20081031

Vad skall ledare i Väst ha för grundutbildning II?

Skrev nyligen ned några tankar om vad som borde krävas av en ledare nuförtiden och på grund av valet i USA har denna fråga blivit mer aktuell.

The Economist, t.ex., verkar inte ha någon större entusiasm för någon av de två presidentkandidaterna som framgår av den senaste ledaren. Även om de förordar Barack Obama.

Det är också så att Socialdemokraterna tappat 6% av sitt stöd åtminstone delvis på grund av att de anses mindre trovärda nu i finanskrisens dagar. Alliansens team har helt enkelt utpresterat dem vid ett antal debattillfällen. Regeringsduglighet har blivit centralt.

Carly Fiorina, en före detta VD av Hewlett Packard, associerad med McCains kampanj, hade påpekat att ingen av de fyra kandidaterna skulle kunna komma i fråga för topp ledarskap i någon större korporation. Vad kan de driva då? Ett 300m stort land som USA?

The Economist påpekar att inget större företag skulle anställa en VD som var 72 år gammal som John McCain.

Har det blivit samma sak att leda ett land som att leda ett stort företag? Själv tror jag inte detta.

Enligt Naomi Klein, som hävdar att stora företag håller på att fusera med myndigheterna och att detta är någonting negativt borde tycka att det har blivit så. Jag har en känsla av att nära samarbete mellan myndigheter och företag inte är någonting nytt. Dock verkar det som om företagsomdömen om politiker börjar bli tyngre. För en tid sedan hade The Economist ett omslag med en bild av McCain och Obama med texten "America's best"--man anar ironi. Den ene för ung och oerfaren med okänd placering på vänsterskalan och den andre för gammal.

20081030

Kommer Obama att ta hem trupperna från Irak med en gång efter han blir vald?

Samantha Power på Carr Center for Human Rights Policy på Harvard Universitets Kennedy School of Government har vunnit ett Pulitzer Price för boken A Problem from Hell: America and the Age of Genocide, och var till mars 2008 en senior rådgivare till Barack Obamas kampanj.

Hon slutade på grund av att det verkade som om Obama skulle ändra sig på den känsliga punkten om att ta hem trupperna från Irak med en gång han blir vald enligt artikeln Who Will Help Shape McCain, Obama Foreign Policy? i Christian Science Monitor.

Detta inbillar jag mig är en synnerligen viktig punkt för många Obama fans i inte minst Sverige. Kommer detta att bli den första stora besvikelsen för dem som röstar på Obama?

Kan Obama ta hem trupperna med en gång eller använder han sig bara helt kallt av denna hypotetiska gärning som en morot för att fiska röster?

Detta är vad han säger just nu på sin hemsida:

"Immediately upon taking office, Obama will give his Secretary of Defense and military commanders a new mission in Iraq: successfully ending the war. The removal of our troops will be responsible and phased"

Ett avtal mellan USA och Irak är i görningen för att trupperna skall stanna tre år till. Admiral Michael Mullen, Ordföranden för the Joint Chiefs of Staff har varnat Irakierna för att inte skriva på. Det går inte att lämna just nu. De gillade inte tonen. Irakierna förhalar signaturen. Kanske på grund av att de tror att de kan bli av med USA tidigare om Obama vinner?

Varför slutade Samantha Power? Kanske var det för att hon enligt Wikipedia gifte sig i somras? I vilket fall är frågan om Obamas avsikter definierande.

Kan Tyskland modernisera Ryssland?

I en gedigen artikel på Spiegel ONLINE International redogör Judy Dempsey för relationen mellan Tyskland och Ryssland.

Dimitrij Medvedev har ju sagt att han nu ämnar modernisera Ryssland efter att Vladimir Putin har stabiliserat henne. Då är Tyskarna experterna som gärna vill i partnerskap guida denna process enligt Dempsey. Man väntar tydligen bara på att advokaterna skall få klartecken. Är det Obama man väntar på?

Tyskarna förenade Väst och Öst Tyskland till tonerna av en massa euron. Den sista siffran jag sett var €1200 miljarder. Jag tror det fanns c:a 16m innevånare i Öst Tyskland. Ryssland har 145m innevånare. Trots denna satsning hade BNP/capita inte nått upp till den västra nivån. Storleksskillnaden var $27000 mot $17000 för östra Tyskland.

Enligt Dempsey säger Tyskarna att Medvedev nog inte har tänkt på hur svårt denna modernisering kommer att bli. Jag skulle vilja tillägga frågan om de verkligen kommer att överhuvud taget ha råd med att modernisera Ryssland till motsvarande grad som östra Tyskland?

