The Economist Sep 22nd 2007 sidan 95 har en dödsannons på den plats där distingerade personers Obituaries normalt finns. Vetenskapens mest kända papegoja är död vid 31 års ålder.
Det intressanta med papegojor är att vi har gemensamma förfäder med dem som är äldre än 300 miljoner år. Schimpanserna delar vi förfäder med som är bara 6 miljoner år gamla. På dessa 300 miljoner år har tydligen talet uppstått parallellt med vår utveckling.
Alex, kort namn för Avian Learning Experiment, kunde lära sig 150 ord samt kunde namnet på 50 föremål. Han förstod koncept som "större", "mindre", "samma" och "olika". Schimpanserna lär sig i allmänhet c:a 300-400 symboler och hjärnan är betydligt större.
Jag har tidigare argumenterat för att språket inte kunnat utvecklas så snabbt som 6 miljoner år, dvs från vår gemensamma förfader med schimpansen, eftersom det t.ex. tog 400 miljoner år för att "uppfinna" en flugvinge. Noam Chomsky har ju "släppt" talet till evolutionen men hävdar forfarande att språket som sådant ej kan förklaras.
Enligt artikeln diskuteras om Alex verkligen förstod vad han talade om eller om han bara härmade. Meningarna gick isär. Men nu finns han inte mer.
20070926
Vem är lyckligast?
Life, Liberty and the pursuit of happiness.
Vem är lyckligast, den ateistiske forskaren eller den religiöse forskaren? Nedan följer ett experimentellt resonemang som inte nödvändigtvis måste vara sant.
Givet att det finns en rationell intelligens och en troskomponent som är kopplad till densamma som bygger på sannolikhetsresonemang. Givet också att det finns en traditionell troskomponent som inte är kopplad till det rationella tänkandet.
Det så kallade humanisterna värnar om forskningen och om en ateistisk tro. Nu måste man bestämma sig för om denna ateistiska tro hör till det rationella tänkandet eller om vissa eldsjälar har en traditionell ateistisk tro. Kanske finns det humanister av båda slagen, hum.a och hum.b.
Hum.a har goda förutsättningar för att vara lyckliga. Det finns harmoni i deras tänkande om de inte är religiösa utan ligger lågt på skalan av en tentativ genetiskt betingad andlighet.
Hum.b är utrustade med en slags andlig icke-tro. De borde också vara lyckliga eftersom det saknas en övernaturlig värld som ställer till det i forskningen.
Om man bråkar lite med hum.a och hum.b och lyckas 'övertyga' dem om att sannolikheten för att Gud finns är så stor att de måste ta med Gud i beräkningarna blir de nog initialt mindre lyckliga men kanske på lång sikt mer lyckliga.
Den religiöse forskaren har en mer problematisk sits. Det båda troskomponenterna kommer ofta i konflikt med varandra. Där finns dock mer potential även om lyckligheten beskattas något. Potentialen ligger i möjligheterna till ännu okända vidder--tankens flykt. Detta saknar humanisten eftersom de låser in sig i en icke-övernaturlig värld. Den religiöse forskaren får också lycka från sin andliga tro som kompensation.
Denna saknad av den Gudomliga dimensionen som potential inom forskningen togs fram i en diskussion mellan Richard Dawkins och Francis Collins som arrangerades av TIME magazine i november 2006 kallad God vs. Science.
Det som kan göra en religiös forskare lyckligare är att konceptualisera Gud som varandes Naturen. Detta skapar harmoni mellan de båda troskomponenterna som nu bearbetar samma potentiella domän.
Vem är lyckligast, den ateistiske forskaren eller den religiöse forskaren? Nedan följer ett experimentellt resonemang som inte nödvändigtvis måste vara sant.
Givet att det finns en rationell intelligens och en troskomponent som är kopplad till densamma som bygger på sannolikhetsresonemang. Givet också att det finns en traditionell troskomponent som inte är kopplad till det rationella tänkandet.
Det så kallade humanisterna värnar om forskningen och om en ateistisk tro. Nu måste man bestämma sig för om denna ateistiska tro hör till det rationella tänkandet eller om vissa eldsjälar har en traditionell ateistisk tro. Kanske finns det humanister av båda slagen, hum.a och hum.b.
Hum.a har goda förutsättningar för att vara lyckliga. Det finns harmoni i deras tänkande om de inte är religiösa utan ligger lågt på skalan av en tentativ genetiskt betingad andlighet.
Hum.b är utrustade med en slags andlig icke-tro. De borde också vara lyckliga eftersom det saknas en övernaturlig värld som ställer till det i forskningen.
Om man bråkar lite med hum.a och hum.b och lyckas 'övertyga' dem om att sannolikheten för att Gud finns är så stor att de måste ta med Gud i beräkningarna blir de nog initialt mindre lyckliga men kanske på lång sikt mer lyckliga.
Den religiöse forskaren har en mer problematisk sits. Det båda troskomponenterna kommer ofta i konflikt med varandra. Där finns dock mer potential även om lyckligheten beskattas något. Potentialen ligger i möjligheterna till ännu okända vidder--tankens flykt. Detta saknar humanisten eftersom de låser in sig i en icke-övernaturlig värld. Den religiöse forskaren får också lycka från sin andliga tro som kompensation.
Denna saknad av den Gudomliga dimensionen som potential inom forskningen togs fram i en diskussion mellan Richard Dawkins och Francis Collins som arrangerades av TIME magazine i november 2006 kallad God vs. Science.
Det som kan göra en religiös forskare lyckligare är att konceptualisera Gud som varandes Naturen. Detta skapar harmoni mellan de båda troskomponenterna som nu bearbetar samma potentiella domän.
20070925
Filosofernas Gud vs. Abrahams Gud
"Love the LORD your God with all your heart and with all your soul and with all your strength."
Jag har sett ordet filosofernas Gud användas t.ex. i fallet Spinoza där Naturen jämförs med Gud. Jag tänker mig då att den troskomponent som ingår i rationellt tänkande är den aktiva komponenten.
I fallet Abrahams Gud tänker jag mig att det i stället är det vanliga troendet som är aktiverat. Frågan är vad för slags "tänkande" som drivs av denna tro.
Så länge en teolog bara använder sig av tankegångar som harmonierar med den forskning han bedriver är allt förmodligen väl. Samma gäller när en forskare som tror på Filosofernas Gud arbetar på sina problem. Det uppstår inte någon konflikt.
Men vad händer när en religiös forskare försöker arbeta på problem där existentiella frågor bearbetas? En prioritet måste fastställas till forskningens fördel annars blir där tvärstopp. Normalt sett borde diskussionen vara över här--Vetenskaplig Imperialism råder. Konflikten ligger i hjärnans funktion.
Hur det nu är finns där c:a två miljarder kristna och dessa individer har en massa mirakler i bagaget som de inte gärna gör sig av med. Men å andra sidan är de måna om sin säkerhet och vill att deras naturvetenskapliga forskning skall vara den bästa. Två-språks policyn gör entré--var och en sköter sitt.
Har denna typ av storskalig schizofreni någon framtid? Svaret på den frågan beror delvis på om det spelar någon roll för en civilisations framgång att hälften av individerna är vetenskapliga analfabeter. Analfabet kan vara en olämplig term eftersom man kanske aldrig kan komma att kräva en 100% vetenskapskunnighet.
Det är naturligtvis möjligt att en 50%/50% indelning av en population är optimalt med avseende på hur den mänskliga hjärnans funktion fördelas på individer. Det kanske är olämpligt att använda sig av personer som försöker använda båda trossystemen i hjärnan samtidigt, dvs en religiös forskare?
Skulle man å andra sidan anse att forskare med intakt funktion på båda systemen arbetar optimalt får man tänka sig att modifiera teologin av "the heart" till att innefatta så lite rekvisita som möjligt. Kanske en "Mere Christianity" enligt CS Lewis eller en ännu mera nedbantad version av New Age Spiritualitet.
Jag har sett ordet filosofernas Gud användas t.ex. i fallet Spinoza där Naturen jämförs med Gud. Jag tänker mig då att den troskomponent som ingår i rationellt tänkande är den aktiva komponenten.
I fallet Abrahams Gud tänker jag mig att det i stället är det vanliga troendet som är aktiverat. Frågan är vad för slags "tänkande" som drivs av denna tro.
Så länge en teolog bara använder sig av tankegångar som harmonierar med den forskning han bedriver är allt förmodligen väl. Samma gäller när en forskare som tror på Filosofernas Gud arbetar på sina problem. Det uppstår inte någon konflikt.
Men vad händer när en religiös forskare försöker arbeta på problem där existentiella frågor bearbetas? En prioritet måste fastställas till forskningens fördel annars blir där tvärstopp. Normalt sett borde diskussionen vara över här--Vetenskaplig Imperialism råder. Konflikten ligger i hjärnans funktion.
Hur det nu är finns där c:a två miljarder kristna och dessa individer har en massa mirakler i bagaget som de inte gärna gör sig av med. Men å andra sidan är de måna om sin säkerhet och vill att deras naturvetenskapliga forskning skall vara den bästa. Två-språks policyn gör entré--var och en sköter sitt.
Har denna typ av storskalig schizofreni någon framtid? Svaret på den frågan beror delvis på om det spelar någon roll för en civilisations framgång att hälften av individerna är vetenskapliga analfabeter. Analfabet kan vara en olämplig term eftersom man kanske aldrig kan komma att kräva en 100% vetenskapskunnighet.
Det är naturligtvis möjligt att en 50%/50% indelning av en population är optimalt med avseende på hur den mänskliga hjärnans funktion fördelas på individer. Det kanske är olämpligt att använda sig av personer som försöker använda båda trossystemen i hjärnan samtidigt, dvs en religiös forskare?
Skulle man å andra sidan anse att forskare med intakt funktion på båda systemen arbetar optimalt får man tänka sig att modifiera teologin av "the heart" till att innefatta så lite rekvisita som möjligt. Kanske en "Mere Christianity" enligt CS Lewis eller en ännu mera nedbantad version av New Age Spiritualitet.
20070924
Gud är Naturen vs. Gud uppenbaras i Bibeln
Det förrförra inlägget var kanske lite för mycket i Scientific Imperialism stilen. Men vem vet, i ett sekulärt land som Sverige kanske stämningen är sådan. Vill bara iterera några fenomen i detta nya sammanhang.
Deus sive Natura, eller den spinozistiska Gudsbilden, möjliggör att naturvetenskapen söker Gud i varje studie.
Ett sätt att se Gud i Naturen har varit enligt "design". Enligt detta sätt skulle påvisandet av situationer där den mirakulösa tolkningen ligga närmast till hands. Ett mirakel upptäckt i nutiden, dvs ett tentativt Gudsbevis.
