilisation måste bli bättre än den var.
I sin bok från 1974 Obedience to Authority: An Experimental View beskriver Stanley Milgram, en psykolog från Yale University, ett experiment som gäller tortyr från icke professionella torterare. En summering följer:
"The legal and philosophic aspects of obedience are of enormous importance, but they say very little about how most people behave in concrete situations. I set up a simple experiment at Yale University to test how much pain an ordinary citizen would inflict on another person simply because he was ordered to by an experimental scientist. Stark authority was pitted against the subjects' strongest moral imperatives against hurting others, and, with the subjects' ears ringing with the screams of the victims, authority won more often than not. The extreme willingness of adults to go to almost any lengths on the command of an authority constitutes the chief finding of the study and the fact most urgently demanding explanation.
Ordinary people, simply doing their jobs, and without any particular hostility on their part, can become agents in a terrible destructive process. Moreover, even when the destructive effects of their work become patently clear, and they are asked to carry out actions incompatible with fundamental standards of morality, relatively few people have the resources needed to resist authority."
Varför är den här upptäkten så viktig?
Det första är att den påvisar orsaken till att förintelsen kunde ske. Som Adolf Eichmann, följde de bara order.
De andra är att man måste verka för att det i samhället inte uppstår lokaler och situationer där Milgrams uppställning tillåts verka fritt för då sker tortyr.
Det tredje är att om man misslyckas med 2. så uppstår potentiellt en ny typ av koncentrationsläger där mentalt förkrympta individer vegeterar, likt dem i Ursulas vård i Disneys The Little Mermaid.
Min fråga är vad som händer om samhället beslutar sig för att driva politik med tortyr, mental som fysisk, ... på lång sikt. Om man med andra ord beslutar sig för att skrämma sig fram och ge folk "stryk".
Vill vi ha en ledare som President Obama som säger att "America doesn't do torture" eller en som den förre Vicepresidenten Dick Cheney som säger att de gör vi, i vissa fall när vi vill förhindra ett nytt 9/11?
20090421
Moralisk Godhet vs. Politisk Frihet?
Häromdagen gav jag ett argument till dem som blivit lite deprimerade och som tror att ondskan kommer att segra...(den här gången, tillägger kanske en del?). Folk gillar deckare för att det goda segrar över det onda.
Vi lever för närvarande i en värld som tydligen för många frestar till en tillbedjan av ondskan. Det är dock så att när en människa är god så aktiveras belöningsystemen i hjärnan och detta ger välbehag. Med andra ord är vi människor skapade att vara goda. Detta är ett starkt biologiskt argument för att satsa på rätt väg här i livet.
Tydligen är det så att man kan skilja på Klassisk Liberalism och Konservatism genom att betrakta relationen mellan politisk frihet och moralisk godhet. Jag är inte säker på att jag förstår hur därför att alla människor är moraliskt goda vilket troligtvis är en normalfördelad egenskap som så många andra.
Frågan är om godhet leder till frihet eller vice versa. Jag har en känsla av att varje människa också är politisk fri av naturen. Vill rå sig själv likt den där vilden på savannen. Det kan därför vara svårt att definiera ett orsakssammanhang mellan de två naturligt förekommande variablerna.
Vi lever för närvarande i en värld som tydligen för många frestar till en tillbedjan av ondskan. Det är dock så att när en människa är god så aktiveras belöningsystemen i hjärnan och detta ger välbehag. Med andra ord är vi människor skapade att vara goda. Detta är ett starkt biologiskt argument för att satsa på rätt väg här i livet.
Tydligen är det så att man kan skilja på Klassisk Liberalism och Konservatism genom att betrakta relationen mellan politisk frihet och moralisk godhet. Jag är inte säker på att jag förstår hur därför att alla människor är moraliskt goda vilket troligtvis är en normalfördelad egenskap som så många andra.
Frågan är om godhet leder till frihet eller vice versa. Jag har en känsla av att varje människa också är politisk fri av naturen. Vill rå sig själv likt den där vilden på savannen. Det kan därför vara svårt att definiera ett orsakssammanhang mellan de två naturligt förekommande variablerna.
Klassisk Liberalism vs. Konservatism?
Dick Erixons inlägg om plikt fick mig att konsultera min lärobok i Political Science rörande definitionerna av Konservatism och Klassisk Liberalism. Jag glömmer också Socialismen. Den är mycket obiologisk.
Skillnaden mellan de två ismerna beskrivs som följer:
1. i Klassisk Liberalism är varje person rationell och kapabel att skapa sin egen värld
2. det finns inget högre värde i Klassisk Liberalism än för individen att följa sina naturliga rättigheter--liv, frihet och personlig egendom.
Därmed håller jag med Erixon om att Plikt är en konservativ variabel. En Klassiskt Liberal kan själv avgöra om plikt föreligger. Det intressanta med KL är att när individerna normalfördelat sig så uppkommer en relativ jämlikhet på grund av utseendet på normalfördelningskurvan.
Detta tror jag har blivt väldigt viktigt de senaste 40 åren. Information om de fem F:en, som Erixon talar om i ett annat inlägg, Familjen, Företagen, Föreningarna, Folkrörelserna och Församlingarna måste kompletteras med S:et "systemen".
I The Jerusalem Post kan man läsa om "systemen" i Israel. De kallas kommuniteter. Information från det svenska systemen enligt min erfarenhet innebär att de är en organisationsform av ekonomisk och regelbaserad verklighet som är starkare än lagen och de fem F:en om jag förstått saken rätt. Därför är de som det Amerikanska 1800talsfenomentet "The Know Nothing Party" lite hemligt och i mitt tycke kontroversiellt. Vad jag förstår så säger vissa systemsvenskar inte "I know nothing" utan snarare maktfullkomligt "Det skall du skita i". Sådana system skulle jag undvika.
Erixons exempel med gamla mormor som skall ha hjälp via plikten är då beroende i vilket system hon befinner sig i relativt eventuella hjälpredor. Plikt fungerar därför inte längre i praktiken. Räddningen är i mitt tycke därför den Klassiska Liberalismen som fortfarande fungerar där Konservatismen och Socialismen falerar.
En orsak till att det familjevänliga Kristdemokratiska partiet tappar röster är kanske att systemen naturligtvis slår sönder familjen. Folk gifter sig och hamnar i nya system vars relation till det ursprungliga systemet har stor betydelse. Systemet ersätter familjen.
Som sagt. I min värld, är Klassisk Liberalism det enda som kan fungera. I min Amerikanska Political Science bok jämförs förövrigt Klassisk Liberalism med Neo-konservatism.
Skillnaden mellan de två ismerna beskrivs som följer:
1. i Klassisk Liberalism är varje person rationell och kapabel att skapa sin egen värld
2. det finns inget högre värde i Klassisk Liberalism än för individen att följa sina naturliga rättigheter--liv, frihet och personlig egendom.
Därmed håller jag med Erixon om att Plikt är en konservativ variabel. En Klassiskt Liberal kan själv avgöra om plikt föreligger. Det intressanta med KL är att när individerna normalfördelat sig så uppkommer en relativ jämlikhet på grund av utseendet på normalfördelningskurvan.
Detta tror jag har blivt väldigt viktigt de senaste 40 åren. Information om de fem F:en, som Erixon talar om i ett annat inlägg, Familjen, Företagen, Föreningarna, Folkrörelserna och Församlingarna måste kompletteras med S:et "systemen".
I The Jerusalem Post kan man läsa om "systemen" i Israel. De kallas kommuniteter. Information från det svenska systemen enligt min erfarenhet innebär att de är en organisationsform av ekonomisk och regelbaserad verklighet som är starkare än lagen och de fem F:en om jag förstått saken rätt. Därför är de som det Amerikanska 1800talsfenomentet "The Know Nothing Party" lite hemligt och i mitt tycke kontroversiellt. Vad jag förstår så säger vissa systemsvenskar inte "I know nothing" utan snarare maktfullkomligt "Det skall du skita i". Sådana system skulle jag undvika.
Erixons exempel med gamla mormor som skall ha hjälp via plikten är då beroende i vilket system hon befinner sig i relativt eventuella hjälpredor. Plikt fungerar därför inte längre i praktiken. Räddningen är i mitt tycke därför den Klassiska Liberalismen som fortfarande fungerar där Konservatismen och Socialismen falerar.
En orsak till att det familjevänliga Kristdemokratiska partiet tappar röster är kanske att systemen naturligtvis slår sönder familjen. Folk gifter sig och hamnar i nya system vars relation till det ursprungliga systemet har stor betydelse. Systemet ersätter familjen.
Som sagt. I min värld, är Klassisk Liberalism det enda som kan fungera. I min Amerikanska Political Science bok jämförs förövrigt Klassisk Liberalism med Neo-konservatism.
Ideologi eller pragmatik?
Dick Erixon beskrev kort diskussionen mellan Roland Poirier Martinsson och Johan Norberg. Han säger bl.a. "Liberalismens principer leder utvecklingen rätt, medan pragmatism är dömd att misslyckas i det långa loppet." President Obama hävdade ju under presidentvalskampanjen att ideologin är död.
Jag fastnar på denna kommentar därför jag har själv diskuterat detta lite tidigare i relation till vad en persons politiska själ är för något.
Läser nu på Charlemagne's Notebook där en person säger att skillnaden på de Amerikanska Tankesmedjorna och de Europeiska är att de Amerikanska är väldigt polariserade (partisan) medan de Europeiska inte är detta.
Jag frågar mig därför om Européerna försöker arbeta utifrån genomsnittsmänniskans politiska själ, centristiskt, pragmatiskt, medan Amerikanerna arbetar utifrån mer excentriska ståndpunkter, det man strävar efter, men där majoriteten ej befinner sig?
Européerna försöker finna harmonin i genomsnittet medan Amerikanarna försöker flytta folk genom opinionsbildning? Den flytten blir sällan lång men skillnaden i förfarandet med att sondera snittet blir principiellt rätt stor.
För att återgå till Erixons kommentar om att pragmatiken inte fungerar i längden, är inte evolutionens fasta hand väldigt pragmatisk och arbetar denna inte utifrån det biologiska genomsnittet?