De senaste tongångarna från Tyskland och Frankrike är ju att man vill integrera Ryssland i den Europeiska ekonomin. Vad är det i så fall man vill integrera? Oligarkerna eller resten av Ryssland?

20081029

George W Bushs "legacy" diskuterades i Studio Ett på radion

Efter en synnerligen negativ introduktion med intervjuer från gatan runt om i världen, förbättrades George W Bushs image något mest tack vare Dick Erixons kommentarer. Jag tror likt en artikel i TIME magazine för ett tag sedan att Bushs eftermäle kommer att bli gott när det visar sig att problemen kvarstår och inte kan skyllas på honom. Bush själv har sagt att hans "legacy" inte kan bedömas förrän vi alla är döda--vad han nu menade med detta?

Erixon tog upp den synnerligen viktiga poängen att vi kanske aldrig har levt i en mer fredlig tid och ändå tycks man ge Bush skulden för det mesta. Otack är världens lön heter det ju. Han sade också att Saddams regim tog död på fler Irakier än vad som dör nu för tiden. Situationen och framför allt de framtida möjligheterna för Irakierna är oändligt mycket större idag. Dessutom har det inte förekommit någon ny terroristattack i USA sedan den 11:e september 2001. En del försöker säga att hotet var överdrivet men det är troligare att kriget mot terrorismen faktiskt har haft effekt.

En sak som är viktig för jämförelsen är att det inte bara är Bush som är impopulär. Den Amerikanska Kongressen har ett lägre betyg. Politiska partier i Europa har enligt Eurobarometern så låga siffror som 25% stöd. Gordon Brown i Storbritannien har lika dåliga siffror och Japans premiärminister avgick nyligen på grund av sin låga uppskattning. Man säger att Angela Merkel är populär men jag har inte sett några siffror vilket kan betyda att hon skulle kunna ha bättre betyg i anständighetens namn. Nicolas Sarkozy har haft väldiga problem med uppskattningen även om den förbättras något på sistone. Vi lever på detta sätt i en svår tid. Folket på gatan verkar inte vara nöjda trots att de formellt sett är goda tider.

Det är väl snarare så att de Jordanska araber som klagade i programmet i stället skulle klaga på sina egna undermåliga ledare än på Bush. De lever dock i samhällen där detta är farligt och därför är det kanske bekvämt att ta poäng på att skälla på den store Satan.

En av debattörerna i programmet menade att Amerika inte levt upp till kraven på ett moraliskt föredöme under Bushs tid. Där finns Guantamo Bay, Abu Ghraib och tortyr. Det är svårt att försvara det som hänt i detta fall men tanken var väl den att man med Gautanamo och "waterboarding" skulle skapa ett intryck av att de terrorister som blev tillfångatagna inte hamnade i ett bekvämt fängelse. I krig och kärlek är allt tillåtet? Det går också att påpeka att det inte som i Saddam Husseins fall är fråga om hederliga människor som utsätts för tortyren eller fängelse enligt Guantanamos regler utan grova förbrytare. Personer som förser förståndshandikappade kvinnor med självmordsvästar och sedan använder sig av fjärrkontroller för att detonera personerna på lämpligt ställe för att döda så många som möjligt är ett exempel.

Orsaken till att tiderna försämras under Bushs tid och att frustrationen ökar beskrivs numera i ett flertal böcker där man tar upp problemet med att USAs relativa betydelse minskar på grund av framför allt de så kallade BRIC nationernas frammarsch, dvs tillväxtekonomierna Brasilien, Ryssland, Indien och Kina. Hur dessa kommer att integreras i världens beslutsprocesser är för tillfället fullkomligt okänt.

Bushs rykte vad avser hans motsträvighet till klimatbefrämjande åtgärder kommer också, och har redan, förbättras. Europa har inte kunnat efterleva Kyotoprotokollet speciellt väl och Bushs ursprungliga argument om att det var vetenskapligt felaktigt har stått sig. Kol förblir en vanlig energikälla och används framför allt av Indien och Kina. Bush hade ju också argument om att det ekonomiskt också måste vara rimligt att spara miljön vilket beror på att de strategiskt befinner sig i konkurrens med t.ex. Kina, något som Europa bortser från på egen risk.