Sådana situationer har visat sig föreligga vid The Big Bang och vid skapandet av Den Första Cellen. Att vi kan göra sådana sannolikhetsbedömningar är ett resultat av den naturvetenskapliga frammarschen sedan 1600talet.
Frågan är vad teologin har åstadkommit i ökad förståelse av Gud under samma tid? Annat än att syssla med korrektioner till följd av de vetenskapliga framstegen. Man förstår varför många har hävdat att teologins tid är över även om Gud finns och religionerna frodas.
En viktig fråga som är en funktion av balansen mellan Gud i Naturen och Gud i Bibeln är om en forskare påverkas negativt eller om vederbörande verkligen har en fri vilja. Enligt hypothetical consonance skall man eftersträva harmoni, söka gemensamma samförstånd. Detta skulle kunna medföra större påverkan på tänkandet än två-språks policyn beroende på vilken som får anpassa sig mest.
Deus sive Natura, eller den spinozistiska Gudsbilden, möjliggör att naturvetenskapen söker Gud i varje studie.
Ett sätt att se Gud i Naturen har varit enligt "design". Enligt detta sätt skulle påvisandet av situationer där den mirakulösa tolkningen ligga närmast till hands. Ett mirakel upptäckt i nutiden, dvs ett tentativt Gudsbevis.
Sådana situationer har visat sig föreligga vid The Big Bang och vid skapandet av Den Första Cellen. Att vi kan göra sådana sannolikhetsbedömningar är ett resultat av den naturvetenskapliga frammarschen sedan 1600talet.
Frågan är vad teologin har åstadkommit i ökad förståelse av Gud under samma tid? Annat än att syssla med korrektioner till följd av de vetenskapliga framstegen. Man förstår varför många har hävdat att teologins tid är över även om Gud finns och religionerna frodas.
En viktig fråga som är en funktion av balansen mellan Gud i Naturen och Gud i Bibeln är om en forskare påverkas negativt eller om vederbörande verkligen har en fri vilja. Enligt hypothetical consonance skall man eftersträva harmoni, söka gemensamma samförstånd. Detta skulle kunna medföra större påverkan på tänkandet än två-språks policyn beroende på vilken som får anpassa sig mest.
Stopp och Belägg
Innan jag eventuellt går vidare i resonemanget tänkte jag beskriva situationen mellan teologin och vetenskapen som den framgår i boken The Modern Theologians, 1997, ed. David F. Ford. Jag har nämnt boken och huvudproblemet mellan naturvetenskapen och teologin tidigare.
Det finns åtminstone åtta sätt att relatera vetenskapen och teologin:
1. Scientism eller sekulär humanism. Ateistisk. Vetenskapen ger oss all kunskap som vi kan få. Astronomen Fred Hoyle har till exempel sagt att judendomen och kristendomen är passerade av den moderna vetenskapen.
2. Scientific Imperialism. Försöker erövra det territorium som teologin haft och göra den till sitt eget. Scientific Imperialism är ej ateistisk men hävdar att kunskap om det gudomliga kommer ifrån naturvetenskaplig forskning snarare än från religiös uppenbarelse.
3. Ecclesiastical authoritarianism. Historiskt den katolska positionen där naturvetenskapen sågs som ett hot. John Paul II anses ha startat en dialog mellan vetenskapen och teologin.
4. Scientific creationism. Denna lära anser att den bibliska sanningen och den vetenskapliga sanningen hör till samma domän. Vid en konflikt är det fel på den vetenskapliga sanningen.
5. Two-language theory. Har ansetts vara en väg till en hållbar fred mellan teologin och vetenskapen. Naturvetenskapen frågar hur och teologin frågar varför. Ett problem med detta synsätt är att en demilitariserad zon uppstår som effektivt förhindrar kommunikation.
6. Hypothetical consonance. Detta synsätt verkar vara det som efterträder två-språks policyn. Man letar efter en harmoni mellan vad vetenskapen säger om världen och vad teologin förstår är skapelsen. Francis Collins talar om en sådan harmoni. Man försöker identifiera gemensamma områden där frågor kan ställas.
7. Ethical overlap. Handlar om frågorna om meningsfullheten i vår teknologiska och industriella samhälle och om de etiska utmaningar som miljöförstöringen åstadkommer. Den ekologiska krisen skapar en spirituell synvinkel på problemen.
8. New Age Spirituality. En holism, dvs att kultivera den enhet som binder samman objektivt vetande och subjektivt kännande. I förenandet av Big Bang kosmologin med evolutionsteorin skapar New Age teoretikerna en modern myt. Vi är på väg in i en meta-religiös era som verkar ge en ny kontext för alla religioner. En genetisk religiositet, oberoende av religion, leder in i denna spiritualitet.
Enligt Ted Peters, som står för denna indelning, så befinner sig de ledande teoretikerna med en fot i två-stegs policyn och med det andra benet på väg att ta ett steg i en riktning bortom denna.
Man finner att en av nyckel frågorna är huruvida Gud kan finnas i Naturen eller som en uppenbarelse i Bibeln eller båda och i så fall i vilken viktning.
Det finns åtminstone åtta sätt att relatera vetenskapen och teologin:
1. Scientism eller sekulär humanism. Ateistisk. Vetenskapen ger oss all kunskap som vi kan få. Astronomen Fred Hoyle har till exempel sagt att judendomen och kristendomen är passerade av den moderna vetenskapen.
2. Scientific Imperialism. Försöker erövra det territorium som teologin haft och göra den till sitt eget. Scientific Imperialism är ej ateistisk men hävdar att kunskap om det gudomliga kommer ifrån naturvetenskaplig forskning snarare än från religiös uppenbarelse.
3. Ecclesiastical authoritarianism. Historiskt den katolska positionen där naturvetenskapen sågs som ett hot. John Paul II anses ha startat en dialog mellan vetenskapen och teologin.
4. Scientific creationism. Denna lära anser att den bibliska sanningen och den vetenskapliga sanningen hör till samma domän. Vid en konflikt är det fel på den vetenskapliga sanningen.
5. Two-language theory. Har ansetts vara en väg till en hållbar fred mellan teologin och vetenskapen. Naturvetenskapen frågar hur och teologin frågar varför. Ett problem med detta synsätt är att en demilitariserad zon uppstår som effektivt förhindrar kommunikation.
6. Hypothetical consonance. Detta synsätt verkar vara det som efterträder två-språks policyn. Man letar efter en harmoni mellan vad vetenskapen säger om världen och vad teologin förstår är skapelsen. Francis Collins talar om en sådan harmoni. Man försöker identifiera gemensamma områden där frågor kan ställas.
7. Ethical overlap. Handlar om frågorna om meningsfullheten i vår teknologiska och industriella samhälle och om de etiska utmaningar som miljöförstöringen åstadkommer. Den ekologiska krisen skapar en spirituell synvinkel på problemen.
8. New Age Spirituality. En holism, dvs att kultivera den enhet som binder samman objektivt vetande och subjektivt kännande. I förenandet av Big Bang kosmologin med evolutionsteorin skapar New Age teoretikerna en modern myt. Vi är på väg in i en meta-religiös era som verkar ge en ny kontext för alla religioner. En genetisk religiositet, oberoende av religion, leder in i denna spiritualitet.
Enligt Ted Peters, som står för denna indelning, så befinner sig de ledande teoretikerna med en fot i två-stegs policyn och med det andra benet på väg att ta ett steg i en riktning bortom denna.
Man finner att en av nyckel frågorna är huruvida Gud kan finnas i Naturen eller som en uppenbarelse i Bibeln eller båda och i så fall i vilken viktning.
20070923
Djävulens Advokat
Frågan var alltså: Har teologin ensamrätt på sökandet efter Gud? Förutsättningarna är enkla:
1) vem som helst (med talang?) kan bli religiös och att möta Gud, det är ett trosbaserat skeende som inte förutsätter kunskap eller intelligens. Där finns ingen forskningsfront. Jag vill vara riktigt provokativ genom att säga att om forskningsfronter blir synliga så är de troligen naturvetenskapliga i karaktären.
2) för att nå längre inom naturvetenskapen anses det nödvändigt att disputera eller på annat sätt skaffa sig nödvändiga kunskaper för att nå forskningsfronten. Den vetenskapliga metoden är så bra att en teolog som Alister McGrath vill införa den i sin Vetenskapliga Teologi.
Med andra ord vad är teologins mål? Vän av ordning säger: sökandet efter Gud är inte endast teologins mål. Nå, då så. Då har de väl lite att syssla med.
Hur långt räcker Bibeln? Det är bara ett enda dokument. Vi lever i en tid av en explosiv kunskapsutveckling där analysen av Naturen producerar så mycket kunskap att man kan börja undra om inte det är dags att föreslå att naturvetenskapen kan försöka hjälpa teologin lite på traven. Där den inte redan har gjort det i form av radioisotopbestämningar av ålder och dylikt.
Där verkar dock finnas en attityd bland teologer som talar emot detta. Alister E. McGrath påstår i sin bok The Science of God att teologin är som ett skepp där naturvetenskapliga teorier, som den Kopernikanska världsbilden, är som drivved som plockats upp och med vilken reparationer har genomförts. Det skall nämnas i sammanhanget att McGrath ändå är en teolog som verkar för en integrering av naturvetenskap och teologi.
Den heliocentriska världsbilden var dock en ganska revolutionerande förändring som påverkade teologin kanske mer än vad McGrath vill låta påskina. Vissa forskare skulle dock nog anse detta.
Tesen att teologerna arbetar med frågan om varför och naturvetenskapsmännen med frågan om hur är död. En del forskare letar efter livets mening i det stora, bland stjärnorna, medan andra letar efter det i människans själ, i det lilla. Kanske kan man kalla dessa för det teologiska forskningsfronterna inom naturvetenskapen.
1) vem som helst (med talang?) kan bli religiös och att möta Gud, det är ett trosbaserat skeende som inte förutsätter kunskap eller intelligens. Där finns ingen forskningsfront. Jag vill vara riktigt provokativ genom att säga att om forskningsfronter blir synliga så är de troligen naturvetenskapliga i karaktären.
2) för att nå längre inom naturvetenskapen anses det nödvändigt att disputera eller på annat sätt skaffa sig nödvändiga kunskaper för att nå forskningsfronten. Den vetenskapliga metoden är så bra att en teolog som Alister McGrath vill införa den i sin Vetenskapliga Teologi.
Med andra ord vad är teologins mål? Vän av ordning säger: sökandet efter Gud är inte endast teologins mål. Nå, då så. Då har de väl lite att syssla med.
Hur långt räcker Bibeln? Det är bara ett enda dokument. Vi lever i en tid av en explosiv kunskapsutveckling där analysen av Naturen producerar så mycket kunskap att man kan börja undra om inte det är dags att föreslå att naturvetenskapen kan försöka hjälpa teologin lite på traven. Där den inte redan har gjort det i form av radioisotopbestämningar av ålder och dylikt.