Jag fastnar på denna kommentar därför jag har själv diskuterat detta lite tidigare i relation till vad en persons politiska själ är för något.
Läser nu på Charlemagne's Notebook där en person säger att skillnaden på de Amerikanska Tankesmedjorna och de Europeiska är att de Amerikanska är väldigt polariserade (partisan) medan de Europeiska inte är detta.
Jag frågar mig därför om Européerna försöker arbeta utifrån genomsnittsmänniskans politiska själ, centristiskt, pragmatiskt, medan Amerikanerna arbetar utifrån mer excentriska ståndpunkter, det man strävar efter, men där majoriteten ej befinner sig?
Européerna försöker finna harmonin i genomsnittet medan Amerikanarna försöker flytta folk genom opinionsbildning? Den flytten blir sällan lång men skillnaden i förfarandet med att sondera snittet blir principiellt rätt stor.
För att återgå till Erixons kommentar om att pragmatiken inte fungerar i längden, är inte evolutionens fasta hand väldigt pragmatisk och arbetar denna inte utifrån det biologiska genomsnittet?
20090420
Ahmadinejads tal på Durban II konferensen i Genève
Konferensen kallas Durban II efter Durban I 2001 som slutade i ett fiasko där Israel pekades ut som rasistiskt. Detta har medfört att man varit noga med att ta reda på vad som skulle diskuteras denna gång. USA, Tyskland, Italien, Canada, Australien, Nederländerna, New Zeeland, Poland och Israel har bojkottat konferensen. Idag under talet lämnade EUs representanter salen på grund av talets innehåll.
BBC är behjälpligt med några citat från Ahmadinejads tal idag. Ett avslöjar mycket av vad mannen försöker förmedla. Det är svårt att se något sympatiskt hos denne man:
"Following World War Two, they resorted to making an entire nation homeless on the pretext of Jewish suffering. They sent migrants from Europe, the United States and other parts of the world in order to establish a totally racist government in the occupied Palestine. In compensation for the dire consequences of racism in Europe, they helped bring to power the most cruel and repressive, racist regime in Palestine."
För mig verkar det som om Ahmadinejad inte är ute efter Israel så mycket som Europa och USA--vinnarnationerna efter Andra Världskriget som han säger i ett annat citat. Det skulle ju stämma med att han sagt att den 30år gamla Iranska revolutionen bara ännu är i sin linda.
Så här på kvällen före Holocast Remembrance Day så repeterar han på sitt banala sätt förnekandet av förintelsen. Han säger att på grund av att många nationer inte kommer har de dåligt samvete för rasismen i Israel.
Viktigt är kanske om han tar poäng hos sina 125 supporterländer som han nyligen hävdade att han hade? Försöker han polarisera världen? Saddam Hussein försökte ju också spela ut världens makter mot varandra.
BBC är behjälpligt med några citat från Ahmadinejads tal idag. Ett avslöjar mycket av vad mannen försöker förmedla. Det är svårt att se något sympatiskt hos denne man:
"Following World War Two, they resorted to making an entire nation homeless on the pretext of Jewish suffering. They sent migrants from Europe, the United States and other parts of the world in order to establish a totally racist government in the occupied Palestine. In compensation for the dire consequences of racism in Europe, they helped bring to power the most cruel and repressive, racist regime in Palestine."
För mig verkar det som om Ahmadinejad inte är ute efter Israel så mycket som Europa och USA--vinnarnationerna efter Andra Världskriget som han säger i ett annat citat. Det skulle ju stämma med att han sagt att den 30år gamla Iranska revolutionen bara ännu är i sin linda.
Så här på kvällen före Holocast Remembrance Day så repeterar han på sitt banala sätt förnekandet av förintelsen. Han säger att på grund av att många nationer inte kommer har de dåligt samvete för rasismen i Israel.
Viktigt är kanske om han tar poäng hos sina 125 supporterländer som han nyligen hävdade att han hade? Försöker han polarisera världen? Saddam Hussein försökte ju också spela ut världens makter mot varandra.
20090419
Religionen i Kina
John Micklethwait, editor på The Economist har spelat in en serie videos på BigThink.com där han bland annat tar upp frågor om religion och politik och ekonomi i Kina.
En sådan video tar upp situationen med de så kallade huskyrkorna i Kina. Om en huskyrka har mindre än 25 medlemmar behöver de inte myndigheternas tillstånd.
Micklethwait tror att Kina inom kort kommer att bli världens största kristna land. Det kommer också att bli världens största muslimska land. Katolikerna breder ut sig mest på landsbygden medan så kallade "Evengelicals" frodas i städerna.
Man undrar vad denna utveckling kommer att innebära för relationen mellan Kina och den trans-Atlantiska sfären? Det borde betyda en ökad förståelse regionerna emellan och framtida stabilitet i världsekonomin.
Mer information om religionen i Kina finns här.
En sådan video tar upp situationen med de så kallade huskyrkorna i Kina. Om en huskyrka har mindre än 25 medlemmar behöver de inte myndigheternas tillstånd.
Micklethwait tror att Kina inom kort kommer att bli världens största kristna land. Det kommer också att bli världens största muslimska land. Katolikerna breder ut sig mest på landsbygden medan så kallade "Evengelicals" frodas i städerna.
Man undrar vad denna utveckling kommer att innebära för relationen mellan Kina och den trans-Atlantiska sfären? Det borde betyda en ökad förståelse regionerna emellan och framtida stabilitet i världsekonomin.
Mer information om religionen i Kina finns här.
20090417
Internationella donatorer ledda av Japan och USA slår Talibanerna med plånboken
Pakistan är i sanning ett dilemma och internationella militära lösningar är svåra. I fokus står möjligheten till att islamska extremister kan komma över kärnvapen.
BBC medelar att internationella donatorer ledda av Japan ($1mj) och USA ($1mj) har givit $5miljarder till Pakistan för kampen mot extremismen. IMF hjälper också till.
Allt hänger nu på Mr. 10% Zardari själv!? Tillåt mig att undra om inte förvaltandet av dessa summor av personer med dylika CV kan anses lite desperat?
BBC medelar att internationella donatorer ledda av Japan ($1mj) och USA ($1mj) har givit $5miljarder till Pakistan för kampen mot extremismen. IMF hjälper också till.
Allt hänger nu på Mr. 10% Zardari själv!? Tillåt mig att undra om inte förvaltandet av dessa summor av personer med dylika CV kan anses lite desperat?
20090416
EU parlamentsvalet?
Det till synes låga intresset för EU har ventilerats på sistone. Dick Erixon diskuterar frågan med Cecilia Malmström.
Erixon menar att det är väljarnas makt som fattas. Folk kan inte påverka tillräckligt. Det behövs en president. Malmström hävdar att man inte har visat tillräckligt vad EU personalen gör.
Själv tror jag att problemet är att man nationellt inte diskuterar det globala behovet av ett enat EU utan att man är för nationalistiska. Folk känner sig inte som européer.
Krönikören Charlemagne på The Economist beskriver EUs nuvarande globala position på ett suveränt sätt.
Erixon menar att det är väljarnas makt som fattas. Folk kan inte påverka tillräckligt. Det behövs en president. Malmström hävdar att man inte har visat tillräckligt vad EU personalen gör.
Själv tror jag att problemet är att man nationellt inte diskuterar det globala behovet av ett enat EU utan att man är för nationalistiska. Folk känner sig inte som européer.
Krönikören Charlemagne på The Economist beskriver EUs nuvarande globala position på ett suveränt sätt.
Ideologin som skapade al-Qaida--En bred och djup flod i det moderna Muslimska tänkandet
Reuel Marc Gerecht skriver på wsj.com en artikel kallad Speaking Truth to Muslim Power. Jag hittade följande citat ur artikeln:
"But the ideology that produced al Qaeda isn't a rivulet in contemporary Muslim thought. It is a wide and deep river. The Obama administration does both Muslims and non-Muslims an enormous disservice by pretending otherwise."
Frågan är om detta är viktigt? Jag tror inte varken Väst eller Muslimerna tror att man kan ersätta den ena med den andra. Vad det däremot är frågan om är att samsas här på Jorden. Integrationen av Muslimer i Väst är ju ett separat problem.
Tiden har kommit när det inte är klokt att vara aggressiv längre och tro att man kan hota mer än vad man gjort när man anföll Irak för att förklara att det inte går att starta ett Europeiskt 1900tal i Mellanöstern. Saddam Hussein anföll ju både Iran och Kuwait. Den poängen har man drivit hem.
I stället gäller det att låta Muslimerna skapa sin egen värld. Vill de som Iran ha kärnkraft så bör de få den intellektuella friheten att göra detta. En sådan attityd, som Obama-administrationen startat, kommer att leda till ökad säkerhet och ökade ekonomiska möjligheter för både Väst och den Muslimska världen.
Det problem som då uppstår för President Obama är med den Israeliska och Palestinska situationen. Här är det svårt att låta Palestinierna få precis som de vill med tanke på Israels säkerhet något som Barry Rubin skriver om idag på The Jerusalem Post.
Obama-doktrinen som den hittills är presenterad diskuteras på The Washington Post av E. J. Dionne:
"The Obama Doctrine is a form of realism unafraid to deploy American power, but mindful that its use must be tempered by practical limits and a dose of self-awareness. Those are the limits that defenders of the recent past have trouble accepting."
"But the ideology that produced al Qaeda isn't a rivulet in contemporary Muslim thought. It is a wide and deep river. The Obama administration does both Muslims and non-Muslims an enormous disservice by pretending otherwise."
Frågan är om detta är viktigt? Jag tror inte varken Väst eller Muslimerna tror att man kan ersätta den ena med den andra. Vad det däremot är frågan om är att samsas här på Jorden. Integrationen av Muslimer i Väst är ju ett separat problem.
Tiden har kommit när det inte är klokt att vara aggressiv längre och tro att man kan hota mer än vad man gjort när man anföll Irak för att förklara att det inte går att starta ett Europeiskt 1900tal i Mellanöstern. Saddam Hussein anföll ju både Iran och Kuwait. Den poängen har man drivit hem.