Det pågår nu till exempel en kamp om Europas gunst. Ryssland försöker ta USAs plats och vill tala om partnerskap och säkerhetspakt. Det kommer att bli en mycket definierande tid framöver där Svenskarna kommer att tvingas välja militärmakt om inte Europa själv skapar en strategisk potential vilket kommer att bli svårt eftersom sådant kostar pengar och det är finanskris. Jag har på min blogg talat om faran att hamna i lag med Ryssland men både Frankrike och Tyskland har på senare tid, trots Georgien, givit signaler till att man vill arbeta för att integrera Ryssland ekonomiskt med EU. Detta tror inte många Amerikanska bedömare är rimligt vilka i stället förordar att man ställer världens demokratier mot autokratierna. Denna fråga diskuteras inte som valfråga i USA men har förmodligen olika utfall beroende på vilken kandidat som vinner.

Vad bör en ledare av ett Västerländskt land kunna?

Spiegel ONLINE International attakerade Angela Merkel nyligen för att ha förlorat prestige i och med finanskrisen. John McCain anses ha förlorat poäng mot Barack Obama på samma sätt. Sarah Palin ansågs inte ha tillräckligt med erfarenhet när Barack Obama har mindre.

Vad skall en ledare kunna?

Kan man med skam i kroppen fråga sig detta? Borde man inte ha tänkt på detta tidigare? Kanske är det för att en ledare egentligen kommer fram på helt andra parametrar, en karisma, än de rent kunskapsbetonande?

Fredrik Reinfeldt gjorde lumpen som lapplandsjägare och blev civilekonom. Med dagens behov att driva "företaget" Sverige måste detta ju anses som lämpligt. Men varför är inte en utbildning i management på universitetsnivå bättre. Måste en ledare kunna tala effektivt med sina ekonomiska rådgivare? Är en civilekonomutbildning ett minimikrav? I finanskrisens dagar kan man säkert argumentera för ett sådant antagande, men å andra sidan kommer där en ny teori varje dag om vad som orsakade krisen, så en ekonomisk utbildning kanske inte hjälper, egentligen.

Angela Merkel har ju en utbildning i fysik, hon är till och med disputerad. Kan hon tala med sin ekonomiske man Peer Steinbrück, finansministern, som till råga på eländet är från ett konkurrerande parti? Tydligen anser nu inte SPD detta. Naturligtvis! Trots detta är nog Merkel briljant som tagit sig upp i ett mansdominerat gebit som maktsfären. Samma talang som Sarah Palin har.

Ett extremt jobb är att vara USAs president. Hur mycket tid per dag har en person till att filosofera över världsproblemen när vederbörande fattat dagens beslut? Svaret på denna fråga är troligtvis ett argument mot den filosofiske, akademiske, Obama som president och för en mer exekutiv man som John McCain. En person som orkar ta itu med ondskan och inte nöjer sig med att konfrontera den.

Man ser ju nu vad som händer när katten så att säga är borta. Det man kallar en multipolär värld. USA hanterar nog potentiellt ondskan på ett helt annat sätt än vad Sverige behöver göra. Utrikespolitiken är enligt min mening den viktigaste sysslan för en Amerikansk president.

John McCain knappar in på Obama trots den senares rikedomar

RealClearPolitics.com visar en siffra på en mängd sonderingars genomsnitt och detta är nu nere i 55% för Obama och 44% för McCain. En skillnad på endast 6%.

Det viktiga med denna siffra är att den är fallande den sista veckan vilket betyder att Obamas "juggernaut", hans helvetesmaskin, där han spenderar 3-4 gånger mer på reklam än Obama, inte har någon annan effekt än att hålla McCains seger på avstånd.

75% av katolikerna i USA röstar på Demokraterna, dvs, för abort

En artikel i Los Angeles Times beskriver situationen i USA vad avser Katolikernas tillit till Påven. Abortfrågan är ju mycket central inom Katolicismen och borde rimligtvis styra folk till Republikanerna.

25% av Amerikanerna är Katoliker och ett telefonsamtal från Påven till prästerna skulle i teorin kunna avgöra vilken kandidat som vinner valet om abortfrågan var central. Dock har nationella sonderingar visat ett tag att trots att Katoliker personligen är emot abort så anser de att det skall vara legalt möjligt att göra abort i en utsträckning som andra kategorier i samhället.

Katolikerna styrs i detta fall av en dogm, en paragraf i katekesen, som hävdar att livet börjar i och med fusionen av spermien och ägget. Mänskligt liv, snarare än organiskt liv, börjar dock senare, dvs när hjärnan börjar fungera. Frågan är om mänskligt liv ens börjar in utero. Vilken debatt som helst visar dock att frågan är mycket komplicerad med en mängd psykologiska faktorer.