Där verkar dock finnas en attityd bland teologer som talar emot detta. Alister E. McGrath påstår i sin bok The Science of God att teologin är som ett skepp där naturvetenskapliga teorier, som den Kopernikanska världsbilden, är som drivved som plockats upp och med vilken reparationer har genomförts. Det skall nämnas i sammanhanget att McGrath ändå är en teolog som verkar för en integrering av naturvetenskap och teologi.
Den heliocentriska världsbilden var dock en ganska revolutionerande förändring som påverkade teologin kanske mer än vad McGrath vill låta påskina. Vissa forskare skulle dock nog anse detta.
Tesen att teologerna arbetar med frågan om varför och naturvetenskapsmännen med frågan om hur är död. En del forskare letar efter livets mening i det stora, bland stjärnorna, medan andra letar efter det i människans själ, i det lilla. Kanske kan man kalla dessa för det teologiska forskningsfronterna inom naturvetenskapen.
20070921
Vetenskaplig teologi II?
René Descartes (1596-1650) och Baruch Spinoza (1632-1677) har båda lämnat spår som påverkar nutidens tänkare.
Descartes stipulerande av den moderna formen av kropp/själ-problematik har fortfarande en bäring på Philosophy of Mind fältet. Det flesta lär ska tro att tänkandet inte går att reducera på fysiken, kanske till och med på fysiken och biologin.
Spinoza definierade en gudsbild Deus sive Natura som idag mirakulöst går att förena med kristendomen. Hans determinism lär inte gå till historien på grund av osäkerhetsrelationen.
Descartes hade lite samma idéer om bokkunskap som Ralph Waldo Emerson (1803-1882), när han tyckte att det får inte bli för mycket--se framåt i stället. Orkestreringen är mindre viktig än kreativiteten.
Descartes var också imponerad av teologin, som dock begränsas genom att vägen till himlen står lika öppen för de okunnigaste som för de mest lärda--hävdar Svante Nordin i sin bok Filosofins Historia. Fortfarande anser katolikerna att själen kommer till oss vid befruktningen och befäster därmed Descartes uppdelning av kropp och själ. Själen verkar då vara närmare Gud än kroppen.
Men varför bemöda sig att studera teologi, och dessutom på ett naturvetenskapligt vis, när en person kan nå Gud utan någon rekvisita? Får man tro Spinoza så är studier av Naturen studier av Gud. Djävulens advokat skulle säga att teologin har spelat ut sin roll.
Kan någon ge mig ett argument som talar för teologin som den bästa vägen mot Gud, förutom att naturvetenskapen skulle vara underordnad teologin, som Alister McGraths skepp-modell föreslår?
Descartes stipulerande av den moderna formen av kropp/själ-problematik har fortfarande en bäring på Philosophy of Mind fältet. Det flesta lär ska tro att tänkandet inte går att reducera på fysiken, kanske till och med på fysiken och biologin.
Spinoza definierade en gudsbild Deus sive Natura som idag mirakulöst går att förena med kristendomen. Hans determinism lär inte gå till historien på grund av osäkerhetsrelationen.
Descartes hade lite samma idéer om bokkunskap som Ralph Waldo Emerson (1803-1882), när han tyckte att det får inte bli för mycket--se framåt i stället. Orkestreringen är mindre viktig än kreativiteten.
Descartes var också imponerad av teologin, som dock begränsas genom att vägen till himlen står lika öppen för de okunnigaste som för de mest lärda--hävdar Svante Nordin i sin bok Filosofins Historia. Fortfarande anser katolikerna att själen kommer till oss vid befruktningen och befäster därmed Descartes uppdelning av kropp och själ. Själen verkar då vara närmare Gud än kroppen.
Men varför bemöda sig att studera teologi, och dessutom på ett naturvetenskapligt vis, när en person kan nå Gud utan någon rekvisita? Får man tro Spinoza så är studier av Naturen studier av Gud. Djävulens advokat skulle säga att teologin har spelat ut sin roll.
Kan någon ge mig ett argument som talar för teologin som den bästa vägen mot Gud, förutom att naturvetenskapen skulle vara underordnad teologin, som Alister McGraths skepp-modell föreslår?
20070920
Positivt tänkande
Vad tänker man då när ateistiska vindar blåser, snåla och penetrerande, och det verkar som pelare efter pelare rämnar i templet? Någon är där och rensar ogräs i Guds trädgård? Går det att ta bort, bör det nog tas bort.
Francis Collins berättelse om hur han blev kristen visar att han gav ett gudomligt status till morallagen. Dvs den känsla vi har om rätt och fel. Vad händer nu när det verkar visa sig att det är evolutionen som har disssekerat fram moralen?
Vi har lagt till ett lager, en ny formalism, som förklaring. Gud skrev morallagen i sitt språk, dvs i vårt DNA.
I boken The Language of God skriver Collins (min översättning):
"För den troende som tidigare har tagit ett design-argument som en tydlig demonstration på Guds roll i skapelsen av livet kan detta kapitel vara besvärande. Tveklöst har många läsare själva tänkt, eller blivit lärda i skilda religiösa sammanhang, att den förbluffande skönheten av en blomma eller örnens storslagna flykt endast skulle kunna härröra från en övernaturlig intelligens som innebar komplexitet, diversitet och skönhet. Men nu när molekylära mekanismer, genetiska flöden och den naturliga selektionen förs fram som en förklaring till allt detta, kan det vara frestande att brista ut i ett: Nog! Era naturalistiska förklaringar förtar den gudomliga mystiken från världen!"
Collins svarar: "Frukta inte, det finns mängder av mystik kvar."
Som jag antydde finns där ett nytt lager av förklaringar under den konventionella religiösa nomenklaturen och det kan kanske tyckas att dessa verkar finala i sin karaktär, men så är ej fallet.
Ta till exempel detta med den så kallade Stora Smällen. Läser man boken Kosmos av Stephen Hawking, en fysiker som bemödat sig om att försöka nå allmänheten med denna kunskap, blottas bristerna i densamma med önskvärd ärlighet. Sannolikheten talar här för ett gudomligt ingripande.
Likaså talar sannolikheten för gudomlig intervention i tillblivelsen av Den Första Cellen. Varken Collins, eller någon annan, har en godtagbar förklaring på hur livet uppstod. Se förtretet över detta kunskapsgap i detta inlägg.
Francis Collins berättelse om hur han blev kristen visar att han gav ett gudomligt status till morallagen. Dvs den känsla vi har om rätt och fel. Vad händer nu när det verkar visa sig att det är evolutionen som har disssekerat fram moralen?
Vi har lagt till ett lager, en ny formalism, som förklaring. Gud skrev morallagen i sitt språk, dvs i vårt DNA.
I boken The Language of God skriver Collins (min översättning):
"För den troende som tidigare har tagit ett design-argument som en tydlig demonstration på Guds roll i skapelsen av livet kan detta kapitel vara besvärande. Tveklöst har många läsare själva tänkt, eller blivit lärda i skilda religiösa sammanhang, att den förbluffande skönheten av en blomma eller örnens storslagna flykt endast skulle kunna härröra från en övernaturlig intelligens som innebar komplexitet, diversitet och skönhet. Men nu när molekylära mekanismer, genetiska flöden och den naturliga selektionen förs fram som en förklaring till allt detta, kan det vara frestande att brista ut i ett: Nog! Era naturalistiska förklaringar förtar den gudomliga mystiken från världen!"
Collins svarar: "Frukta inte, det finns mängder av mystik kvar."
Som jag antydde finns där ett nytt lager av förklaringar under den konventionella religiösa nomenklaturen och det kan kanske tyckas att dessa verkar finala i sin karaktär, men så är ej fallet.
Ta till exempel detta med den så kallade Stora Smällen. Läser man boken Kosmos av Stephen Hawking, en fysiker som bemödat sig om att försöka nå allmänheten med denna kunskap, blottas bristerna i densamma med önskvärd ärlighet. Sannolikheten talar här för ett gudomligt ingripande.
Likaså talar sannolikheten för gudomlig intervention i tillblivelsen av Den Första Cellen. Varken Collins, eller någon annan, har en godtagbar förklaring på hur livet uppstod. Se förtretet över detta kunskapsgap i detta inlägg.
20070919
Finns det moral i våra gener?
Beskrev för en tid sedan hur evidens för att vår moral är skriven i generna börjar komma fram genom att referera till en artikel i PNAS. I nytimes.com igår publicerades en artikel av Nicholas Wade som handlar om samma sak.
Wade skriver en sammanfattning av en bok från 2006 skriven av moralpsykologen Jonathan Haidt från University of Virginia som heter The Happiness Hypothesis. Boken har refererats på nätet.
Somliga hävdar att Gud ger oss moralen. Andra hävdar att det är förnuftet. Biologer börjar som sagt hävda att det är evolutionen som givit oss moralen. Är "Den Gyllene Regeln" genetisk?
Wade inleder med ett intressant exempel. Om ett tåg kommer farandes mot en delning av spåret där åt höger betyder att fem människor omkommer och till vänster innebär att en människa omkommer, anses det riktigt att koppla om tåget till den mindre kostsamma situationen.
Detta är indirekt moral som styrs av förnuftet enligt Haidt. Den direkta situationen anses dock vara omoralisk, nämligen att slänga ut en person på spåret för att stoppa tåget och därmed rädda de fem.
Samma fenomen är viktigt i abortfrågan. Det går att ta bort ett foster men inte döda ett nyfött barn.
Haidt exemplifierar med att den direkta moralen är en elefant som det rider en människa på som motsvarar den förnuftsmässiga moralen. Den direkta moralen beskrivs med fenomenet "moral dumbfounding" eller moraliskt förbluffande, dvs när man inte vet varför man tycker att någonting är moraliskt fel men trots detta reagerar starkt på situationen.
Moralisk intuition kallar Haidt det gamla system som då bör finnas i våra gener medan ett modernare system, moralisk bedömning, tillkom efter vi fick språket. Haidt tror av forskningen hittills fokusserat för mycket på ryttaren av elefanten.
Många identifierar moralen med rättvisa, rättigheter och med individens välfärd men andra civilisationer runt om i världen agerar som om lojalitet, respekt för auktoriteter och helighet har med moral att göra. Personlighetsvariablerna moralitet och helighet anses i väst inte covariera.
Haidt tror att religiositet har spelat en viktig roll i evolutionen för att föra samman människor till större system och att vi utan denna egenskap fortfarande skulle vandrat omkring i små grupper.
Moralen har också en politisk dimension. Waidt och en forskarstuderande vid namn Jesse Graham analyserade personer enligt en liberal/konservativ axel och interagerade denna med fem moralsystem.
Liberala satte stort värde på moralsystemen som skyddade individer, dvs skada ej andra och gör mot andra som du vill att de skall göra mot dig själv. Däremot satte liberala ej så stort värde på moralsystem som skyddar gruppen som lojalitet, respekt för auktoriteter och renhet.