I stället gäller det att låta Muslimerna skapa sin egen värld. Vill de som Iran ha kärnkraft så bör de få den intellektuella friheten att göra detta. En sådan attityd, som Obama-administrationen startat, kommer att leda till ökad säkerhet och ökade ekonomiska möjligheter för både Väst och den Muslimska världen.
Det problem som då uppstår för President Obama är med den Israeliska och Palestinska situationen. Här är det svårt att låta Palestinierna få precis som de vill med tanke på Israels säkerhet något som Barry Rubin skriver om idag på The Jerusalem Post.
Obama-doktrinen som den hittills är presenterad diskuteras på The Washington Post av E. J. Dionne:
"The Obama Doctrine is a form of realism unafraid to deploy American power, but mindful that its use must be tempered by practical limits and a dose of self-awareness. Those are the limits that defenders of the recent past have trouble accepting."
Nutidsorientering--ett ämne i livets skola?
Efter mitt försök till att skapa debatt om nyttan av journalistiken igår försökte jag förkovra mig något mer i frågan. Tydligen är det papperstidningarna, inte journalistiken i sig, som är i farozonen.
Huvudorsaken till papperstidningarnas problem är tydligen fallande intäkter från reklam. Prenumerations intäkterna är mindre viktiga. Några informerar dock om speciella problem med att få reklamintäkter på nätet vilket även skulle försvåra för nättidningar.
Om man ställer frågan om vad informationsförmedlingen i tidningar är egentligen skulle svaret kunna vara en fortsättning av den obligatoriska skolan. Kostnaderna för denna nutidsorientering skulle då kunna falla inom samma ramar som för privata och kommunala skolor.
Samhället skulle kunna stå för kostnaderna för denna viktiga samhällstjänst? Informationen på nätet skulle på detta sätt bli bättre och fortfarande vara fri.
Intressant i sammanhanget är att jag inte det senaste året sett någon debatt om detta i svensk press utom en ledare av Peter Wolodarski på DN.se där han ondgjorde sig över staden Seattles öde då de riskerar att bli utan en dagstidning.
Om reklam inte kan finansiera branschen samtidigt som folk vill ha informationen "gratis" blir skattemedel ett ganska logiskt alternativ.
Huvudorsaken till papperstidningarnas problem är tydligen fallande intäkter från reklam. Prenumerations intäkterna är mindre viktiga. Några informerar dock om speciella problem med att få reklamintäkter på nätet vilket även skulle försvåra för nättidningar.
Om man ställer frågan om vad informationsförmedlingen i tidningar är egentligen skulle svaret kunna vara en fortsättning av den obligatoriska skolan. Kostnaderna för denna nutidsorientering skulle då kunna falla inom samma ramar som för privata och kommunala skolor.
Samhället skulle kunna stå för kostnaderna för denna viktiga samhällstjänst? Informationen på nätet skulle på detta sätt bli bättre och fortfarande vara fri.
Intressant i sammanhanget är att jag inte det senaste året sett någon debatt om detta i svensk press utom en ledare av Peter Wolodarski på DN.se där han ondgjorde sig över staden Seattles öde då de riskerar att bli utan en dagstidning.
Om reklam inte kan finansiera branschen samtidigt som folk vill ha informationen "gratis" blir skattemedel ett ganska logiskt alternativ.
20090415
Fri press--enda botemedlet mot korruption
President Dimitri Medvedev har låtit intervjua sig av den morddrabbade tidningen Novaya Gazeta skriver man på wsj.com. Är detta ett tecken på tillfrisknande inom Rysslands led?
Medvedev tycker till exempel inte att demokratin behöver rehabiliteras i Ryssland den "Democracy was, is and will be." Närmast Bibliska proportioner! "I am that I am".
Enligt artikeln lär Putin ha sagt om den mördade Anna Politkovskaya "her ability to influence political life in Russia was extremely insignificant." Jag antar att uttalandet är ett försök att antyda att det inte fanns något motiv från stadsmaktens sida, men det är ändå intressant.
Korruption grasserar om inte det finns en fri press, något man har stora problem med i Ryssland. Maureen Dowd klagar idag på Google som åker snålskjuts på journalistiken. En journalistik i kris. Allt fler tidningar få lägga ned sin verksamhet och journalister blir arbetslösa.
Detta är ju en skrämmande utveckling. Själv läser jag mycket på tidningarnas websidors "Opinion". Informationen där är processade kommentarer av mycket skickliga och kunniga personer. Bloggosfären i all ära men den är sekundär till de dominerande tidningarna och tidskrifterna.
Detta är kanske något som kommer att ändras. En del krönikörer börjar blogga för att bli mer i ropet. Så har nyligen skett på den ansedda The Economist. Av någon anledning så är de dock anonyma. Lite underligt på en tidskrift som anser sig vara liberal att ha en sådan "fängslande" princip för publiceringen.
Tydligen är det så att tidningar har olika websidor för prenumeranter och icke-betalande gäster. Man erbjuder lite godsaker för prenumeranterna men ger ändå bort information på hemsidan för att göra reklam för sig. Dessutom tillåter de flesta hemsidor att man refererar till t.ex Facebook--en fildelning.
Om min ekonomi tillät skulle jag gladeligen betala för detta guld via prenumerationer. Så tycker nog många. Men om inte det nuvarande systemet är "sustainable" som en del påstår, kan det då finnas ett intresse för samhället att stödja journalistiken utan att för den skull styra den? Om inte annat för att vi i framtiden inte skall hamna där ryssarna nu är.
Medvedev tycker till exempel inte att demokratin behöver rehabiliteras i Ryssland den "Democracy was, is and will be." Närmast Bibliska proportioner! "I am that I am".
Enligt artikeln lär Putin ha sagt om den mördade Anna Politkovskaya "her ability to influence political life in Russia was extremely insignificant." Jag antar att uttalandet är ett försök att antyda att det inte fanns något motiv från stadsmaktens sida, men det är ändå intressant.
Korruption grasserar om inte det finns en fri press, något man har stora problem med i Ryssland. Maureen Dowd klagar idag på Google som åker snålskjuts på journalistiken. En journalistik i kris. Allt fler tidningar få lägga ned sin verksamhet och journalister blir arbetslösa.
Detta är ju en skrämmande utveckling. Själv läser jag mycket på tidningarnas websidors "Opinion". Informationen där är processade kommentarer av mycket skickliga och kunniga personer. Bloggosfären i all ära men den är sekundär till de dominerande tidningarna och tidskrifterna.
Detta är kanske något som kommer att ändras. En del krönikörer börjar blogga för att bli mer i ropet. Så har nyligen skett på den ansedda The Economist. Av någon anledning så är de dock anonyma. Lite underligt på en tidskrift som anser sig vara liberal att ha en sådan "fängslande" princip för publiceringen.
Tydligen är det så att tidningar har olika websidor för prenumeranter och icke-betalande gäster. Man erbjuder lite godsaker för prenumeranterna men ger ändå bort information på hemsidan för att göra reklam för sig. Dessutom tillåter de flesta hemsidor att man refererar till t.ex Facebook--en fildelning.
Om min ekonomi tillät skulle jag gladeligen betala för detta guld via prenumerationer. Så tycker nog många. Men om inte det nuvarande systemet är "sustainable" som en del påstår, kan det då finnas ett intresse för samhället att stödja journalistiken utan att för den skull styra den? Om inte annat för att vi i framtiden inte skall hamna där ryssarna nu är.
20090414
Frankrike och USA
Efter President Obamas Europa tour har Frankrike hamnat precis mitt emellan Anglo-Amerika och Kontinentala Europa. En artikel i den senaste The Economist tar upp frågan.
Obama påpekade i Strasbourg att Frankrike var USAs första allierade. Napoléon sålde halva nuvarande USA till Amerika 1803--The Louisiana Purchase. La Statue de la Liberté presenterades till Amerikanerna 1886. Frankrike lämnade NATO 1966 men har nyligen associerat sig igen.
Själv valde jag Franska snarare än Tyska när detta val dök upp i skolan. Detta gjorde jag av estetiska skäl. Tyska var ju ett språk för hästar och militärer hette det på den tiden. Jag har kommit längre sedan dess. När jag arbetade i USA, bland bl.a. tyskar, blev jag intresserad av att lära mig detta språk. Även denna gång av estetiska skäl. Men jag hade helt enkelt inte tid. När jag kom tillbaka till Sverige 1993 beslöt jag mig att försöka lära mig lite Franska som ett EU språk i en autodidaktisk sekvens av studier i Internationell Politik och Ekonomi. Av en anledning som jag tror jag kommer att få komma tillbaka till längre fram i livet, så har jag svårt att lära mig språket i fråga.
Före finanskrisen verkade det som om Nicolas Sarkozy försökte få Frankrike associerat med Anglo-Amerika men efter finanskrisen verkar han ha blivit mer Kontinental. Eller har han satt sig i en egen stol? Han levererade en kraftfull insats som EU-president men sedan kom som sagt finanskrisen och nu verkar Europa vara på väg isär. Man skriver så sent som idag på DN.se om hur EU-parlamentsvalet inte verkar vara intressant för Européerna--speciellt så i Sverige. Sarkozy varnade för detta och argumenterade för att en ny typ av ledning med större länder i Euro-gruppen i stället skulle styra EU. Som en person med en federalistisk inställning tror jag han hade rätt. Jag tror att de mindre länderna i EU måste "hänga på" de större för att man skall förena Europa. Gänget i Montana representerar inte mycket till stat. Folk måste förstå allvaret i att ett förenat Europa behövs.
Sarkozy blev lite indignerad när Obama talade för Turkiets inkorporering i EU. Jag tar Frankrikes och Tysklands tveksamhet inför detta projekt som en framtida satsning på ett mer integrerat Europa. Vad som skulle intressera mig är om Sarkozys närmande till USA var av typen La Liberté eller om det var för dess ekonomiska stuktur mer i allmänhet. Eller kanske makten? Sarkozys svalka efter finanskrisen gör mig lite oroad. Friheten är ju oförändrad och Sarkozy spelar en stark roll i ett framtida EU.
Som jag nyss nämnde är jag oroad för friheten i EU. Det där som enligt Robert Kagan gör EU till ett mirakel...oroar mig.