Abortfrågan enligt Påven är dock så viktig att han har antytt att kyrkan kan komma att kontraheras snarare än att han ger sig på denna punkt. Trots detta så röstar latinos, som står för 50% av alla Katoliker under 40 års ålder, för Demokraterna på grund av immigrationsfrågor och ekonomin.

Frågan är alltså i om Katolikerna i framtiden kommer att begränsas till de med de rätta tankarna? En mer begränsad skara.

20081028

McCains och Obamas syn på ondskan

I en artikel på Weekly Standard skriver Noemie Emery vältaligt om hur McCains syn på ondska och vad man bör göra åt den från Obamas syn.

Pastorn Rick Warren hade en diskussion med båda kandidaterna och McCain svarade att onska skall bekämpas. Obama däremot var mer filosofisk och menade att onska finns lite överallt och skall konfronteras. Han garderade sig mot Irak kriget med att bekämpa onska kan också vara ondska.

Slutsatsen Emery kommer fram till är att vi kan komma att konfronteras med Obamas syn där han inte värderar utnyttjandet av militärmaktens makt i framtiden trots att den historiskt har varit viktig. Tag bara Europas återförenande som exempel. Det har funnits spekulationer om vad detta skulle kunna innebära. Ondskans opportunism anses kunna öka och risken finns att Obama skulle kunna komma att testas, speciellt om han inte infriar all världens önskningar om hans presidentskap.

Robert Kagan, McCains rådgivare, intervjuas på Spiegel ONLINE International idag och svarar att det faktiskt är så att Europa önskar Obama för USA, de skulle inte vilja ha honom själva. Jag har tidigare spekulerat i att orsaken för detta är att han kanske anses vek.

Kagan är ju känd för att ha kallat Amerika Mars och Europa Venus. Han tror att det vore bra om USA, EU och andra demokratier samlade sig mot de auktoritära makterna. Detta önskar jag också men frågan är om inte Europa visar prov på att gå sin egen väg och att de då vill ha en mindre "powerful" Obama på den vägen? England hade nyligen tagit upp frågan om en Europeisk armé med Frankrike som diskuterat frågan tidigare.

Man verkar ju också vilja gå sin egen väg ekonomiskt, även om de tre huvudaktörerna inte verkar kunna enas om hur. Tyskland har ju också planer på att bli en partner med Ryssland för att modernisera henne. Man hävdar att man har erfarenhet från integrationen av Östtyskland. Idag framkommer att Ryssland och Kina skapar en Oil-for-Cash deal som handlas i rubel och yuan.

Om England har en relation med USA och Tyskland med Ryssland så blir Frankrike med sin president, trots att han just tillträtt och inte har problem med uppkommande val, lite ensam enligt regeln "Two is company. Three is a crowd". Det är kanske därför han är så aktiv för att försöka samla de europeiska krafterna speciellt i eurozonen?

Man drar och sliter i EU för tillfället.

20081027

Går det att säga det smarta partiet och det dumma partiet i USA?

Jag försöker intressera mig lite för det Amerikanska valet så här en vecka innan det går av stapeln. De verkar mer vetenskapliga i sin approach om man jämför med de Svenska valen.

Det går tydligen att dela in väljarkåren i smarta och dumma enligt en artikel på iht.com. Det Demokratiska partiet vinner väljarna i så kallade smarta städer, dvs, de städer som har flest personer med en College-examen. En College-examen motsvarar tre års universitetsstudier i Sverige åldersmässigt och 25% av Amerikanerna har en College-examen. Artikelförfattaren påpekar helt korrekt att man inte kan säga formellt att sådana städer är smartast bara för att de har flest examinerade.

Republikanerna svarar på denna utmaning med att säga att de vinner väljarna i de städer med störst tillväxt. George W Bush vann 97% av sådana orter 2004.

Vad är då folkets intelligens och vad är viktigast för landets utveckling? Det kan ju vara så att de Amerikaner bland Republikanerna som ger den största tillväxten också ser till att det finns intelligenta högutbildande för de sysslor de är bäst på. I så fall kan det ju tänkas kallas elitistiskt att som författaren gör tala om det smarta partiet och det dumma partiet?

Det verkar snarare som om partierna behöver varandra för att samhället skall fungera optimalt.

20081025

John McCain har fortfarande chansen att bli president

Ja, det närmar sig valdagen i USA. Obama har en viss ledning i sonderingarna men det är alltid själva valet som avgör.

Dick Erixon kandiderar för Obama på ett övertygande sätt här och här. Till och med DN.se är positiva idag. Detta är första gången som jag sett detta eftersom pressen ju lutar ganska ordentligt åt Obamas riktning.