Konservativa satte värde på alla fem moralsystemen men mindre värde än liberalerna på moralsystem som skyddar individen. Haidt tror att samhällen behöver både liberala och konservativa.
John T. Jost, en politisk psykolog från New York University, ser resultaten som mycket intressant för politiska bedömningar. Att den moraliska dimensionen tycks vara så viktig.
Jost föreslår vidare att det två moralsystemen som skyddar individen kan vara de moraliskt dygdiga eftersom de delas av både liberaler och konservativa.
Wade skriver en sammanfattning av en bok från 2006 skriven av moralpsykologen Jonathan Haidt från University of Virginia som heter The Happiness Hypothesis. Boken har refererats på nätet.
Somliga hävdar att Gud ger oss moralen. Andra hävdar att det är förnuftet. Biologer börjar som sagt hävda att det är evolutionen som givit oss moralen. Är "Den Gyllene Regeln" genetisk?
Wade inleder med ett intressant exempel. Om ett tåg kommer farandes mot en delning av spåret där åt höger betyder att fem människor omkommer och till vänster innebär att en människa omkommer, anses det riktigt att koppla om tåget till den mindre kostsamma situationen.
Detta är indirekt moral som styrs av förnuftet enligt Haidt. Den direkta situationen anses dock vara omoralisk, nämligen att slänga ut en person på spåret för att stoppa tåget och därmed rädda de fem.
Samma fenomen är viktigt i abortfrågan. Det går att ta bort ett foster men inte döda ett nyfött barn.
Haidt exemplifierar med att den direkta moralen är en elefant som det rider en människa på som motsvarar den förnuftsmässiga moralen. Den direkta moralen beskrivs med fenomenet "moral dumbfounding" eller moraliskt förbluffande, dvs när man inte vet varför man tycker att någonting är moraliskt fel men trots detta reagerar starkt på situationen.
Moralisk intuition kallar Haidt det gamla system som då bör finnas i våra gener medan ett modernare system, moralisk bedömning, tillkom efter vi fick språket. Haidt tror av forskningen hittills fokusserat för mycket på ryttaren av elefanten.
Många identifierar moralen med rättvisa, rättigheter och med individens välfärd men andra civilisationer runt om i världen agerar som om lojalitet, respekt för auktoriteter och helighet har med moral att göra. Personlighetsvariablerna moralitet och helighet anses i väst inte covariera.
Haidt tror att religiositet har spelat en viktig roll i evolutionen för att föra samman människor till större system och att vi utan denna egenskap fortfarande skulle vandrat omkring i små grupper.
Moralen har också en politisk dimension. Waidt och en forskarstuderande vid namn Jesse Graham analyserade personer enligt en liberal/konservativ axel och interagerade denna med fem moralsystem.
Liberala satte stort värde på moralsystemen som skyddade individer, dvs skada ej andra och gör mot andra som du vill att de skall göra mot dig själv. Däremot satte liberala ej så stort värde på moralsystem som skyddar gruppen som lojalitet, respekt för auktoriteter och renhet.
Konservativa satte värde på alla fem moralsystemen men mindre värde än liberalerna på moralsystem som skyddar individen. Haidt tror att samhällen behöver både liberala och konservativa.
John T. Jost, en politisk psykolog från New York University, ser resultaten som mycket intressant för politiska bedömningar. Att den moraliska dimensionen tycks vara så viktig.
Jost föreslår vidare att det två moralsystemen som skyddar individen kan vara de moraliskt dygdiga eftersom de delas av både liberaler och konservativa.
20070918
Baruch Spinoza--en anomali?
Baruch Spinoza (1632-1677) var en av 1600talets mest berömda filosofer. Född sefardisk jude i Portugal flydde han med sina föräldrar till det liberala Nederländerna och en judisk församling. Som 24 åring blev han dock utstött ur sin församling på grund av sitt fritänkande, sin gudsbild.
Samtiden dömde ut honom som ateist men idag går hans tankar att förena med kristendomen, något som jag själv delvis har gjort med hjälp av kunskap om 2000talets vetenskap.
Spinoza hävdade att det bara finns en substans, nämligen Gud. Deus sive natura--Gud eller Naturen. Både ande och materia finns i substansen. Somliga har kallat honom för panteist. Denna gudssyn framgår av Spinozas huvudarbete Ethica ordine geometrico demonstrata som publicerades efter hans död, då det omgående blev förbjudet.
Själv har jag argumenterat för att anden kommer att kunna beskrivas i materiella termer, givet tid för forskningens framväxt. Det är därför onödigt att hävda dess självständighet. Detta gäller såväl för Den Helige Ande som för vår själ. Kropp och själ är två olika aspekter av samma förlopp.
Detta sätt att tänka kan tyckas ovanligt för dem som föredrar att ha en så kallad övernaturlig ande i Guds skepnad. Mitt sätt att tänka är dock förenligt med kristendomen samtidigt som den borde tillfredställa röster inom vetenskapen som är kritiska mot ande/materia uppdelningen. Det skapar också mindre problem för tänkandet i vetenskapen.
Det intressanta är att jag inte behöver byta ut den kristna nomenklaturen för att beskriva min gudsbild men att det på ett djupare plan skiljer sig fundamentalt. Jag får lite problem med skaparen i Trosbekännelsen eftersom Gud eller Naturen alltid funnits men det är inte mer problem än vad t.ex. Hawking har med the Big Bang som anammats av Katolicismen.
Samtiden dömde ut honom som ateist men idag går hans tankar att förena med kristendomen, något som jag själv delvis har gjort med hjälp av kunskap om 2000talets vetenskap.
Spinoza hävdade att det bara finns en substans, nämligen Gud. Deus sive natura--Gud eller Naturen. Både ande och materia finns i substansen. Somliga har kallat honom för panteist. Denna gudssyn framgår av Spinozas huvudarbete Ethica ordine geometrico demonstrata som publicerades efter hans död, då det omgående blev förbjudet.
Själv har jag argumenterat för att anden kommer att kunna beskrivas i materiella termer, givet tid för forskningens framväxt. Det är därför onödigt att hävda dess självständighet. Detta gäller såväl för Den Helige Ande som för vår själ. Kropp och själ är två olika aspekter av samma förlopp.
Detta sätt att tänka kan tyckas ovanligt för dem som föredrar att ha en så kallad övernaturlig ande i Guds skepnad. Mitt sätt att tänka är dock förenligt med kristendomen samtidigt som den borde tillfredställa röster inom vetenskapen som är kritiska mot ande/materia uppdelningen. Det skapar också mindre problem för tänkandet i vetenskapen.
Det intressanta är att jag inte behöver byta ut den kristna nomenklaturen för att beskriva min gudsbild men att det på ett djupare plan skiljer sig fundamentalt. Jag får lite problem med skaparen i Trosbekännelsen eftersom Gud eller Naturen alltid funnits men det är inte mer problem än vad t.ex. Hawking har med the Big Bang som anammats av Katolicismen.
20070917
Argument om Uppkomsten av Den Första Cellen
Jag föll för frestelsen att publicera ett antal typiska kommentarer rörande svårigheten att förklara uppkomsten av den första cellen som ett argument för existensen av Gud som dess skapare. Nu är det naturligtvis fortfarande så att det är intressant att försöka förklara hur Gud bar sig åt. Hur långt bort finns svaret?
“Biology is the study of complicated things that give the appearance of having been designed for a purpose. ... We have seen that living things are too improbable and too beautifully ‘designed’ to have come into existence by chance.” Dawkins, The Blind Watchmaker, pp. 1, 43.
"Yet, after such acknowledgments, Dawkins, an avowed atheist and perhaps the world’s leading Darwinian, tries to show that life came about by chance without intelligent design. Dawkins fails to grasp the complexity in life."
“The complexity of the simplest known type of cell is so great that it is impossible to accept that such an object could have been thrown together suddenly by some kind of freakish, vastly improbable, event. Such an occurrence would be indistinguishable from a miracle.” Denton, p. 264.
“Is it really credible that random processes could have constructed a reality, the smallest element of which—a functional protein or gene—is complex beyond our own creative capacities, a reality which is the very antithesis of chance, which excels in every sense anything produced by the intelligence of man? Alongside the level of ingenuity and complexity exhibited by the molecular machinery of life, even our most advanced artefacts appear clumsy. We feel humbled, as neolithic man would in the presence of twentieth-century technology. It would be an illusion to think that what we are aware of at present is any more than a fraction of the full extent of biological design. In practically every field of fundamental biological research ever-increasing levels of design and complexity are being revealed at an ever-accelerating rate.” Ibid., p. 342.
“We have seen that self-replicating systems capable of Darwinian evolution appear too complex to have arisen suddenly from a prebiotic soup. This conclusion applies both to nucleic acid systems and to hypothetical protein-based genetic systems.” Shapiro, p. 207.
“We do not understand how this gap in organization was closed, and this remains the most crucial unsolved problem concerning the origin of life.” Ibid., p. 299.
“More than 30 years of experimentation on the origin of life in the fields of chemical and molecular evolution have led to a better perception of the immensity of the problem of the origin of life on Earth rather than to its solution. At present all discussions on principal theories and experiments in the field either end in stalemate or in a confession of ignorance.” Klaus Dose, “The Origin of Life: More Questions Than Answers,” Interdisciplinary Science Reviews, Vol. 13, No. 4, 1988, p. 348.
“The events that gave rise to that first primordial cell are totally unknown, matters for guesswork and a standing challenge to scientific imagination.” Lewis Thomas, foreword to The Incredible Machine, editor Robert M. Pool (Washington, D.C.: National Geographic Book Service, 1986), p. 7.
“No experimental system yet devised has provided the slightest clue as to how biologically meaningful sequences of subunits might have originated in prebiotic polynucleotides or polypeptides.” Kenyon, p. A-20.
“If we can indeed come to understand how a living organism arises from the nonliving, we should be able to construct one—only of the simplest description, to be sure, but still recognizably alive. This is so remote a possibility now that one scarcely dares to acknowledge it; but it is there nevertheless.” George Wald, “The Origin of Life,” p. 45.
Experts in this field hardly ever discuss publicly how the first cell could have evolved. However, the world’s leading evolutionists know the problem exists. For example, on 27 July 1979, Luther D. Sunderland taped an interview with Dr. David Raup, Dean of the Field Museum of Natural History in Chicago. This interview was later transcribed and authenticated by both parties. Sunderland told Raup, “Neither Dr. Patterson [of the British Museum (Natural History)] nor Dr. Eldredge [of the American Museum of Natural History] could give me any explanation of the origination of the first cell.” Dr. Raup replied, “I can’t either.”