Obama påpekade i Strasbourg att Frankrike var USAs första allierade. Napoléon sålde halva nuvarande USA till Amerika 1803--The Louisiana Purchase. La Statue de la Liberté presenterades till Amerikanerna 1886. Frankrike lämnade NATO 1966 men har nyligen associerat sig igen.
Själv valde jag Franska snarare än Tyska när detta val dök upp i skolan. Detta gjorde jag av estetiska skäl. Tyska var ju ett språk för hästar och militärer hette det på den tiden. Jag har kommit längre sedan dess. När jag arbetade i USA, bland bl.a. tyskar, blev jag intresserad av att lära mig detta språk. Även denna gång av estetiska skäl. Men jag hade helt enkelt inte tid. När jag kom tillbaka till Sverige 1993 beslöt jag mig att försöka lära mig lite Franska som ett EU språk i en autodidaktisk sekvens av studier i Internationell Politik och Ekonomi. Av en anledning som jag tror jag kommer att få komma tillbaka till längre fram i livet, så har jag svårt att lära mig språket i fråga.
Före finanskrisen verkade det som om Nicolas Sarkozy försökte få Frankrike associerat med Anglo-Amerika men efter finanskrisen verkar han ha blivit mer Kontinental. Eller har han satt sig i en egen stol? Han levererade en kraftfull insats som EU-president men sedan kom som sagt finanskrisen och nu verkar Europa vara på väg isär. Man skriver så sent som idag på DN.se om hur EU-parlamentsvalet inte verkar vara intressant för Européerna--speciellt så i Sverige. Sarkozy varnade för detta och argumenterade för att en ny typ av ledning med större länder i Euro-gruppen i stället skulle styra EU. Som en person med en federalistisk inställning tror jag han hade rätt. Jag tror att de mindre länderna i EU måste "hänga på" de större för att man skall förena Europa. Gänget i Montana representerar inte mycket till stat. Folk måste förstå allvaret i att ett förenat Europa behövs.
Sarkozy blev lite indignerad när Obama talade för Turkiets inkorporering i EU. Jag tar Frankrikes och Tysklands tveksamhet inför detta projekt som en framtida satsning på ett mer integrerat Europa. Vad som skulle intressera mig är om Sarkozys närmande till USA var av typen La Liberté eller om det var för dess ekonomiska stuktur mer i allmänhet. Eller kanske makten? Sarkozys svalka efter finanskrisen gör mig lite oroad. Friheten är ju oförändrad och Sarkozy spelar en stark roll i ett framtida EU.
Som jag nyss nämnde är jag oroad för friheten i EU. Det där som enligt Robert Kagan gör EU till ett mirakel...oroar mig.
20090413
Summering av två års bloggande
Jag arbetade först med brytpunkten mellan religion och vetenskap i ett år. Det var den tid det tog att komma fram till vissa slutsatser. Jag läste bloggar, artiklar och böcker och arbetade mig med bloggen sakta framåt. Detta inlägg är mitt 661 så det blir ungefär en sida om dagen.
Det senaste året har jag förkovrat mig i utrikespolitik. Jag var inte helt en novis. Jag hade följt utvecklingen via The Economist i c:a 20år, något jag påbörjade när jag arbetade i USA. Jag hade också studerat vissa för ändamålet nyttiga ämnen såsom makroekonomi, företagsekonomi och socialpsykologi. Kanske skulle jag kunna bli en utrikespolitisk analytiker. Det beror till en del på hur länge jag kan hålla på.
Jag skulle ju kunna skriva det jag gör på min dator och inte lägga ut det på nätet men jag gör detta med baktanken att jag då bidrar med samhällsnytta. Alla har ju inte tid att läsa alla de artiklar jag gör så min selektion kan ju vara av intresse för en och annan. Det behöver ju inte vara många för att det skall vara mödan värt.
Jag anser också att jag är en ny slags fånge som genom att lägga ut mitt arbete gör att fångvaktarna inte kan utnyttja det ensamma. Jag tjänar inga pengar på mitt arbete och kan därför moraliskt läsa websidorna för en massa tidskrifter utan att prenumerera. Jag har dock en prenumeration på The Economist.
På lång sikt hoppas jag också nå en frihetsvariabel genom att göra min situation känd och därmed kunna nå frihet från den nya typ av förtryck som jag lider av.
Det senaste året har jag förkovrat mig i utrikespolitik. Jag var inte helt en novis. Jag hade följt utvecklingen via The Economist i c:a 20år, något jag påbörjade när jag arbetade i USA. Jag hade också studerat vissa för ändamålet nyttiga ämnen såsom makroekonomi, företagsekonomi och socialpsykologi. Kanske skulle jag kunna bli en utrikespolitisk analytiker. Det beror till en del på hur länge jag kan hålla på.
Jag skulle ju kunna skriva det jag gör på min dator och inte lägga ut det på nätet men jag gör detta med baktanken att jag då bidrar med samhällsnytta. Alla har ju inte tid att läsa alla de artiklar jag gör så min selektion kan ju vara av intresse för en och annan. Det behöver ju inte vara många för att det skall vara mödan värt.
Jag anser också att jag är en ny slags fånge som genom att lägga ut mitt arbete gör att fångvaktarna inte kan utnyttja det ensamma. Jag tjänar inga pengar på mitt arbete och kan därför moraliskt läsa websidorna för en massa tidskrifter utan att prenumerera. Jag har dock en prenumeration på The Economist.
På lång sikt hoppas jag också nå en frihetsvariabel genom att göra min situation känd och därmed kunna nå frihet från den nya typ av förtryck som jag lider av.
20090412
Politisk Frihet?
Dagen för Kristallnatten 1938, den 9e november 2000, bröt man sig in i mitt hem, skrev vårdintyg och fängslade mig på något man kallade en sluten psykiatrisk avdelning. Det så kallade "tukthuset" i Göteborg, Lillhagsparken.
Jag kom ihåg att jag satt ute i foajén till avdelningen i timmar och väntade utan att bege mig till mitt rum. Jag hoppades att någon skulle komma och ta ut mig från mitt fängelse men ingen kom. Efter någon vecka kom min mor och hälsade på. Jag tvingades vara där i fem månader. Eftersom jag är läkarutbildad vet jag att det inte var en riktig avdelning utan en slags kopia där man "lekte" psykavdelning.
Det var då jag förstod att jag var helt ensam på jorden. Nio år senare håller jag fortfarande på att kämpa mot vad jag kallar Människoförstörelsebolaget. Det etablissemang som var behjälplig i mitt fängslande genom att trakassera och tortera mig ett halvår ledande till min Kristallnatt.
Man gav mig diagnosen akut psykos. Jag vet dock nu som då att jag är ovanligt frisk. Det framkom senare att den egentliga "diagnosen" var att jag var "sjuk". En ny slags åkomma.
Vad kan vara lämpligare en dag som Påskdagen, livet och ljusets högtid, än att diskutera det hända en smula.
Gulag var ju ett tidigare exempel där man använde psykiatriska diagnoser för att fängsla, kontrollera och straffa personer. Jag läste faktiskt Gulagarkipelagen av Alexander Solsjenitsyn som ung. Man sysslade med att förbättra telefonutrustningar.
År 2005 fick jag problem med mitt försörjningsstöd från socialbyrån i Bergsjön. Enligt lag skall de svara på min korrespondens. Detta skedde ej och jag blev på detta sätt avskuren från samhället. Man ville att jag skulle acceptera pengar utanför socialbyråns förssorg, men konstigt nog via byggnaden. Jag tömde då min lägenhet och begav mig ut till en alternativ socialbyrå för att på nytt få kontakt med samhället.
Jag förvägrades socialbidrag i Mölndal där jag växt upp. Det snöade på gatorna i staden där jag spenderade 3 vakna dygn. Sedan fanns bara en utväg. Tukthuset Lillhagsparken i fem månader igen.
Samma år dog min far i USA och jag ärvde lite pengar som tog mig fram till ungefär idag...
Jag kom ihåg att jag satt ute i foajén till avdelningen i timmar och väntade utan att bege mig till mitt rum. Jag hoppades att någon skulle komma och ta ut mig från mitt fängelse men ingen kom. Efter någon vecka kom min mor och hälsade på. Jag tvingades vara där i fem månader. Eftersom jag är läkarutbildad vet jag att det inte var en riktig avdelning utan en slags kopia där man "lekte" psykavdelning.
Det var då jag förstod att jag var helt ensam på jorden. Nio år senare håller jag fortfarande på att kämpa mot vad jag kallar Människoförstörelsebolaget. Det etablissemang som var behjälplig i mitt fängslande genom att trakassera och tortera mig ett halvår ledande till min Kristallnatt.
Man gav mig diagnosen akut psykos. Jag vet dock nu som då att jag är ovanligt frisk. Det framkom senare att den egentliga "diagnosen" var att jag var "sjuk". En ny slags åkomma.
Vad kan vara lämpligare en dag som Påskdagen, livet och ljusets högtid, än att diskutera det hända en smula.
Gulag var ju ett tidigare exempel där man använde psykiatriska diagnoser för att fängsla, kontrollera och straffa personer. Jag läste faktiskt Gulagarkipelagen av Alexander Solsjenitsyn som ung. Man sysslade med att förbättra telefonutrustningar.
År 2005 fick jag problem med mitt försörjningsstöd från socialbyrån i Bergsjön. Enligt lag skall de svara på min korrespondens. Detta skedde ej och jag blev på detta sätt avskuren från samhället. Man ville att jag skulle acceptera pengar utanför socialbyråns förssorg, men konstigt nog via byggnaden. Jag tömde då min lägenhet och begav mig ut till en alternativ socialbyrå för att på nytt få kontakt med samhället.
Jag förvägrades socialbidrag i Mölndal där jag växt upp. Det snöade på gatorna i staden där jag spenderade 3 vakna dygn. Sedan fanns bara en utväg. Tukthuset Lillhagsparken i fem månader igen.
Samma år dog min far i USA och jag ärvde lite pengar som tog mig fram till ungefär idag...
Politik och Religion
Det pågår en reaktion i litteraturen om att President Obama på sin resa till Turkiet kanske var lite för överseende mot muslimerna. Man exemplifierar med videon om den 17åriga flickan som piskas av Talibaner inför åskådare.