Jan Joel Andersson säger att det är imponerande att John McCain fortfarande är med i leken trots starka negativa faktorer som ålder och Palin. 72 år är dock ingen ålder för en människa idag. Det är den biologiska åldern som gäller. Sarah Palin bedömer jag ha en övervägande positiv roll. Hennes debatt på TV var den debatt som sågs av flest personer av de fyra debatterna. Hon är och förblir en intressant kandidat.

McCain är med i striden fortfarande för att han står för sitt ord och har visat prov på ledarskap i Senaten under många år. Han mognade som människa under sin tid som POW och visade prov på en järnvilja, något som USA behöver inför den minst sagt brokiga framtid som kan skönjas för tillfället.

McCain är med trots att Obama spenderar 3-4 gånger mer pengar på reklam. Den tysta majoriteten är för honom. I Sverige är dock 8 gånger fler för Obama. Kan det vara för att Obama ber om ursäkt för att han är Amerikan?

Detta är varför en Svensk borde vara för McCain. Han står för ett starkt USA som är en förutsättning för fred på Jorden, något som Svenskarna borde vara mest imponerade av. En exportnation som Sverige borde också vara för McCain på grund av hans positiva inställning till frihandel, där Obama kan skällas för protektionistisk.

En vänsterorienterad tänkare som Noam Chomsky har sagt att Europas kärleksaffär med Obama är en vanföreställning. Det blir en besvikelse när USA förblir på sin linje i världshistorien. Därför är McCain det logiska, långsiktigt mer kompatibla, alternativet. Bli inte besviken, rösta på John McCain.

20081023

USAs nya profil med Obama efter 4 november?

En artikel på iht.com hävdar det följande: "Senator Barack Obama met Wednesday with a high-profile group of national security advisers and said that the next president should move the country "in a new direction, by sending a clear signal to the rest of the world that we are no longer about bluster and unilateralism and ideology.""

Vi är inte längre "blustering", "unilateralists" eller "ideologues" sade Obama. Därmed ursäktande sig för vad han tror Amerikanerna tros vara--anxious to please.

Jag satt ett bra tag och tittade på dessa ord för att försöka förstå vart Obama vill föra USA och vad det kommer att betyda för Sverige.

"blustering" översätts i min ordbok som att tala på ett högt, aggressivt och indignerat sätt med liten effekt på åhörarna. Jag tror inte man som Svensk kan hålla med Obama på denna karakteristik. Tvärt om så är mitt minne av Amerikaner från mina nästan 10 år i USA helt omvänt. De talar lågmält, vänligt och med hög effekt.

"unilateralists" anses USA vara främst i Irakkriget även om den så kallade "coalition of the willing" var på över 40 stater. Något som inte kommer att ändras är att FNs säkerhetsråd ofta blockerar aktioner vilket kan betyda att Obama inte kommer att ge sig in på någonting i utlandet militärt. Vad gör de då om Putin kör in i Polen eller Baltikum? Man kan inte få ett svar igenom säkerhetsrådet.

"ideologues" kan ju avse demokrati. Kanske vill Obama kunna konkurrera med Kina om att närma sig andra stater "no questions asked"? Ett rent företags approach à la Russie. Han kanske menar att han inte är neokonservativ. Det vill säga att han inte kommer att använda sig av USAs makt för att förbättra för olyckliga människor i andra länder, som t.ex. de som led under Saddam Hussein. I en av debatterna på TV svarade faktiskt Obama att han kan tänka sig att stoppa ett nytt Rwanda 1994.

En av de "high-profile security advisors" som nämndes ovan var Madeleine Albright som tillsammans med Colin Powell faktiskt var med och bombade Serbien för att få slut på etnisk rensning. Även om dessa personer inte kanske betraktade sig som neokonservativa så betedde de sig på samma vis.

Så vad är detta för en klar signal som skall föra USA i en ny riktning, egentligen. Obama vill tydligen göra Amerika superpragmatiskt. Pragmatiskt vad det ju redan innan. Om man inte kallar pragmatiskt för en ideologi som USA är känd för?

20081022

Är det dags för ett G20?

FT.com skriver idag om det möte som ett G20 skall hålla i mitten på november i USA för att diskutera den finansiella krisen. Dessa länder är Argentina, Australien, Brazilien, Kina, Indien, Indonesien, Mexico, Syd Korea, Ryssland, Saudi Arabien, Syd Afrika, och Turkiet plus G7 och EU.