“However, the macromolecule-to-cell transition is a jump of fantastic dimensions, which lies beyond the range of testable hypothesis. In this area all is conjecture. The available facts do not provide a basis for postulating that cells arose on this planet.” David E. Green and Robert F. Goldberger, Molecular Insights Into the Living Process (New York: Academic Press, 1967), pp. 406–407.
“Every time I write a paper on the origins of life I swear I will never write another one, because there is too much speculation running after too few facts, though I must confess that in spite of this, the subject is so fascinating that I never seem to stick to my resolve.” Crick, p. 153.
(Från: http://www.creationscience.com/onlinebook/ReferencesandNotes29.html#wp1013398)
“Biology is the study of complicated things that give the appearance of having been designed for a purpose. ... We have seen that living things are too improbable and too beautifully ‘designed’ to have come into existence by chance.” Dawkins, The Blind Watchmaker, pp. 1, 43.
"Yet, after such acknowledgments, Dawkins, an avowed atheist and perhaps the world’s leading Darwinian, tries to show that life came about by chance without intelligent design. Dawkins fails to grasp the complexity in life."
“The complexity of the simplest known type of cell is so great that it is impossible to accept that such an object could have been thrown together suddenly by some kind of freakish, vastly improbable, event. Such an occurrence would be indistinguishable from a miracle.” Denton, p. 264.
“Is it really credible that random processes could have constructed a reality, the smallest element of which—a functional protein or gene—is complex beyond our own creative capacities, a reality which is the very antithesis of chance, which excels in every sense anything produced by the intelligence of man? Alongside the level of ingenuity and complexity exhibited by the molecular machinery of life, even our most advanced artefacts appear clumsy. We feel humbled, as neolithic man would in the presence of twentieth-century technology. It would be an illusion to think that what we are aware of at present is any more than a fraction of the full extent of biological design. In practically every field of fundamental biological research ever-increasing levels of design and complexity are being revealed at an ever-accelerating rate.” Ibid., p. 342.
“We have seen that self-replicating systems capable of Darwinian evolution appear too complex to have arisen suddenly from a prebiotic soup. This conclusion applies both to nucleic acid systems and to hypothetical protein-based genetic systems.” Shapiro, p. 207.
“We do not understand how this gap in organization was closed, and this remains the most crucial unsolved problem concerning the origin of life.” Ibid., p. 299.
“More than 30 years of experimentation on the origin of life in the fields of chemical and molecular evolution have led to a better perception of the immensity of the problem of the origin of life on Earth rather than to its solution. At present all discussions on principal theories and experiments in the field either end in stalemate or in a confession of ignorance.” Klaus Dose, “The Origin of Life: More Questions Than Answers,” Interdisciplinary Science Reviews, Vol. 13, No. 4, 1988, p. 348.
“The events that gave rise to that first primordial cell are totally unknown, matters for guesswork and a standing challenge to scientific imagination.” Lewis Thomas, foreword to The Incredible Machine, editor Robert M. Pool (Washington, D.C.: National Geographic Book Service, 1986), p. 7.
“No experimental system yet devised has provided the slightest clue as to how biologically meaningful sequences of subunits might have originated in prebiotic polynucleotides or polypeptides.” Kenyon, p. A-20.
“If we can indeed come to understand how a living organism arises from the nonliving, we should be able to construct one—only of the simplest description, to be sure, but still recognizably alive. This is so remote a possibility now that one scarcely dares to acknowledge it; but it is there nevertheless.” George Wald, “The Origin of Life,” p. 45.
Experts in this field hardly ever discuss publicly how the first cell could have evolved. However, the world’s leading evolutionists know the problem exists. For example, on 27 July 1979, Luther D. Sunderland taped an interview with Dr. David Raup, Dean of the Field Museum of Natural History in Chicago. This interview was later transcribed and authenticated by both parties. Sunderland told Raup, “Neither Dr. Patterson [of the British Museum (Natural History)] nor Dr. Eldredge [of the American Museum of Natural History] could give me any explanation of the origination of the first cell.” Dr. Raup replied, “I can’t either.”
“However, the macromolecule-to-cell transition is a jump of fantastic dimensions, which lies beyond the range of testable hypothesis. In this area all is conjecture. The available facts do not provide a basis for postulating that cells arose on this planet.” David E. Green and Robert F. Goldberger, Molecular Insights Into the Living Process (New York: Academic Press, 1967), pp. 406–407.
“Every time I write a paper on the origins of life I swear I will never write another one, because there is too much speculation running after too few facts, though I must confess that in spite of this, the subject is so fascinating that I never seem to stick to my resolve.” Crick, p. 153.
(Från: http://www.creationscience.com/onlinebook/ReferencesandNotes29.html#wp1013398)
Fler stora tal
Dr. Owen Gingerich har skrivit en trevlig liten bok som heter God's Universe från 2006. Den får tjäna som motvikt till den mörka Breaking the Spell.
Jag anskaffade boken för att jag letade efter argument för kristendomen som skulle kunna påverka debatten med de ominösa ateisterna Richard Dawkins, Daniel C. Dennett, Christoffer Hitchens och Sam Harris.
Dr. Gingerich leverade bland annat en åsikt som är intressant ur det tidigare perspektiv som diskuterats på bloggen Z, Z igen och på denna blogg:
"I would go still further and asssert that stellar evolution is child's play by comparison with the complexity of DNA in grass or mice".
Bevisen för design i naturen är fantastiska tyckte även poeten Walt Whitman:
The tree toad is a chef-d'oeuvre for the highest,
And the running blackberry would adorn the parlors of heaven,
And the narrowest hinge in my hand puts to scorn all machinery,
And the cow crunching with depress'd head surpasses any statue,
And a mouse is miracle enough to stagger sextillions of infidels.
Strofen får mig att tänka på problemet med den första cellen och vi diskuterade tidigare att sannolikheten för att denna form av liv skulle uppstå var i storleksordningen en på tio upphöjt till åttio. Detta tal är stort. Lika stort som antalet atomer i Universum enligt Stephen Hawking i sin bok Kosmos.
I diskussionens hetta anfördes felaktigt att katalys inte var diskonterat och det är därför intressant att betrakta det tal som Lecomte du Noüy räknade ut för ett halvsekel sedan där sannolikheten för att ett två tusen atomer stort protein skulle slumpvis bildas var ett på tio upphöjt till 321. Denna sannolikhet är absurt låg.
Vidare fås ett tentativt gudsbevis från ett annat stort tal som Dr. Gingerich poängterar. Det är tydligen så att felmarginalen på beräkningen av the Big Bang, dvs på balansen mellan expansionen och gravitationen, är en på tio upphöjt till femtionio.
Sannolikheten för att Universum inte skulle ha fallit tillbaka på sig självt innan elementen bildats eller att gravitationen skulle ha försvunnit så snabbt att galaxer ej formats är alltså väldigt liten.
Att Universum verkar vara "tuned in" på detta vis brukar kallas för den antropiska principen. Som Francis Collins påpekar i sin bok The Language of God så är detta tentativa gudsbevis aningen cirkulärt eftersom vi inte skulle kunna kommentera affären om vi inte funnits till men det är ändå i mina ögon påtagligt underligt att vår planet bildades överhuvud taget såvida Gud inte existerar.
Som jag skrivit tidigare ligger dessa sannolikheter bakom mitt argument med tre olika existenser skapade av Gud. Universum, Den Första Cellen och Vårt Mentala Liv. Somlliga anser att dessa existenser inte går att reducera på varandra. Med andra ord skulle inte biologin kunna beskrivas med fysikaliska termer.
Vad sannolikheterna beträffar så är 10^59 "child's play" jämfört med 10^80.
Jag anskaffade boken för att jag letade efter argument för kristendomen som skulle kunna påverka debatten med de ominösa ateisterna Richard Dawkins, Daniel C. Dennett, Christoffer Hitchens och Sam Harris.
Dr. Gingerich leverade bland annat en åsikt som är intressant ur det tidigare perspektiv som diskuterats på bloggen Z, Z igen och på denna blogg:
"I would go still further and asssert that stellar evolution is child's play by comparison with the complexity of DNA in grass or mice".
Bevisen för design i naturen är fantastiska tyckte även poeten Walt Whitman:
The tree toad is a chef-d'oeuvre for the highest,
And the running blackberry would adorn the parlors of heaven,
And the narrowest hinge in my hand puts to scorn all machinery,
And the cow crunching with depress'd head surpasses any statue,
And a mouse is miracle enough to stagger sextillions of infidels.
Strofen får mig att tänka på problemet med den första cellen och vi diskuterade tidigare att sannolikheten för att denna form av liv skulle uppstå var i storleksordningen en på tio upphöjt till åttio. Detta tal är stort. Lika stort som antalet atomer i Universum enligt Stephen Hawking i sin bok Kosmos.
I diskussionens hetta anfördes felaktigt att katalys inte var diskonterat och det är därför intressant att betrakta det tal som Lecomte du Noüy räknade ut för ett halvsekel sedan där sannolikheten för att ett två tusen atomer stort protein skulle slumpvis bildas var ett på tio upphöjt till 321. Denna sannolikhet är absurt låg.
Vidare fås ett tentativt gudsbevis från ett annat stort tal som Dr. Gingerich poängterar. Det är tydligen så att felmarginalen på beräkningen av the Big Bang, dvs på balansen mellan expansionen och gravitationen, är en på tio upphöjt till femtionio.
Sannolikheten för att Universum inte skulle ha fallit tillbaka på sig självt innan elementen bildats eller att gravitationen skulle ha försvunnit så snabbt att galaxer ej formats är alltså väldigt liten.
Att Universum verkar vara "tuned in" på detta vis brukar kallas för den antropiska principen. Som Francis Collins påpekar i sin bok The Language of God så är detta tentativa gudsbevis aningen cirkulärt eftersom vi inte skulle kunna kommentera affären om vi inte funnits till men det är ändå i mina ögon påtagligt underligt att vår planet bildades överhuvud taget såvida Gud inte existerar.
Som jag skrivit tidigare ligger dessa sannolikheter bakom mitt argument med tre olika existenser skapade av Gud. Universum, Den Första Cellen och Vårt Mentala Liv. Somlliga anser att dessa existenser inte går att reducera på varandra. Med andra ord skulle inte biologin kunna beskrivas med fysikaliska termer.
Vad sannolikheterna beträffar så är 10^59 "child's play" jämfört med 10^80.
20070913
Breaking the Spell
"An elegant, sharp-minded essay on the need to study religion in a dispassionate way"
så lyder en av kritikernas kommentarer på baksidan om omslaget av boken. Daniel Dennett vill bryta förtrollningen och förutsättningslöst diskutera om fördelarna med religion överväger dess nackdelar. Kritikraden kommer av Dennetts önskan att slippa höra att han inte kan diskutera frågan på ett så icke-sakralt sätt. Det är så han vill bryta förtrollningen. Ta ner de kristnas psykologiska försvar.