Jim Hoagland på The Washington Post poängterar att Obama sagt det följande som han inte citerade fullt ut i sitt tal i Turkiet:
"Democracy demands that the religiously motivated translate their concerns into universal, rather than religion-specific, values. It requires that their proposals be subject to argument, and amenable to reason. I may be opposed to abortion for religious reasons, but if I seek to pass a law banning the practice, I cannot simply point to the teachings of my church or evoke God's will. I have to explain why abortion violates some principle that is accessible to people of all faiths, including those with no faith at all."
Universella inte religionspecifika värderingar. Det multikulturella samhället kräver detta vilket gäller lika väl för Sverige som för USA. Detta betyder i sin tur att man inte kan acceptera sharialagar utan måste insistera på den gällande lagboken för landet.
Vi har med andra ord en bit kvar med den muslimska domänen eftersom President Obama inte kunde verbalisera detta när han närmar sig den mest sofistikerade och Västvänliga muslimska staten Turkiet.
I sitt tal säger Obama också:
"But what I am suggesting is this - secularists are wrong when they ask believers to leave their religion at the door before entering into the public square. Frederick Douglass, Abraham Lincoln, Williams Jennings Bryan, Dorothy Day, Martin Luther King - indeed, the majority of great reformers in American history - were not only motivated by faith, but repeatedly used religious language to argue for their cause. To say that men and women should not inject their "personal morality" into public policy debates is a practical absurdity; our law is by definition a codification of morality, much of it grounded in the Judeo-Christian tradition."
Detta är viktigt för när invandrare integreras i det svenska samhället kommer vi att kräva att de tar sig an vår lag. En gemensam nämnare. Baserad på den Judeo-Kristna bakgrunden. Jag tror därför att man skall vara ärlig så till vida att man hävdar att multikulturalism kräver denna distorsion.
Baserat på min egen erfarenhet kan det vara bra att erkänna att det finns "Talibaner" som "piskar" sina underlydande även i Sverige, innan man dömer muslimerna för hårt.
Jim Hoagland på The Washington Post poängterar att Obama sagt det följande som han inte citerade fullt ut i sitt tal i Turkiet:
"Democracy demands that the religiously motivated translate their concerns into universal, rather than religion-specific, values. It requires that their proposals be subject to argument, and amenable to reason. I may be opposed to abortion for religious reasons, but if I seek to pass a law banning the practice, I cannot simply point to the teachings of my church or evoke God's will. I have to explain why abortion violates some principle that is accessible to people of all faiths, including those with no faith at all."
Universella inte religionspecifika värderingar. Det multikulturella samhället kräver detta vilket gäller lika väl för Sverige som för USA. Detta betyder i sin tur att man inte kan acceptera sharialagar utan måste insistera på den gällande lagboken för landet.
Vi har med andra ord en bit kvar med den muslimska domänen eftersom President Obama inte kunde verbalisera detta när han närmar sig den mest sofistikerade och Västvänliga muslimska staten Turkiet.
I sitt tal säger Obama också:
"But what I am suggesting is this - secularists are wrong when they ask believers to leave their religion at the door before entering into the public square. Frederick Douglass, Abraham Lincoln, Williams Jennings Bryan, Dorothy Day, Martin Luther King - indeed, the majority of great reformers in American history - were not only motivated by faith, but repeatedly used religious language to argue for their cause. To say that men and women should not inject their "personal morality" into public policy debates is a practical absurdity; our law is by definition a codification of morality, much of it grounded in the Judeo-Christian tradition."
Detta är viktigt för när invandrare integreras i det svenska samhället kommer vi att kräva att de tar sig an vår lag. En gemensam nämnare. Baserad på den Judeo-Kristna bakgrunden. Jag tror därför att man skall vara ärlig så till vida att man hävdar att multikulturalism kräver denna distorsion.
Baserat på min egen erfarenhet kan det vara bra att erkänna att det finns "Talibaner" som "piskar" sina underlydande även i Sverige, innan man dömer muslimerna för hårt.
20090411
Tysk-Iranska Relationen?
Några journalister från Der Spiegel reste ned till Teheran och intervjuade President Ahmadinejad och publicerade resultatet på Spiegel ONLINE International. Tyskland är en av de nationer som idkar mest handel med Iran.
Det framkommer av intervjun att man främst skulle diskutera den Tysk-Iranska Relationen. Min slutsats av intervjun är att Ahmadinejad gillar tyskarna på grund av att han tror att de hatar Israel som följande citat ur intervjun visar:
Ahmadinejad säger:
"Do you believe that the German people support the Zionist regime? Do you believe that a referendum could be held in Germany on this question? If you did allow such a referendum to take place, you would discover that the German people hate the Zionist regime."
Tror Ahmadinejad att 30% antisemitism av formen "judarna satte igång finanskrisen", som tydligen existerar, kommer att förvandlas till ett förnekande av förintelsen eller liknande. Ahmadinejad arrangerar ju symposium i denna fråga och Gerhard Schröder, den förre Kanslern, fick tillrättavisa honom att förintelsen var ett historiskt faktum när han besökte Iran för några månader sedan.
En viktig fråga är ju om en person som Ahmadinejad och hans chef Ayatollah Khamenei tror att de kan skapa en världsrevolution från sin position eller om de har funnit sig tillrätta i Mellanöstern? I intervjun listar han 125 länder som stöttar Iran mot "The World" som då representeras av makthavande nationer i världen.
Personligen tror jag att de har en taktik som går ut på att reta Israel och USA för att de skall överrreagera, något som då ger internationella poäng. Gazaraketerna är ju ett bra exempel. Iran kommer att framstå som en nation som säkerhetsrådmaffian har trakasserat fastän de bara vill göra kärnkraft och aldrig kommer att tillverka en bomb.
Intervjuarna pressar Ahmadinejad på punkten att de måste ge något i förhandlingen. Världen kräver detta menar man. Detta förstår jag inte, som jag tidigare påpekat, på grund av att Ahmadinejad inte behöver göra något. Ahmadinejad tror att det är USA som är impopulär i världen och inte Iran. Det är då han listar sina 125 länder.
Däremot om säkerhetsrådet släpper Iran och låter dem göra sin kärnkraft utan sanktioner kommer man att finna ut vad det är Iran vill. Är de fortfarande fiender och inte vill etablera diplomatiska förbindelser så betyder detta någonting till skillnad från i nuläget. De får alldeles för mycket press i den här mediabataljen.
Det framkommer av intervjun att man främst skulle diskutera den Tysk-Iranska Relationen. Min slutsats av intervjun är att Ahmadinejad gillar tyskarna på grund av att han tror att de hatar Israel som följande citat ur intervjun visar:
Ahmadinejad säger:
"Do you believe that the German people support the Zionist regime? Do you believe that a referendum could be held in Germany on this question? If you did allow such a referendum to take place, you would discover that the German people hate the Zionist regime."
Tror Ahmadinejad att 30% antisemitism av formen "judarna satte igång finanskrisen", som tydligen existerar, kommer att förvandlas till ett förnekande av förintelsen eller liknande. Ahmadinejad arrangerar ju symposium i denna fråga och Gerhard Schröder, den förre Kanslern, fick tillrättavisa honom att förintelsen var ett historiskt faktum när han besökte Iran för några månader sedan.
En viktig fråga är ju om en person som Ahmadinejad och hans chef Ayatollah Khamenei tror att de kan skapa en världsrevolution från sin position eller om de har funnit sig tillrätta i Mellanöstern? I intervjun listar han 125 länder som stöttar Iran mot "The World" som då representeras av makthavande nationer i världen.
Personligen tror jag att de har en taktik som går ut på att reta Israel och USA för att de skall överrreagera, något som då ger internationella poäng. Gazaraketerna är ju ett bra exempel. Iran kommer att framstå som en nation som säkerhetsrådmaffian har trakasserat fastän de bara vill göra kärnkraft och aldrig kommer att tillverka en bomb.
Intervjuarna pressar Ahmadinejad på punkten att de måste ge något i förhandlingen. Världen kräver detta menar man. Detta förstår jag inte, som jag tidigare påpekat, på grund av att Ahmadinejad inte behöver göra något. Ahmadinejad tror att det är USA som är impopulär i världen och inte Iran. Det är då han listar sina 125 länder.
Däremot om säkerhetsrådet släpper Iran och låter dem göra sin kärnkraft utan sanktioner kommer man att finna ut vad det är Iran vill. Är de fortfarande fiender och inte vill etablera diplomatiska förbindelser så betyder detta någonting till skillnad från i nuläget. De får alldeles för mycket press i den här mediabataljen.
Varför är deckarromaner populära?
La Marâtre ringde mig häromdagen och ville tala om deckare. Jag noterar att denna typ av romaner är väldigt populära. Skulle vilja gissa om anledningen för detta.
Själv tycker jag inte om deckare eller TV serier med alla dessa mord i en miljö som ofta är ganska avskyvärd. Någon säger att det är på grund av den intrikata och intellektuellt stimulerande "ploten". Men vem vill bli intellektuellt stimulerad i ett träsk?
Jag tror i stället att deckarromanen är populär på grund av att det goda vinner över det onda.
Drar därför slutsatsen att godheten är populär och att negativa trender i samhället alltid tenderar att förlora på grund av denna popularitet. Otrevliga människor och miljöer där ond uppsåt regerar är aldrig populära.
Själv tycker jag inte om deckare eller TV serier med alla dessa mord i en miljö som ofta är ganska avskyvärd. Någon säger att det är på grund av den intrikata och intellektuellt stimulerande "ploten". Men vem vill bli intellektuellt stimulerad i ett träsk?
Jag tror i stället att deckarromanen är populär på grund av att det goda vinner över det onda.
Drar därför slutsatsen att godheten är populär och att negativa trender i samhället alltid tenderar att förlora på grund av denna popularitet. Otrevliga människor och miljöer där ond uppsåt regerar är aldrig populära.
20090409
Glad Påsk
Jag fann en intressant uppgift i The Economists summering av President Obamas tripp till Europa/Mellanöstern.