Den fråga som infinner sig då är om man skall utvidga G8 permanent eller inte. Angela Merkel tycker inte att man skall göra detta. Hon uttrycker detta genom att säga att hon inte tror att det representerar en "philosopher's stone". Hon tror med andra ord inte att det löser problemet med att regera världen. Hon kan tänka sig att utvidga i speciella fall, som detta möte.

Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier tycker däremot att det är dags. Han tillhör partiet SPD och kandiderar mot Angela Merkel, CDU, i nästa års val.

Hur världen skall regeras, om nu detta är möjligt, är förstås en central fråga. Det är också en fråga där skiljaktigheter inom EU, och mellan EU och USA, börjar dyka upp som ett resultat av den finansiella krisen.

Nicolas Sarkozy som var initiativtagaren till G20 mötet ser tydligen gruppkonstellationer som essentiella. Han menade i sitt tal igår att det inte finns någon nationell väg ur finanskrisen då han propagerade för en eurogrupp potentiering. Vad är det för europeisk kapitalism som Sarkozy vill ha? Vad kommer Kina att ha för krav när de vill optimera sin kommunistiska kapitalism? George W Bush menar att det är ganska bra som det är med de justeringar som görs nu.

Frågan är hur man skall tolka skillnaden mellan Merkels och Steinmeiers positioner? John McCain har ju menat att han inte tycker Ryssland skall vara med ens i G8. Kan man tänka sig att det inte är troligt, enligt Merkel, att det går att enas med Kina och Indien. Det som skulle kunna tala för detta är ju att det inte går i FNs Säkerhetsråd. Ryssland är ju ofta också ett problem. Man får i stället diskutera fall för fall.

20081021

Eurogruppen skall sammanställa ett "government"?

Just som Gordon Brown arbetar som bäst på att bli omvald och Angela Merkel på samma sätt kämpar mot sin kombattant Frank-Walter Steinmeier har Nicolas Sarkozy satt igång en kampanj för en ny världsordning.

Det började med ett möte med George W Bush på Camp David i lördags där det beslutades att man skulle träffas många länder i november efter USAs presidentval och idag höll han ett anförande på EU parlamentet.

FT. com säger bl.a.:

"Mr Sarkozy, generally regarded as the most pro-US French leader in several decades, said in his speech that it was no longer acceptable for the rest of the world to finance US current account deficits, or for the US to dominate the international credit rating agency industry and the setting of accountancy rules."

EU Observer tillägger :

"It is not possible for the euro zone to continue without a clearly identified economic government. We cannot go on like this"

Det verkar med andra ord som om Sarkozy vill möjliggöra en koordination på hög nivå, regeringsnivå, som kommer att utesluta många länder i EU, som t.ex. Sverige, eftersom vi inte är med i EMU. Det framkommer också att han är mycket oroad för att pengar utanför EU skall kunna köpa upp viktiga europeiska företag när nu aktiekurserna når bottennoteringar.

Det skall tilläggas att Martin Schultz, ledaren för det socialistiska blocket i EU parlamentet kommenterade med följande ord: Mr Sarkozy "is talking like a good old-fashioned European socialist".

Kommentar dagen efter i Tyskland: Sarkozy Speech Bombs in Germany

20081020

Kvinnlig Commander-in-Chief?

Jag är väl lite sent ute för frågan behandlades säkert när Hillary Clinton tävlade mot Obama men den är principiellt intressant.

Colin Powell, den före detta Joint-Chief-of-Staff och Utrikesministern, tycker ju inte att Sarah Palin är redo för presidentskapet. Kanske betyder detta att han som militär är emot kvinnliga överbefälshavare?

Spanien valde ju in sin historiskt första kvinnliga försvarsminister Carme Chacón och jag såg en bild på henne, hon var dessutom gravid, när hon inspekterade sina trupper. Man kan undra vad bassarna tänkte på?

Vad tycker då väljarna om en kvinnlig överbefälhavare i USA? Enligt en MSNBC poll som ställde frågan "With the field of Democratic candidates reduced to two, who would make the best Commander in Chief of the United States Armed Forces?” Hillary Clinton vann denna fråga med 50% mot 35% för sin manlige motståndare.

Frågan är alltså om det finns en skillnad i väljarstöd och militärt stöd? Jag har inte sett någon debatt om detta i Sverige men det skulle ju vara aktuellt om Mona Sahlin blev statsminister. I så fall är det ju redan ett problem i Tyskland. Å andra sidan vann ju Margaret Thatcher Falklandskriget.

Oberoende väljare i USA och i Sverige?