Boken är från 2006 och där finns många kommentarer på nätet till liknande böcker. Orsaken till att förtrollningen skall brytas är att kunna diskutera riskerna med religionen eftersom det enligt Dennett inte finns några fördelar:
"Is religion good for people? And the evidence to date on that question is mixed. It does seem to provide some health benefits, for instance, but it is too early to say whether there are other, better ways of delivering these benefits, and too early to say if the side effects outweigh the benefits"
"The widely prevailing opinion that religion is the bulwark of morality is problematic at best"
"...the presumed relation between spirituality and moral goodness is an illusion"
Dennett tar upp risken med att barn kan påverkas till skadliga nivåer av sina föräldrar och verkar därmed ta plats i den svenska debatten om religiösa friskolor. Han för också fram relationen till forskning om religionens inverkan på utvecklandet av terrorister.
Varken Dawkins eller Dennett tror att religionen har något med genetiken att göra trots att Dennett diskuterar Dean Hamers bok The God Gene. Orsaken är kanske att han då skulle behöva svara på frågan om varför evolutionen lockat fram religiositeten. Det borde i så fall finnas en mycket god anledning till människans andlighet--som till exempel existensen av Gud.
Själv har jag tagit för givet att religionen har med genetiken att göra. Francis Collins diskuterar också möjligheten att personlighetsvariabler som andlighet kan vara nedärvda i sin bok The Language of God. Tom Bouchard har med tvillingstudier visat att religiositet är till en del ärftligt.
Det är intressant att fråga sig var man står om Dennett och Dawkins har rätt, dvs att det inte finns några fördelar med tron och att nackdelarna överväger. De verkar tro att Jorden skulle bli en bättre plats om det ej fanns några religioner--detta trots att de båda världskrigen inte var religionskrig.
I boken The Science of God av Alister McGrath som jag diskuterade häromdagen finns en lösning. I hans vetenskapliga teologi kan man använda sig av metafysik.
Är man som jag övertygad om att det finns en Gud och samtidigt med sunt förnuft förstår att nya vetenskapliga upptäckter väntar i oändlighet, dvs om man väljer att se bataljen mellan vetenskapen och kyrkan de senaste 500 åren på ett positivt vis, kan man säga att vi idag inte förstår vilka effekter Gud har på vårt släkte men att vi någon gång i framtiden kommer att förstå mer.
För dem som vill ha ett exempel skulle man kunna nämna möjligheten att en typ av energi som vi idag kallar kärlek (agape) kanske håller oss alla vid liv. Denna typ av strålning(?) är av idag okänd typ.
så lyder en av kritikernas kommentarer på baksidan om omslaget av boken. Daniel Dennett vill bryta förtrollningen och förutsättningslöst diskutera om fördelarna med religion överväger dess nackdelar. Kritikraden kommer av Dennetts önskan att slippa höra att han inte kan diskutera frågan på ett så icke-sakralt sätt. Det är så han vill bryta förtrollningen. Ta ner de kristnas psykologiska försvar.
Boken är från 2006 och där finns många kommentarer på nätet till liknande böcker. Orsaken till att förtrollningen skall brytas är att kunna diskutera riskerna med religionen eftersom det enligt Dennett inte finns några fördelar:
"Is religion good for people? And the evidence to date on that question is mixed. It does seem to provide some health benefits, for instance, but it is too early to say whether there are other, better ways of delivering these benefits, and too early to say if the side effects outweigh the benefits"
"The widely prevailing opinion that religion is the bulwark of morality is problematic at best"
"...the presumed relation between spirituality and moral goodness is an illusion"
Dennett tar upp risken med att barn kan påverkas till skadliga nivåer av sina föräldrar och verkar därmed ta plats i den svenska debatten om religiösa friskolor. Han för också fram relationen till forskning om religionens inverkan på utvecklandet av terrorister.
Varken Dawkins eller Dennett tror att religionen har något med genetiken att göra trots att Dennett diskuterar Dean Hamers bok The God Gene. Orsaken är kanske att han då skulle behöva svara på frågan om varför evolutionen lockat fram religiositeten. Det borde i så fall finnas en mycket god anledning till människans andlighet--som till exempel existensen av Gud.
Själv har jag tagit för givet att religionen har med genetiken att göra. Francis Collins diskuterar också möjligheten att personlighetsvariabler som andlighet kan vara nedärvda i sin bok The Language of God. Tom Bouchard har med tvillingstudier visat att religiositet är till en del ärftligt.
Det är intressant att fråga sig var man står om Dennett och Dawkins har rätt, dvs att det inte finns några fördelar med tron och att nackdelarna överväger. De verkar tro att Jorden skulle bli en bättre plats om det ej fanns några religioner--detta trots att de båda världskrigen inte var religionskrig.
I boken The Science of God av Alister McGrath som jag diskuterade häromdagen finns en lösning. I hans vetenskapliga teologi kan man använda sig av metafysik.
Är man som jag övertygad om att det finns en Gud och samtidigt med sunt förnuft förstår att nya vetenskapliga upptäckter väntar i oändlighet, dvs om man väljer att se bataljen mellan vetenskapen och kyrkan de senaste 500 åren på ett positivt vis, kan man säga att vi idag inte förstår vilka effekter Gud har på vårt släkte men att vi någon gång i framtiden kommer att förstå mer.
För dem som vill ha ett exempel skulle man kunna nämna möjligheten att en typ av energi som vi idag kallar kärlek (agape) kanske håller oss alla vid liv. Denna typ av strålning(?) är av idag okänd typ.
20070912
Hösten är här med sin höga klara luft och Vinga fyr ses tydligt på horisonten--om man vet var den är.Slutade på en inkvisitiv not igår som liknar angreppspunkten på boken jag läser nu. Det är Breaking the Spell av Daniel C. Dennett. Det är en av de här böckerna som försöker förklara att religionen är konstruerad av oss. Hade inte läst en dylik och tyckte den passade in i projektet rätt bra.
Har bara kommit till hälften i boken så jag väntar med en eventuell analys men frågan är om kristendomen är redo för att avtäckas. Får en känsla av att Dennett & Co ser på kristendomen som en övertäckt staty, en koloss. Han betonar farligheten och hur de goda sidorna måste vägas mot tillkortakommandena.
Introduktionsvis tog Dennett upp musiken och dess idoler som ett mer ofarligt substitut till kristendomen. Det kan ju diskuteras om det är korrekt att göra en sådan jämförelse.
Själv tror jag att kristendomen skulle klara en genomgång men känner mig samtidigt inte som den rätte personen att fälla ett sådant avgörande eftersom jag inte varit med aktivt tillräckligt länge.
20070911
Vetenskaplig teologi?
Försöker förstå vad "vetenskaplig teologi" är. Tydligen var teologin ovetenskaplig före Alister E. McGrath och hans Scientific Theology med introduktionskurs The Science of God.
Som lekman skulle jag tro att en vetenskaplig teologi är ett vetenskapligt sökande efter Gud. Det verkar dock inte som om McGrath håller med, fullt ut.
I sista delen av The Science of God tar McGrath upp liknelsen att teologin är som en båt som seglar på havet. Vissa delar kan man inte åtgärda för då sjunker båten men andra kan åtgärdas med vrakvirke som råkar flyta förbi. De Ptolemaiska and Kopernikanska modellerna är sådan drivved där den senare har ersatt den förra.
Denna liknelse tycker jag visar på en ovetenskaplighet i en dylik teologi. I en vetenskaplig teologi borde båten kunnas repareras i en torrdocka.
Själv valde jag att läsa boken ur perspektivet att den kanske kunde svara på frågor om hur teologin kan tänkas påverka det vetenskapliga arbetet i en negativ riktning. Detta problem var viktigt i diskussionen mellan Francis Collins och Richard Dawkins i TIME magazine kallat God vs. Science och måste undvikas till varje pris.
Har upptäckt att ett vetenskapligt arbete i riktningen att söka Gud motarbetas och är i stor sett omöjligt även om det väcker stor uppståndelse. Jag tänker närmast på Dean Hamers bok The God Gene vars historia hamnade på framsidan av TIME magazine. I normala fall skulle man förmoda att ett helt institut på NIH eller motsvarande skulle vara engagerad på problemet med tanke på hur religösa man är i USA.
Kanske är man inom kristna kretsar rädd för att anlighet och religion skall komma att trivialiseras av vetenskapen. Är inte detta ett tecken på en bristande tro?
McGraths "Scientific Theology" är förmodligen en hybrid-båt där trossatser motsvarar axiom och där den vetenskapliga metoden sakta klättrar upp i riggen.
Jag fick inte något svar i boken på frågan om möjlig negativ påverkan av doktrinen annat än om påverkan via det prisma som teologin enligt McGrath påverkar forskningen snarare är positiv. Detta är dock nog svårt att övertyga kritiker som Dawkins om.
Som lekman skulle jag tro att en vetenskaplig teologi är ett vetenskapligt sökande efter Gud. Det verkar dock inte som om McGrath håller med, fullt ut.
I sista delen av The Science of God tar McGrath upp liknelsen att teologin är som en båt som seglar på havet. Vissa delar kan man inte åtgärda för då sjunker båten men andra kan åtgärdas med vrakvirke som råkar flyta förbi. De Ptolemaiska and Kopernikanska modellerna är sådan drivved där den senare har ersatt den förra.
Denna liknelse tycker jag visar på en ovetenskaplighet i en dylik teologi. I en vetenskaplig teologi borde båten kunnas repareras i en torrdocka.
Själv valde jag att läsa boken ur perspektivet att den kanske kunde svara på frågor om hur teologin kan tänkas påverka det vetenskapliga arbetet i en negativ riktning. Detta problem var viktigt i diskussionen mellan Francis Collins och Richard Dawkins i TIME magazine kallat God vs. Science och måste undvikas till varje pris.
Har upptäckt att ett vetenskapligt arbete i riktningen att söka Gud motarbetas och är i stor sett omöjligt även om det väcker stor uppståndelse. Jag tänker närmast på Dean Hamers bok The God Gene vars historia hamnade på framsidan av TIME magazine. I normala fall skulle man förmoda att ett helt institut på NIH eller motsvarande skulle vara engagerad på problemet med tanke på hur religösa man är i USA.
Kanske är man inom kristna kretsar rädd för att anlighet och religion skall komma att trivialiseras av vetenskapen. Är inte detta ett tecken på en bristande tro?
McGraths "Scientific Theology" är förmodligen en hybrid-båt där trossatser motsvarar axiom och där den vetenskapliga metoden sakta klättrar upp i riggen.
Jag fick inte något svar i boken på frågan om möjlig negativ påverkan av doktrinen annat än om påverkan via det prisma som teologin enligt McGrath påverkar forskningen snarare är positiv. Detta är dock nog svårt att övertyga kritiker som Dawkins om.