81% av Amerikanerna tycker att det är bra att närma sig Muslimerna. En gedigen siffra för Obama att levellera med Iran.
Huvudledaren i The Economist idag tar upp detta med kärnvapen och risken med dem. En sondering från The New York Times från februari sade att 13% av Amerikanerna vill bomba Iran.
Frågan är om Obama påverkat opinionen?
Enligt en artikel i The Jerusalem Post så vill Kina nu att Iran skall deltaga i förhandlingar om sin kärnvapenteknologi. USA har visat sig intresserade att deltaga i den typ av diskussioner som Säkerhetsrådet plus Tyskland tidigare har engagerat Iran i.
Roger Cohen på The New York Times skäller på Israel med artikeln Israel Cries Wolf och säger att de är för oroliga över riskerna från Iran.
Man bygger upp ett mediastöd för reella framsteg i diskussionen med Iran men det skall bli spännande att se vad man är villig att ge. Som jag gissat tidigare så ger sig inte Iran en millimeter?
81% av Amerikanerna tycker att det är bra att närma sig Muslimerna. En gedigen siffra för Obama att levellera med Iran.
Huvudledaren i The Economist idag tar upp detta med kärnvapen och risken med dem. En sondering från The New York Times från februari sade att 13% av Amerikanerna vill bomba Iran.
Frågan är om Obama påverkat opinionen?
Enligt en artikel i The Jerusalem Post så vill Kina nu att Iran skall deltaga i förhandlingar om sin kärnvapenteknologi. USA har visat sig intresserade att deltaga i den typ av diskussioner som Säkerhetsrådet plus Tyskland tidigare har engagerat Iran i.
Roger Cohen på The New York Times skäller på Israel med artikeln Israel Cries Wolf och säger att de är för oroliga över riskerna från Iran.
Man bygger upp ett mediastöd för reella framsteg i diskussionen med Iran men det skall bli spännande att se vad man är villig att ge. Som jag gissat tidigare så ger sig inte Iran en millimeter?
20090408
Obamanomics?
Vad är Obamanomics? Jag talade om en artikel på wsj.com igår som diskuterade skillnaden mellan Reaganomics och Obamanomics skriven av Robert Reich. Reich skriver:
"Obamanomics, by contrast, holds that an economy grows best from the bottom up. The president proposes to increase taxes on the highest 2% of income earners starting in 2011. Those tax increases will fund more Pell grants allowing lower-income children to attend college, better pay for teachers that show they're worth it, broader access to health care, improved infrastructure, and more basic research. These and related expenditures are designed to help Americans become more productive. You might think of it as "trickle up" economics."
Bloggen Lexington's notebook talar i stället om hur Corporatism kan vara vad Obama sysslar med. Reichs definition av Obamanomics låter ju lite socialism vilket Corporatism definierad av Malangas artikel på rcp.com inte är. Elitstyre av små grupper av företagspersoner och myndighetspersoner. En Top-Down approach.
Artikeln påpekar också att Corporatism var stark vid tiden för valet av Woodrow Wilson 1912 som president. Han var ju en professor i Politisk Vetenskap och vad skulle vara bättre än detta för en president? Han skapade ju "The League of Nations" men USAs medlemskap ratificierades ju inte av Congressen. FN har ju också problem idag på grund av alla sina diktaturer.
"Obamanomics, by contrast, holds that an economy grows best from the bottom up. The president proposes to increase taxes on the highest 2% of income earners starting in 2011. Those tax increases will fund more Pell grants allowing lower-income children to attend college, better pay for teachers that show they're worth it, broader access to health care, improved infrastructure, and more basic research. These and related expenditures are designed to help Americans become more productive. You might think of it as "trickle up" economics."
Bloggen Lexington's notebook talar i stället om hur Corporatism kan vara vad Obama sysslar med. Reichs definition av Obamanomics låter ju lite socialism vilket Corporatism definierad av Malangas artikel på rcp.com inte är. Elitstyre av små grupper av företagspersoner och myndighetspersoner. En Top-Down approach.
Artikeln påpekar också att Corporatism var stark vid tiden för valet av Woodrow Wilson 1912 som president. Han var ju en professor i Politisk Vetenskap och vad skulle vara bättre än detta för en president? Han skapade ju "The League of Nations" men USAs medlemskap ratificierades ju inte av Congressen. FN har ju också problem idag på grund av alla sina diktaturer.
Hur många demokratiska människor kan man få på Jorden?
Henry A. Kissinger skriver i sin bok Diplomacy från 1994 några år efter Berlinmurens fall det följande:
"The growth of democracy will continue as America's dominant aspiration, but it is necessary to recognize the obstacles it faces at the moment of its seeming philosophical triumph. Curbing the power of the central government has been a principal concern of Western political theorists, whereas, in most other societies, political theory has sought to butress the authority of the state. Nowhere else has there been such an insistence on expanding personal freedom."
Nu, några år senare har Kina och Rysslands auktoritära system dykt upp på horisonten som potentiellt ekonomiskt gångbara och detta har gjort triumfen mindre uppenbar.
Många säger just nu att President Obama inte längre söker att utvidga demokratin på Jorden utan verkar nöja sig med det som är. Är detta på grund av att det inte går att expandera eller är hans pragmatik icke-demokratisk i sin kärna? Någon sade t.o.m. när idén om ett "Concert of Democracies" diskuterades att det inte skulle vara bra att bilda en sådan eftersom det skulle bli uppenbart hur få det var som var demokratiska.
Idén att befolkningstätheten skulle spela en roll i "Nature- vs. Nurture-" balansen för människan är kanske inte ny. Ju fler personer på en ort ju större kunde inflytandet av miljön vara. USA är ju inte speciellt befolkningstät medan Kina verkligen är detta. Indiens och Rysslands situation verkar i så fall tala emot teorin. Indiens demokrati kanske kan diskuteras.
Om det var enbart genetiken som bestämde vad som var det bästa statsskicket för människan borde alla vara demokratiska? Genetiken dikterar förmodligen att det statsskick som för individen imiterar livssituationen för de tidiga människorna, dvs stor personlig frihet, kommer att fungera bäst. Auktoritära system stressar folk onödigtvis.
Vilket är då viktigast att försöka få fler demokratier eller att försöka få folk att samsas om att förbättra klimatförhållandena? Man diskuterar ju för närvarande om USA skall klaga på Kina angående mänskliga rättigheter eller om man skall glömma detta och diskutera sådant som Kina är mer intresserade av. Man diskuterar i Mellanöstern om man skall tala med t.ex Iran om sådant som de vill eller om man skall fortsätta bojkotta dem. Strategiska intressen jämkas med de moraliska.
Kissinger föreslår att man kan emotse ett globalt system efter det Kalla Kriget, som han föreslog skulle ta form i början på 2000talet, vilket stämde, likt Metternichs som baseras på att folk har samma basala värderingar och att en "balance of power" inställer sig. Problemet, som han poängterar, är att alla inte har samma värderingar. Ytterligare ett problem är enligt Kissinger att livslängden på de internationella systemen blir kortare och kortare. Den Westphaliska freden varade 150år medan det Kalla Kriget varade 40år. Detta fenomen talar i så fall för en kontinuerlig förändring forsättningsvis snarare än ett stabilt internationellt system.
Europa har ju också ett ansvar för att sprida demokratin eller att fördjupa den. Själv anser jag att det är viktigare att fördjupa demokratin i EU snarare än att fortsätta utvidgning. Tyskland, Frankrike och Österrike är ju t.ex. emot att Turkiet blir medlem och att Ukraina och Georgien antas som medlemmar. President Obama, precis som President Bush, anser att Turkiet är en given medlem i EU. Jag har en känsla av att Turkiet i stället kunde bli en koordinator och förebild i Mellanöstern än femte hjulet under vagnen i EU. Sverige vill ha med Turkiet (kanske för att Carl Bildt gillar Istambul?).
En slutsats kan vara att eran av det stora finanskriget, vad det nu beror på, folk skriver böcker, just har börjat och därmed hänger demokratins framtid i luften.
"The growth of democracy will continue as America's dominant aspiration, but it is necessary to recognize the obstacles it faces at the moment of its seeming philosophical triumph. Curbing the power of the central government has been a principal concern of Western political theorists, whereas, in most other societies, political theory has sought to butress the authority of the state. Nowhere else has there been such an insistence on expanding personal freedom."
Nu, några år senare har Kina och Rysslands auktoritära system dykt upp på horisonten som potentiellt ekonomiskt gångbara och detta har gjort triumfen mindre uppenbar.
Många säger just nu att President Obama inte längre söker att utvidga demokratin på Jorden utan verkar nöja sig med det som är. Är detta på grund av att det inte går att expandera eller är hans pragmatik icke-demokratisk i sin kärna? Någon sade t.o.m. när idén om ett "Concert of Democracies" diskuterades att det inte skulle vara bra att bilda en sådan eftersom det skulle bli uppenbart hur få det var som var demokratiska.
Idén att befolkningstätheten skulle spela en roll i "Nature- vs. Nurture-" balansen för människan är kanske inte ny. Ju fler personer på en ort ju större kunde inflytandet av miljön vara. USA är ju inte speciellt befolkningstät medan Kina verkligen är detta. Indiens och Rysslands situation verkar i så fall tala emot teorin. Indiens demokrati kanske kan diskuteras.
Om det var enbart genetiken som bestämde vad som var det bästa statsskicket för människan borde alla vara demokratiska? Genetiken dikterar förmodligen att det statsskick som för individen imiterar livssituationen för de tidiga människorna, dvs stor personlig frihet, kommer att fungera bäst. Auktoritära system stressar folk onödigtvis.
Vilket är då viktigast att försöka få fler demokratier eller att försöka få folk att samsas om att förbättra klimatförhållandena? Man diskuterar ju för närvarande om USA skall klaga på Kina angående mänskliga rättigheter eller om man skall glömma detta och diskutera sådant som Kina är mer intresserade av. Man diskuterar i Mellanöstern om man skall tala med t.ex Iran om sådant som de vill eller om man skall fortsätta bojkotta dem. Strategiska intressen jämkas med de moraliska.