Det verkar ju som om ett tvåpartisystem håller på att bildas i Sverige men man talar inte så mycket om det oberoende väljarblocket i Sverige som i USA. Leder USA den politiska utvecklingen eller är man mer avancerad i Sverige? Oberoende kandidater borde kunna dyka upp allt eftersom det politiska partierna förlorar medlemmar i Sverige?

Wikipedia anser att oberoende väljare i USA faller inom följande kategorier: 1) väljare som röstar på kandidater eller sakfrågor snarare än på en politisk ideologi eller partisanskhet; 2) en väljare som inte har en lång tids association med ett politiskt parti; 3) en väljare som byter parti mellan val; och 4) en väljare som själv beskriver sig som oberoende.

En artikel på wsj.com av John P Avlon kallad What independent voters want informerar att oberoende väljare är oftast ekonomiskt konservativa, socialt progressiva och för nationell säkerhet. 40% av "college undergraduates" anses vara oberoende och till skillnad från de Republikanska och Demokratiska partierna så är de i ökande. En oberoende presidentkandidat, Ross Perot, fick 1992 19% av rösterna.

Om man använder sig av Noam Chomskys enpartistatbegrepp, företagspartiet, så kanske de oberoende väljarna egentligen är dess medlemmar. 30 och 45åringar anses också vara post-ideologiska och pragmatiska. När folk sätter sig ned och funderar på vad de vill så hamnar de oftast mellan stolarna. Man är inte lojal mot föräldrarnas partival. Internet gör också att det är möjligt att hålla reda på vad kandidaters sakfrågor är på ett annat sätt än tidigare.

Colin Powells stöd till Obama är kanske ett bra exempel på denna trend. Han stöder Obama personligen eftersom han inte accepterar, som Demokraterna, att en kvinna kan bli president. Han säger att John McCain är för mycket till höger i det Republikanska partiet när han stöttar den Senator som är mest åt vänster bland Demokraterna. Han borde hamnat till höger i Demokraterna som Republikan. Med andra ord helt utan reson partimässigt/ideologiskt.

Powell stöder Obama för att han vill ha ett generationskifte. Han stöder därmed något av en socialist som förmodligen ses som en möjlighet i Europa att europisera USA medan John McCain och Sarah Palin vädjar om det Amerikanska, det som skapade den Amerikanska Drömmen och som är viktigt för världsfreden--"Country First". Jag är oroad av att Obama och Powell vill rätta sig efter utländska önskemål snarare än att värna om sig själva. De har tagit skada av hackandet på George W. Bush och gett vika.

De oberoende tror att George W Bush är den sämsta presidenten på ett tag men frågan är om de inte kommer att omvärdera detta när de ser att de svåra tiderna för USA fortsätter även för nästa president. Frågan är vilken av kandidaterna de kommer att tro kan föra USA framåt på bästa sätt? John McCain är för nationell säkerhet och Barack Obama socialt progressiv. Båda kandidaternas administrationer, företagspartiet, kommer nog att försöka rätta till ekonomin.

20081019

USA är för "demokratisk kapitalism"

Såg på CNN igår kväll när Nicolas Sarkozy och José Manuel Barroso kom på besök till George W Bush på Camp David. Man ämnade diskutera tillkomsten av ett möte på Amerikansk mark där finanskrisen diskuterades med många länder närvarande.

Bush poängterade att man i fortsättningen också skulle ha en "demokratisk kapitalism" i sitt anförande utanför helikoptern.

Sarkozy och Barroso däremot talade om en ny världsordning och det var bråttom. Det skulle besöka Kina också och jag undrar om man kan dra slutsatsen, pga Bushs definition på kapitalismen, att den Europeiska kapitalismen kanske är mer lik den Kinesiska än den Amerikanska?

Sarkozy sade att han hade mandat från Europas nationer, vilket man kan undra över. Han talade alltså för första gången med Europas röst. Detta gjorde han på Franska som CNN suddade och simultantolkade på Engelska. Barroso talade på Engelska. Brown, som på sistone hade gjort sig känd med sin och Storbritanniens finansiella lösning, var tydligen inte inbjuden.

Frågan är alltså vad finanskrisen egentligen är. Jag får känslan av att det rör sig om ett slags ställningskrig i etern om vilka regler som skall gälla globalt. "Systemregler"?

20081018

Sjukvårdssystemet i USA och det i Sverige

wsj.com har en artikel idag där Scott Gottlieb på AEI menar att om man vill ha front-linje sjukvård skall man inte göra det till en kostnadskontrollerad råvara. USA är ju världsledande i medicinsk forskning. Gottlieb påpekar t.ex. att överlevnadstiderna i cancer är substantiellt längre i USA än i Storbritannien som har fri sjukvård.