20070910
Scientific Theology
Läser en bok av Alister E. McGrath kallad The Science of God från 2004. Det är den korta versionen av hans tre volymer tunga serie om "Scientific Theology". Dr. McGrath är professor i historisk teologi vid Oxford universitetet och har även ett förflutet i molekylär biofysik.
McGrath har skrivit boken The Dawkins Delusion, 2007, som ett svar på Richard Dawkins bok The God Delusion. Man bör notera allvarligheten i ordvalet Delusion, som betyder vanföreställning, en psykiatrisk term--huvudsymtomet vid en psykos. Detta undviker man i den svenska titeln på The God Delusion, Illusionen om Gud, som ju har en helt annan mening.
Boken rekommenderades på American Scientific Affiliations hemsida http://www.asa3.org/ som är en organisation för kristna vetenskapsmän och kvinnor där man försöker visa att det är möjligt att vara forskare samtidigt som man har en kristen grundsyn.
McGrath är av åsikten att vetenskapliga teorier varar för kort tid för att vara användbara som underlag för en teologi men han använder sig av de vetenskapliga metoderna i sin vetenskapliga teologi.
Åsikten stämmer ju så till vida att t.ex. Stephen W. Hawking ju tvingades ändra på sin teori om singularitetens existens i de svarta hålen och därmed som indikation för skapelsens uppkomst i och med The Big Bang. Annars kan man ju poängtera att vetenskapen sakta konvergerar totalt sett, även om enskilda teorier då och då visar sig vara inkompletta.
Efter en lång diskussion om definitionen på ordet "Nature" kommer McGrath fram till att:
"Där finns således en fundamental resonans--men ingenting annat--mellan naturen och teologin, där den senare erbjuder ett prisma genom vilket den tidigare kan förstås. Där är tre konvergerande faktorer som är nödvändiga för en förståelse av en teologi av naturen (natural theology):
1. Att den skapade ordningen är arbetet av den kristna Guden
2. Att skapelsen inte var bestämd eller signifikant influerad av det material som ordnades
3. Att människans tänkande har förmågan att igenkänna denna skapelse som sådan, och att det kan dra slutsatser av karaktären och beståndsdelarna av Gud från studier av skapelsen
Själv tror jag att Gud är naturen men detta tar McGrath avstånd från, dock utan någon solid argumentation. Det påstås leda till Deism vilket jag inte förstår eftersom det ena inte behöver utsesluta det andra.
För att komma till den ovanstående slutsatsen tvingas McGrath passera den illustre teologen Karl Barth som anser att man inte kan få kännedom om Gud annat än genom "the revelation". Dock följer påståendet den katolska kyrkans katekes paragraf 47.
Skapelsen är naturen enligt McGrath som diskuterar om den uppkommit ex nihilo eller från tillgänglig materia, något som han ej riktigt bestämmer sig för i denna text. Det tre punkterna ovan verkar dock gälla en skapelse från tillgänglig materia.
Gamla testamentet verkar tala om att något ordnas vilket ju enligt termodynamikens andra lag är något som bör ske.
Mitt argument för att Gud är naturen är att man då slipper en hel del hokus pokus om något andligt. Jag anser att detta är en fördel. Argumentet liknar kritiken på Descartes ande i maskinen. Det är svårt att tänka sig hur en ande kan fysiskt påverka materien.
I praktiken blir skillnaden dock inte stor om det funnits materia innan en skapelse eller om den skapats från intet. Har materian alltid funnits slipper man dock frågan om vad som kom innan skapelsen, vilket är en annan fördel.
McGrath har skrivit boken The Dawkins Delusion, 2007, som ett svar på Richard Dawkins bok The God Delusion. Man bör notera allvarligheten i ordvalet Delusion, som betyder vanföreställning, en psykiatrisk term--huvudsymtomet vid en psykos. Detta undviker man i den svenska titeln på The God Delusion, Illusionen om Gud, som ju har en helt annan mening.
Boken rekommenderades på American Scientific Affiliations hemsida http://www.asa3.org/ som är en organisation för kristna vetenskapsmän och kvinnor där man försöker visa att det är möjligt att vara forskare samtidigt som man har en kristen grundsyn.
McGrath är av åsikten att vetenskapliga teorier varar för kort tid för att vara användbara som underlag för en teologi men han använder sig av de vetenskapliga metoderna i sin vetenskapliga teologi.
Åsikten stämmer ju så till vida att t.ex. Stephen W. Hawking ju tvingades ändra på sin teori om singularitetens existens i de svarta hålen och därmed som indikation för skapelsens uppkomst i och med The Big Bang. Annars kan man ju poängtera att vetenskapen sakta konvergerar totalt sett, även om enskilda teorier då och då visar sig vara inkompletta.
Efter en lång diskussion om definitionen på ordet "Nature" kommer McGrath fram till att:
"Där finns således en fundamental resonans--men ingenting annat--mellan naturen och teologin, där den senare erbjuder ett prisma genom vilket den tidigare kan förstås. Där är tre konvergerande faktorer som är nödvändiga för en förståelse av en teologi av naturen (natural theology):
1. Att den skapade ordningen är arbetet av den kristna Guden
2. Att skapelsen inte var bestämd eller signifikant influerad av det material som ordnades
3. Att människans tänkande har förmågan att igenkänna denna skapelse som sådan, och att det kan dra slutsatser av karaktären och beståndsdelarna av Gud från studier av skapelsen
Själv tror jag att Gud är naturen men detta tar McGrath avstånd från, dock utan någon solid argumentation. Det påstås leda till Deism vilket jag inte förstår eftersom det ena inte behöver utsesluta det andra.
För att komma till den ovanstående slutsatsen tvingas McGrath passera den illustre teologen Karl Barth som anser att man inte kan få kännedom om Gud annat än genom "the revelation". Dock följer påståendet den katolska kyrkans katekes paragraf 47.
Skapelsen är naturen enligt McGrath som diskuterar om den uppkommit ex nihilo eller från tillgänglig materia, något som han ej riktigt bestämmer sig för i denna text. Det tre punkterna ovan verkar dock gälla en skapelse från tillgänglig materia.
Gamla testamentet verkar tala om att något ordnas vilket ju enligt termodynamikens andra lag är något som bör ske.
Mitt argument för att Gud är naturen är att man då slipper en hel del hokus pokus om något andligt. Jag anser att detta är en fördel. Argumentet liknar kritiken på Descartes ande i maskinen. Det är svårt att tänka sig hur en ande kan fysiskt påverka materien.
I praktiken blir skillnaden dock inte stor om det funnits materia innan en skapelse eller om den skapats från intet. Har materian alltid funnits slipper man dock frågan om vad som kom innan skapelsen, vilket är en annan fördel.
20070909
Bloggosfären, Facebook etc?
Hamnade på Facebook igår och började undra varför dessa fenomen som bloggosfären existerar och framförallt varför de är så populära.
Kan det vara att det finns så mycket information lagrat om individer nuförtiden att det börjat bli viktigt för dem att publicera sin egen version? Sin egen version som ett diskussionsunderlag.
Facebook har ju den fördelen att man kan söka kontakt via namn och slipper känna till krångliga e-mail adressser.
Det kan ju på samma sätt vara en funktion som motverkar bildandet av nya Jante samhällen? Små täta system.
Så kallade styrspel kan också motverkas om reell information om individer finns åtkomlig. Kanske alltså en frihetsaspekt?
Vad tror Ni?
Kan det vara att det finns så mycket information lagrat om individer nuförtiden att det börjat bli viktigt för dem att publicera sin egen version? Sin egen version som ett diskussionsunderlag.
Facebook har ju den fördelen att man kan söka kontakt via namn och slipper känna till krångliga e-mail adressser.
Det kan ju på samma sätt vara en funktion som motverkar bildandet av nya Jante samhällen? Små täta system.
Så kallade styrspel kan också motverkas om reell information om individer finns åtkomlig. Kanske alltså en frihetsaspekt?
Vad tror Ni?
20070907
Universum har alltid funnits?
Själv tror jag att Universum alltid funnits och att Gud är Universum. Där finns inte någon matematik bakom denna tro. Det är för mig det enklaste svaret på frågan om varifrån vi kommer och vad meningen med livet är.
I boken Kosmos från 1989 skriven av Stephen W. Hawking finns ett kapitel kallat Universums Ursprung och Öde där författaren lägger fram ett förslag att Universum är utan gräns och att någon singularitet för en Big Bang inte är nödvändig. Detta Universum bara existerar.
Bakom förslaget är en betraktelse av problemet med konceptet "imaginär tid", till skillnad från den för oss normala reella tiden. Jag vet inte hur man skall tolka imaginär tid. Författaren påstår att det har med imaginära tal att göra. Dessa tal var bekanta men kunskapen om dem hjälpte föga. Ett matematiskt knep sa författaren.
Det intressanta med förslaget är dock att det kan betyda att vi skulle kunna vara en biprodukt som inte kan förstå tidsbegreppet utan har växt upp med en felaktig syn, dvs den reella tiden, när vi egentligen lever i en värld med imaginär tid.
Hawking raljerar lite om hur han har hamnat i en situation lik Galileis eftersom Påven vill ha en skapelse. Speciellt som han är född på samma dag som Galilei, 300 år senare. Dock finns där ju fortfarande ett behov av en skapelse av grundämnen, liv etc. Lyckas man förstå hur förutsättningen för vårt liv har kommit till på något annat sätt är det ju bara en stor smäll som försvunnit.
I boken Kosmos från 1989 skriven av Stephen W. Hawking finns ett kapitel kallat Universums Ursprung och Öde där författaren lägger fram ett förslag att Universum är utan gräns och att någon singularitet för en Big Bang inte är nödvändig. Detta Universum bara existerar.
Bakom förslaget är en betraktelse av problemet med konceptet "imaginär tid", till skillnad från den för oss normala reella tiden. Jag vet inte hur man skall tolka imaginär tid. Författaren påstår att det har med imaginära tal att göra. Dessa tal var bekanta men kunskapen om dem hjälpte föga. Ett matematiskt knep sa författaren.
Det intressanta med förslaget är dock att det kan betyda att vi skulle kunna vara en biprodukt som inte kan förstå tidsbegreppet utan har växt upp med en felaktig syn, dvs den reella tiden, när vi egentligen lever i en värld med imaginär tid.
Hawking raljerar lite om hur han har hamnat i en situation lik Galileis eftersom Påven vill ha en skapelse. Speciellt som han är född på samma dag som Galilei, 300 år senare. Dock finns där ju fortfarande ett behov av en skapelse av grundämnen, liv etc. Lyckas man förstå hur förutsättningen för vårt liv har kommit till på något annat sätt är det ju bara en stor smäll som försvunnit.
20070906
Färdigforskat?
I kapitlet Vår Bild av Universum, i boken Kosmos, av Stephen W. Hawking från 1988 uttalar sig författaren om ett av nutidens huvudmål inom fysiken nämligen att förena relativitetsteorin med kvantmekaniken i en GUT (grand unifying theory).