Kissinger föreslår att man kan emotse ett globalt system efter det Kalla Kriget, som han föreslog skulle ta form i början på 2000talet, vilket stämde, likt Metternichs som baseras på att folk har samma basala värderingar och att en "balance of power" inställer sig. Problemet, som han poängterar, är att alla inte har samma värderingar. Ytterligare ett problem är enligt Kissinger att livslängden på de internationella systemen blir kortare och kortare. Den Westphaliska freden varade 150år medan det Kalla Kriget varade 40år. Detta fenomen talar i så fall för en kontinuerlig förändring forsättningsvis snarare än ett stabilt internationellt system.
Europa har ju också ett ansvar för att sprida demokratin eller att fördjupa den. Själv anser jag att det är viktigare att fördjupa demokratin i EU snarare än att fortsätta utvidgning. Tyskland, Frankrike och Österrike är ju t.ex. emot att Turkiet blir medlem och att Ukraina och Georgien antas som medlemmar. President Obama, precis som President Bush, anser att Turkiet är en given medlem i EU. Jag har en känsla av att Turkiet i stället kunde bli en koordinator och förebild i Mellanöstern än femte hjulet under vagnen i EU. Sverige vill ha med Turkiet (kanske för att Carl Bildt gillar Istambul?).
En slutsats kan vara att eran av det stora finanskriget, vad det nu beror på, folk skriver böcker, just har börjat och därmed hänger demokratins framtid i luften.
20090407
Som att vända en supertanker
Helene Cooper har skrivit en utmärkt summering av President Obamas Turkietvistelse på nytimes.com som hon kallar: In Turkey, Obama presses for Mideast Accord.
Jag fastnade för informationen att Obama svarat ungdomar i ett Town Hall liknande möte i Istambul att ändra policy i USA är som att vända en supertanker. Man hade undrat om inte hans policy var ganska lik den av George W. Bush.
Jag upplever detta som väldigt spännande att Obama släpper små informativa bomber hela tiden så att åhöraren kan sakta bilda sig en uppfattning om hans "change" där han verkade orolig att han skulle skapa ett inbördeskrigsliknande syndrom i USA genom att svära President-eden på Lincolns Bibel.
Läste för några dagar sedan på wsj.com att hans budget leder till en ekonomi som Yin är jämfört med Yang med Reagans. "Trickle up" ekonomi i stället för en "Trickle down" ekonomi. Obama vill "empower" människor från botten och upp. Lustigt att författaren använde orden Yin och Yang. Kanske är det Obamas version av den Amerikanska Drömmen. Paul Krugman säger visserligen på BigThink.com att den Amerikanska Drömmen förverkligas lättare i Europa nuförtiden. Att det i Europa är lättare att byta sin socio-ekonomiska grupp.
Gideon Rachman undrar i sin krönika om Obama är "rätt man i fel tid". Jag tror han menar att Obamas talanger inte kommer att räcka till, även om de är ansenliga, på grund av en mycket svår tid.
Jag brukade försvara George W. Bush genom att säga att han gjort ett väldigt bra jobb i en mycket svår tid. Han såg sig ju tvungen att starta kriget mot terrorismen på grund av den olycksaliga 11e september katastrofen. Europa verkar nu anse, och jag är böjd att hålla med, kanske var reaktionen lite för stark och faran är förmodligen över. Ett visst mått av terrorism får vi nog leva med. Den går ej att bli av med och och kostnaden för att minska den blir lätt för stor. Jag tror jag vet en av huvudorsakerna till detta av erfarenhet. Folk försätts i situationer där de inte har något att förlora.
Jag fastnade för informationen att Obama svarat ungdomar i ett Town Hall liknande möte i Istambul att ändra policy i USA är som att vända en supertanker. Man hade undrat om inte hans policy var ganska lik den av George W. Bush.
Jag upplever detta som väldigt spännande att Obama släpper små informativa bomber hela tiden så att åhöraren kan sakta bilda sig en uppfattning om hans "change" där han verkade orolig att han skulle skapa ett inbördeskrigsliknande syndrom i USA genom att svära President-eden på Lincolns Bibel.
Läste för några dagar sedan på wsj.com att hans budget leder till en ekonomi som Yin är jämfört med Yang med Reagans. "Trickle up" ekonomi i stället för en "Trickle down" ekonomi. Obama vill "empower" människor från botten och upp. Lustigt att författaren använde orden Yin och Yang. Kanske är det Obamas version av den Amerikanska Drömmen. Paul Krugman säger visserligen på BigThink.com att den Amerikanska Drömmen förverkligas lättare i Europa nuförtiden. Att det i Europa är lättare att byta sin socio-ekonomiska grupp.
Gideon Rachman undrar i sin krönika om Obama är "rätt man i fel tid". Jag tror han menar att Obamas talanger inte kommer att räcka till, även om de är ansenliga, på grund av en mycket svår tid.
Jag brukade försvara George W. Bush genom att säga att han gjort ett väldigt bra jobb i en mycket svår tid. Han såg sig ju tvungen att starta kriget mot terrorismen på grund av den olycksaliga 11e september katastrofen. Europa verkar nu anse, och jag är böjd att hålla med, kanske var reaktionen lite för stark och faran är förmodligen över. Ett visst mått av terrorism får vi nog leva med. Den går ej att bli av med och och kostnaden för att minska den blir lätt för stor. Jag tror jag vet en av huvudorsakerna till detta av erfarenhet. Folk försätts i situationer där de inte har något att förlora.
20090406
Det globala kriget mot terrorismen?
Det heter numera att kriget mot terrorismen är slut. Den första som jag hörde säga detta var Storbritanniens Utrikesminister David Miliband. President Obama har idag i Turkiet sagt att USA skall försöka se den muslimska världen före al-Qaida.
Frågan är vad man vill kalla aktiviteten i Afghanistan och Pakistan i detta fall? Kriget mot al-Qaida? Eller det lokala kriget mot terrorismen? Terrorister är tydligen det man är orolig för i vart fall.
Det är klart. Det är ett tag sedan den 11e september 2001. Det är därför jag, precis som Obama gjorde med Irakkriget, inte förstår varför man trappar upp striderna i AfPak. Skapar inte närvaron av utländska trupper mer problem än de löser? Jag är inte ensam. Tydligen vill 58% av tyskarna att de skall dra tillbaka sina trupper från Afghanistan enligt en färsk sondering.
Obama säger att man skall närma sig muslimerna som människor först och inte som potentiella terrorister. Jag har föreslagit att man skall ta bort sanktionerna för Iran som ett tecken för just detta men Obama menar idag i stället att Iranierna skall lägga ner sina försök att skaffa kärnvapen, som de säger att de inte håller på med.
Som det ser ut försöker Obama säga en sak men göra en annan. Jag hoppas han lyckas men ärendet riskerar att falla tillbaka där det var utan reella förändringar. Jag tror inte det räcker med att introducera sig som Barack Hussein Obama för att vinna "the hearts and minds" bland muslimerna. Det räcker förmodligen inte med att bara tala med Iran som Bush-administrationen påpekade.
En del hävdar att man inte är för frihet, tolerans och demokrati om man försöker skapa diplomatiska förbindelser med t.ex. Iran. Jag håller dock inte nödvändigtvis med eftersom man om det lyckas kan skapa en förändring i Mellanöstern som skapar bättre förutsättningar för friheten. Situationen med Iran är dock väldigt spänd och kanske inte går att relaxera i nuläget.
Frågan är vad man vill kalla aktiviteten i Afghanistan och Pakistan i detta fall? Kriget mot al-Qaida? Eller det lokala kriget mot terrorismen? Terrorister är tydligen det man är orolig för i vart fall.
Det är klart. Det är ett tag sedan den 11e september 2001. Det är därför jag, precis som Obama gjorde med Irakkriget, inte förstår varför man trappar upp striderna i AfPak. Skapar inte närvaron av utländska trupper mer problem än de löser? Jag är inte ensam. Tydligen vill 58% av tyskarna att de skall dra tillbaka sina trupper från Afghanistan enligt en färsk sondering.
Obama säger att man skall närma sig muslimerna som människor först och inte som potentiella terrorister. Jag har föreslagit att man skall ta bort sanktionerna för Iran som ett tecken för just detta men Obama menar idag i stället att Iranierna skall lägga ner sina försök att skaffa kärnvapen, som de säger att de inte håller på med.
Som det ser ut försöker Obama säga en sak men göra en annan. Jag hoppas han lyckas men ärendet riskerar att falla tillbaka där det var utan reella förändringar. Jag tror inte det räcker med att introducera sig som Barack Hussein Obama för att vinna "the hearts and minds" bland muslimerna. Det räcker förmodligen inte med att bara tala med Iran som Bush-administrationen påpekade.
En del hävdar att man inte är för frihet, tolerans och demokrati om man försöker skapa diplomatiska förbindelser med t.ex. Iran. Jag håller dock inte nödvändigtvis med eftersom man om det lyckas kan skapa en förändring i Mellanöstern som skapar bättre förutsättningar för friheten. Situationen med Iran är dock väldigt spänd och kanske inte går att relaxera i nuläget.
20090405
Jag tog ett steg tillbaka för att försöka se vad som pågår i världen
Veckan som gick dominerades ju nyhetsmässigt av G20 mötet och NATO-sammankomsten. Inte mycket nytt men man lyckades förmedla ett för världen positivt budskap vilket i princip betyder att de politiker som står för 85% av världens BNP kan samsas tillräckligt för detta.
Jag välkomnar också NATOs nye generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen, Danmarks tidigare statsminister från 2001 till 2009. Danmark har ju varit ett av de länder som varit aktiva även där det blåser både i Irak och i Afghanistan. När skall Sverige gå med i NATO? Det börjar bli dags.
Också mycket positivt är det att Alliansen nu har fått tillbaka den ledning de hade vid valet och som de så mystiskt förlorade. Landet ser mycket stabilt ut med mycket lite missnöje mot regeringsarbetet vilket inger förtroende också internationellt. Det är ju förträffligt att Alliansen kommer att vara i majoritet under EU-ordförandeskapet.
Israels regering bildades under veckan och Premiärministern Binyamin Netanyahu flankeras nu av Avigdor Lieberman som Utrikesminister. Det är inget lätt uppdrag de har framför sig. Israel har ju hamnat i något av en diplomatisk storm angående dess ställning till freden, med framförallt Palestinierna.