Men varför är Hawking så pessimistisk inför framtiden:
"Eftersom de delteorier som vi redan har räcker för att göra noggranna förutsägelser i alla situationer utom de mest extrema, är det på praktiska grunder svårt att rättfärdiga sökandet efter den slutliga teorin om universum."
Det tycks mig vara så långt till Gud, eller en slutggiltig teori, att många praktiska resultat kan förväntas innan målet nås.
Varför tänker inte Hawking som jag när han bedömer t.ex. problemet med en maxhastighet? Det var Einstein som satte stopp för 'snabbheten'. Men precis som Einstein utvecklade fysiken från Newton så kan man väl förmoda att en framtida Dr. X kommer att låta oss färdas lätt och elegant till andra solsystem. Må så vara med ytterligare en "delteori".
Vidare säger Hawking:
"Upptäckten av en fullständig och enhetlig teori hjälper oss kanske inte att överleva som biologisk art. Den kommer kanske inte ens att påverka vårt sätt att leva."
Förbluffande!
Men varför är Hawking så pessimistisk inför framtiden:
"Eftersom de delteorier som vi redan har räcker för att göra noggranna förutsägelser i alla situationer utom de mest extrema, är det på praktiska grunder svårt att rättfärdiga sökandet efter den slutliga teorin om universum."
Det tycks mig vara så långt till Gud, eller en slutggiltig teori, att många praktiska resultat kan förväntas innan målet nås.
Varför tänker inte Hawking som jag när han bedömer t.ex. problemet med en maxhastighet? Det var Einstein som satte stopp för 'snabbheten'. Men precis som Einstein utvecklade fysiken från Newton så kan man väl förmoda att en framtida Dr. X kommer att låta oss färdas lätt och elegant till andra solsystem. Må så vara med ytterligare en "delteori".
Vidare säger Hawking:
"Upptäckten av en fullständig och enhetlig teori hjälper oss kanske inte att överleva som biologisk art. Den kommer kanske inte ens att påverka vårt sätt att leva."
Förbluffande!
Nationalstaten är död?
Läste någonstans att nationalstaten kommer att spela en allt mindre roll. Ekonomiska hot är större än de militära.
Vet inte varför, men det är väl kanske indirekt därför Odenberg avgår. Jag saknar den mest potentiella debatten. Den att vi skulle kunna vara med och försvara vår civilisation. Till exempel som medlem i NATO.
Har en känsla att regeringen är på rätt spår när de använder sig av finansiell expertis för att banta försvarsdepartementet.
Vet inte varför, men det är väl kanske indirekt därför Odenberg avgår. Jag saknar den mest potentiella debatten. Den att vi skulle kunna vara med och försvara vår civilisation. Till exempel som medlem i NATO.
Har en känsla att regeringen är på rätt spår när de använder sig av finansiell expertis för att banta försvarsdepartementet.
20070905
Hur generella är naturlagarna?
"Är allting som händer i den naturliga världen beskrivet i fysikens lagar?"
Denna fråga utan ett enkelt svar ställdes av Nancy Cartwright, en filosof på London School of Economics enligt Owen Gingerich i hans bok God's Universe som utkom 2006.
Wikipedia nämner till exempel att Dr Cartwright säger att Newtons gravitationslag F=GX(m1Xm2/r^2) inte är generell för att massorna aldrig endast påverkas av gravitationen.
Dr. Gingerich säger att det är en trosfråga att lagarna skall vara generellt giltiga. Vidare finns där i detta ofullständigt beskrivna universum ett "teistiskt utrymme" ("a theistic space").
Det är mycket viktigt att påpeka detta för forskare som Stephen W. Hawking, i sin bok Kosmos från 1988, säger t.ex. att det inte går att "bråka med" matematiska formler. Det skulle man inte behöva eftersom man kan bråka med tillämpbarheten.
Ett annat sätt att formulera argumentet på är att man måste analysera ett problem utifrån vetskapen att man aldrig kommer att ha full kunskap om ett fenomen. Nya lagar måste förväntas upptäckas som förändrar bilden. Man kan på så vis enlevera den icke-materiella världen i den materiella.
Denna fråga utan ett enkelt svar ställdes av Nancy Cartwright, en filosof på London School of Economics enligt Owen Gingerich i hans bok God's Universe som utkom 2006.
Wikipedia nämner till exempel att Dr Cartwright säger att Newtons gravitationslag F=GX(m1Xm2/r^2) inte är generell för att massorna aldrig endast påverkas av gravitationen.
Dr. Gingerich säger att det är en trosfråga att lagarna skall vara generellt giltiga. Vidare finns där i detta ofullständigt beskrivna universum ett "teistiskt utrymme" ("a theistic space").
Det är mycket viktigt att påpeka detta för forskare som Stephen W. Hawking, i sin bok Kosmos från 1988, säger t.ex. att det inte går att "bråka med" matematiska formler. Det skulle man inte behöva eftersom man kan bråka med tillämpbarheten.
Ett annat sätt att formulera argumentet på är att man måste analysera ett problem utifrån vetskapen att man aldrig kommer att ha full kunskap om ett fenomen. Nya lagar måste förväntas upptäckas som förändrar bilden. Man kan på så vis enlevera den icke-materiella världen i den materiella.
20070902
Djurens himmelrike?
Vi har en katt på besök och Baguera, som den heter, har varit här hela sommaren. Man får ju en viss typ av kontakt med en katt. Den verkar ha ett socialt behov, men endast när den själv vill--eller är hungrig.
Baggis blir fullkomligt till sig i trasorna när man tar fram en påse räkor från kylskåpet och sätter sig att skala dessa. Han blir motoriskt orolig och spinner som en katt. Försöker ta sig upp till själva källan av denna, tillsynes, underbara doft. Jo, han fick några räkor när jag var färdig, på sin matplats.
Poängen är att en katt kan vara väldigt charmig men får man ta med sig sina husdjur till himlen?
I boken Lidandets Problem från 1947 säger C.S. Lewis:
Jag tror att kristna människor med rätta kan tveka att anse några djur som odödliga, av två orsaker. För det första därför att de fruktar att när de i ordets fulla bemärkelse tillskriver djuren en "själ", fördunklar de den skillnad mellan djur och människa som är lika skarp i andligt avseende som den är dimmig och problematisk i biologiskt avseende. Och för det andra förefaller en framtida lycka, förbunden med djurens nuvarande liv, som en kompensation för lidande--så och så många årtusenden på de sälla betesmarkerna, betalade som "skadestånd" för så och så många års släpande på kärror--vara ett väl så klumpigt försök att tillämpa den gudomliga godheten."
Så tyckte vissa för 60 år sedan. Har något ändrat sig idag? Vi vet ju t.ex. att de högre djuren som vi har en bas på c:a 22000 gener. Det gör oss lika, åtminstone 'up to a point', som de säger i Anglo-Amerika.
Vidare har man lyckats arbeta fram egenskaper som är unikt mänskliga och som verkar bekräfta vad C.S. Lewis antog "lika skarp i andligt avseende". Nu finns där ju argument i andra riktningen. Författarinnan Christine Kenneally ville ju t.ex. i sin bok The First Word eliminera språket som något unikt mänskligt. Det vore ett steg närmare himmelriket för åtminstone schimpansen.
C.S. Lewis diskuterar dock möjligheten att våra tämjda djur är en del av vårt hushåll och därmed skulle kunna delta i vårt "status": "inte i sig själva men i sina Herrars odödlighet." Precis som vi säger att vi är i Gud och Gud är i oss.
En liknande frågeställning är huruvida djur lider. Speciellt de köttätande djuren verkar ju skapa en massa lidande. Om Gud är allgod, hur kan han ha tillåtit detta? C.S. Lewis föreslår att en miljon individer lider inte mer än en individ. Vidare säger han att ett djur upplever I-L-A-D-N-E-D medan vi människor upplever L-I-D-A-N-D-E. Detta knyter an till att vi har samma genetiska bas, dvs upplevandet av bokstäverna, men att något ytterligare tillkommer.
Det verkar svårt att tillföra något till C.S. Lewis diskussion. Eller vad tycker ni?
Baggis blir fullkomligt till sig i trasorna när man tar fram en påse räkor från kylskåpet och sätter sig att skala dessa. Han blir motoriskt orolig och spinner som en katt. Försöker ta sig upp till själva källan av denna, tillsynes, underbara doft. Jo, han fick några räkor när jag var färdig, på sin matplats.
Poängen är att en katt kan vara väldigt charmig men får man ta med sig sina husdjur till himlen?
I boken Lidandets Problem från 1947 säger C.S. Lewis:
Jag tror att kristna människor med rätta kan tveka att anse några djur som odödliga, av två orsaker. För det första därför att de fruktar att när de i ordets fulla bemärkelse tillskriver djuren en "själ", fördunklar de den skillnad mellan djur och människa som är lika skarp i andligt avseende som den är dimmig och problematisk i biologiskt avseende. Och för det andra förefaller en framtida lycka, förbunden med djurens nuvarande liv, som en kompensation för lidande--så och så många årtusenden på de sälla betesmarkerna, betalade som "skadestånd" för så och så många års släpande på kärror--vara ett väl så klumpigt försök att tillämpa den gudomliga godheten."
Så tyckte vissa för 60 år sedan. Har något ändrat sig idag? Vi vet ju t.ex. att de högre djuren som vi har en bas på c:a 22000 gener. Det gör oss lika, åtminstone 'up to a point', som de säger i Anglo-Amerika.
Vidare har man lyckats arbeta fram egenskaper som är unikt mänskliga och som verkar bekräfta vad C.S. Lewis antog "lika skarp i andligt avseende". Nu finns där ju argument i andra riktningen. Författarinnan Christine Kenneally ville ju t.ex. i sin bok The First Word eliminera språket som något unikt mänskligt. Det vore ett steg närmare himmelriket för åtminstone schimpansen.
C.S. Lewis diskuterar dock möjligheten att våra tämjda djur är en del av vårt hushåll och därmed skulle kunna delta i vårt "status": "inte i sig själva men i sina Herrars odödlighet." Precis som vi säger att vi är i Gud och Gud är i oss.
En liknande frågeställning är huruvida djur lider. Speciellt de köttätande djuren verkar ju skapa en massa lidande. Om Gud är allgod, hur kan han ha tillåtit detta? C.S. Lewis föreslår att en miljon individer lider inte mer än en individ. Vidare säger han att ett djur upplever I-L-A-D-N-E-D medan vi människor upplever L-I-D-A-N-D-E. Detta knyter an till att vi har samma genetiska bas, dvs upplevandet av bokstäverna, men att något ytterligare tillkommer.
Det verkar svårt att tillföra något till C.S. Lewis diskussion. Eller vad tycker ni?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