Det är dock inte bara problem med Palestinierna utan också med Syrien, som vill ta tillbaka Golan-området med fredsfördrag eller på annat sätt, samt med Egypten. Det är 30 år sedan ett fredsfördrag skrevs med Egypten men detta är enligt The Jerusalem Post och nytimes.com inte att ta för givet. Egypten och Jordanien är för övrigt de enda länderna i trakten som Israel har fredsavtal med. Läser t.ex. i The Jerusalem Post idag att Abu Mazen besöker Irak.
Egypten är ju en del av problemet med Hamas eftersom de inte håller efter vapensmugglingen genom gränsen till Gaza. Det hette ju under Gazakriget att internationell hjälp med att hålla gränsen tät skulle utgå. Dessa löften förstod man dock skulle bli svåra att efterleva. Det har dock inte kommit så många raketer på sistone vilket skulle kunna betyda att kriget faktiskt hade en avskräckande effekt. En annan orsak kan ju vara att Hamas och Fatah för närvarande håller på att försöka lista ut hur de skall få tillgång till bidragspengarna via Salam Fayyad. Hamas är ju inte med i PLO vilket också är ett problem för Abu Mazen, Presidenten för PA. Hamas är också emot Fayyad, Premiärministern i PA, som är USAs och EUs man på platsen.
En viktig orsak till att Israelerna befinner sig i det Heliga Landet är ju Judendomen. Det har skrivits en del i The Jerusalem Post om hur de lite drygt 5m judarna i USA är organiserade i kommuner och hur detta jämför sig med situationen i Israel där de också bor drygt 5m judar.
Den första frågan som inställer sig är vilken organisation som fungerar bäst? I vart fall så har varje kommun i USA tillgång till en rabbbin och en synagoga vilket de inte har men vill ändra till att det blir i Israel. Jag frågar mig då om det är det faktum att man lever som en diaspora i USA som gör skillnaden? De lever ju insprängda bland andra och inte på en plats.
Hur skall en religiös stat organiseras är ju en intressant fråga? Den får ju mer problem än en sekulär stat att vara multikulturell...eller gör den det? Fler och fler i Israel verkar tycka så enligt det senaste valresultatet. Tzipi Livni, den utgående Utrikesministern och ledaren för Israels största parti Kadima, håller dock på att Israel måste skapa en stat för Palestinierna om de skall kunna förbli judiska och demokratiska. Som läget ser ut just nu verkar enda möjligheten vara att bilda en stat där folk går på bidrag betalade av dem som tycker detta är bästa möjligheten.
Jag välkomnar också NATOs nye generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen, Danmarks tidigare statsminister från 2001 till 2009. Danmark har ju varit ett av de länder som varit aktiva även där det blåser både i Irak och i Afghanistan. När skall Sverige gå med i NATO? Det börjar bli dags.
Också mycket positivt är det att Alliansen nu har fått tillbaka den ledning de hade vid valet och som de så mystiskt förlorade. Landet ser mycket stabilt ut med mycket lite missnöje mot regeringsarbetet vilket inger förtroende också internationellt. Det är ju förträffligt att Alliansen kommer att vara i majoritet under EU-ordförandeskapet.
Israels regering bildades under veckan och Premiärministern Binyamin Netanyahu flankeras nu av Avigdor Lieberman som Utrikesminister. Det är inget lätt uppdrag de har framför sig. Israel har ju hamnat i något av en diplomatisk storm angående dess ställning till freden, med framförallt Palestinierna.
Det är dock inte bara problem med Palestinierna utan också med Syrien, som vill ta tillbaka Golan-området med fredsfördrag eller på annat sätt, samt med Egypten. Det är 30 år sedan ett fredsfördrag skrevs med Egypten men detta är enligt The Jerusalem Post och nytimes.com inte att ta för givet. Egypten och Jordanien är för övrigt de enda länderna i trakten som Israel har fredsavtal med. Läser t.ex. i The Jerusalem Post idag att Abu Mazen besöker Irak.
Egypten är ju en del av problemet med Hamas eftersom de inte håller efter vapensmugglingen genom gränsen till Gaza. Det hette ju under Gazakriget att internationell hjälp med att hålla gränsen tät skulle utgå. Dessa löften förstod man dock skulle bli svåra att efterleva. Det har dock inte kommit så många raketer på sistone vilket skulle kunna betyda att kriget faktiskt hade en avskräckande effekt. En annan orsak kan ju vara att Hamas och Fatah för närvarande håller på att försöka lista ut hur de skall få tillgång till bidragspengarna via Salam Fayyad. Hamas är ju inte med i PLO vilket också är ett problem för Abu Mazen, Presidenten för PA. Hamas är också emot Fayyad, Premiärministern i PA, som är USAs och EUs man på platsen.
En viktig orsak till att Israelerna befinner sig i det Heliga Landet är ju Judendomen. Det har skrivits en del i The Jerusalem Post om hur de lite drygt 5m judarna i USA är organiserade i kommuner och hur detta jämför sig med situationen i Israel där de också bor drygt 5m judar.
Den första frågan som inställer sig är vilken organisation som fungerar bäst? I vart fall så har varje kommun i USA tillgång till en rabbbin och en synagoga vilket de inte har men vill ändra till att det blir i Israel. Jag frågar mig då om det är det faktum att man lever som en diaspora i USA som gör skillnaden? De lever ju insprängda bland andra och inte på en plats.
Hur skall en religiös stat organiseras är ju en intressant fråga? Den får ju mer problem än en sekulär stat att vara multikulturell...eller gör den det? Fler och fler i Israel verkar tycka så enligt det senaste valresultatet. Tzipi Livni, den utgående Utrikesministern och ledaren för Israels största parti Kadima, håller dock på att Israel måste skapa en stat för Palestinierna om de skall kunna förbli judiska och demokratiska. Som läget ser ut just nu verkar enda möjligheten vara att bilda en stat där folk går på bidrag betalade av dem som tycker detta är bästa möjligheten.
20090402
Abu Dhabi satsar på kärnkraftverk
Jay Solomon and Margaret Coker på wsj.com skriver en intressant artikel som informerar om att UAEs oljerika stater börjar intressera sig för kärnteknologi. För miljön får man förmoda. Det var Bush-administrationen som startade detta initiativ.
Det är också så att Abu Dhabis förbrukning av elektricitet kommer att tredubblas fram till 2017 då det första kärnkraftsprogrammet skulle kunna vara igång.
USA hjälper till och kommer att sälja kärnbränslet så att Abu Dhabi inte behöver upparbeta själv och att det på detta sätt kommer att tjäna som en modell för andra länder att kärnvapenriskfritt försörja sig med kärnenergi. Iran skulle ju t.ex. kunna börja köpa kompetitiva system mot ryssarnas på detta sätt från USA och Europa. Det är ju ett sätt att förekomma proliferation av mer riskabelt slag samtidigt som man tar hem ekonomiska vinster.
Jag finner det intressant att dessa oljerika länder börjar se till en tid då oljan tagit slut redan eller om det är mest för miljöhänsyn. President Obama sade i sin andra TV-sända debatt med John McCain att han ville göra USA energioberoende av Mellanöstern på 10år. Han jämförde detta med President Kennedys månlandningsprojekt på tio år.
En artikel i Haaretz, den engelskspråkiga tidningen från Israel, talade igår om att Obama och Medvedev under sitt samtal innan G20 mötet i London hade sagt att de inte hade några problem med att Iran producerar el med kärnkraft. Inte så konstigt om de båda vill tjäna pengar på att bygga ut kärnkraften i detta område på var sin sida om sundet.
Abu Dhabi har på senare år velat diversifiera sin industri till finansiell service och turism. Nu vill man alltså diversifiera även sin energiförsörjning. Trots att man är en av världens största oljeproducenter så har man lite av naturgas som de får importera från Qatar.
Som jag påpekat tidigare ligger där ju i detta också en möjlighet till ett normaliserande av förbindelserna mellan USA och Iran något som man inte diskuterade vidare i Haaretz av den troliga orsaken att allt nukleärt med Iran är väldigt känsligt. Det är känsligt i USA också och det finns de som motsätter sig projektet.
Det är också så att Abu Dhabis förbrukning av elektricitet kommer att tredubblas fram till 2017 då det första kärnkraftsprogrammet skulle kunna vara igång.
USA hjälper till och kommer att sälja kärnbränslet så att Abu Dhabi inte behöver upparbeta själv och att det på detta sätt kommer att tjäna som en modell för andra länder att kärnvapenriskfritt försörja sig med kärnenergi. Iran skulle ju t.ex. kunna börja köpa kompetitiva system mot ryssarnas på detta sätt från USA och Europa. Det är ju ett sätt att förekomma proliferation av mer riskabelt slag samtidigt som man tar hem ekonomiska vinster.
Jag finner det intressant att dessa oljerika länder börjar se till en tid då oljan tagit slut redan eller om det är mest för miljöhänsyn. President Obama sade i sin andra TV-sända debatt med John McCain att han ville göra USA energioberoende av Mellanöstern på 10år. Han jämförde detta med President Kennedys månlandningsprojekt på tio år.
En artikel i Haaretz, den engelskspråkiga tidningen från Israel, talade igår om att Obama och Medvedev under sitt samtal innan G20 mötet i London hade sagt att de inte hade några problem med att Iran producerar el med kärnkraft. Inte så konstigt om de båda vill tjäna pengar på att bygga ut kärnkraften i detta område på var sin sida om sundet.
Abu Dhabi har på senare år velat diversifiera sin industri till finansiell service och turism. Nu vill man alltså diversifiera även sin energiförsörjning. Trots att man är en av världens största oljeproducenter så har man lite av naturgas som de får importera från Qatar.
Som jag påpekat tidigare ligger där ju i detta också en möjlighet till ett normaliserande av förbindelserna mellan USA och Iran något som man inte diskuterade vidare i Haaretz av den troliga orsaken att allt nukleärt med Iran är väldigt känsligt. Det är känsligt i USA också och det finns de som motsätter sig projektet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