Detta innebär att alla i Europa har täckande sjukförsäkring och att rika där kan köpa sig topp-sjukvården ifrån USA medan det i USA finns 46m icke-sjukförsäkrade av totalt 300m. Det verkar som om européerna drar det längsta strået om inte amerikanarna kan öka täckningen på sin försäkring, något som Obama fokuserar mest på.

Kostnaderna, McCains fokus, ökar dock för den amerikanska sjukvården, en 2500 miljarder stor koloss, med 2.5% punkter mer än den ekonomiska produktionsökningen årligen och skulle 2050 bli 20% av BNP, dvs större än den federala budgeten enligt The Economist.

Gottlieb menar att Obamas sjukvårdsplan hotar att begränsa stimulansen av innovation i läkemedelsföretagen. Dessa fokuserar numera på specialdroger och behöver höja de initiala priserna på desamma när de visar sig vara verksamma och denna mekanism är hotad. Det skulle då betyda att de inte kan investera i nya för samhället viktiga droger. En tredjedel av alla droger i utveckling är just nu cancerinriktade.

En parallell utveckling till cancervården är möjligheten att kunna sekvenera det humana genomet hos individer. Har man tillgång till sekvensen på ett genom för $1000 kan studier läggas upp där man kan få reda på vilken patient är mest känslig för vilken drog. Just nu ligger det lägsta priset på c:a $5000. Detta kommer att effektivisera behandlingen mycket men kommer inte att bli billigt.

För att dessa individualiseringar av cancerbehandlingen skall kunna göras krävs att läkemedelsföretagen kan ta betalt för sitt arbete. Kan de inte det måste myndigheterna lägga ut pengar på statlig forskning i stället om kvaliteten på vården skall bibehållas. Då får man fråga sig var den mest effektiva och långsiktiga forskningen bäst sker?

20081017

Kan innovation bli "unleashed" av myndigheterna?

iht.com har en artikel som heter Candidates' vision differ on unleashing innovation. Det är intressant att fråga sig hur mycket en president skall involvera sig i detta med vetenskaplig och teknologisk innovation.

Sker innovation i Zakarias "society" eller i staten? President Thomas Jefferson, han som skrev ned orden i den Amerikanska Självständighetsdeklarationen, lär ska ha sagt att Science är för viktigt för att vara beroende av "political trickery" och bör ske inom ramen för företagsvärlden. Med andra ord kan staten signifikant påverka Science?

Man brukar ju hävda att långsiktighet bäst handhas av myndigheterna men stämmer detta fortfarande? Den svenska regeringen ökar just nu anslagen för forskning inom t.ex. neurovetenskap. Kan den "öppna" forskningen i myndigheternas regi verkligen bearbeta problemen på ett kompetitivt sätt?

Jag antar att alla nationer som har möjligheten för tillfället försöker vara de som innoverar mest. Men hur blir man dem som innoverar mest? Ralph Waldo Emerson sade 1837 att USA skulle "gather from far every ray of variable genius and invite them to their hospitable halls". Det är just det "Hospitable Halls".

Det är en plats där man kan leva den Amerikanska Drömmen. En plats där de politiska förutsättningarna finns för ett givande liv för akademiskt lagda personer. Sedan kommer nog innovationerna av sig självt.

Men vilken presidentkandidat är då mest lämpad för att skapa de välkomnande miljöerna? Det är den som värnar mest om det Amerikanska, dvs John McCain.

20081016

Sista debatten mellan McCain och Obama var bäst

Såg en poll via MSN som visade att Obama vunnit med 66% av rösterna mot 28% för McCain (c:a 32000 röster). Är inte säker på att jag skulle bedöma resultatet på samma sätt. På det sätt som kandidaterna normalt duellerar tyckte jag det var ganska jämt vad avser det som sägs. Presentationen av sin person vinner dock Obama.

Annars tyckte jag frågorna var bra ställda. Gillade speciellt frågan om hur de skulle presentera argumenten för hur deras vicepresident kandidat skulle klara sig som president. Obama försökte ta poäng med arbetarklassen medan McCain var mer inriktad på en prestations diagnos. McCain påpekade att Biden hade gjort viktiga misstag i sina utrikespolitiska bedömningar.

Ja, frågan är nu vilket par som kan sätta upp det bästa teamet för att föra USA vidare? Just nu tycker Amerikanerna att detta är Obama/Biden. Vi får se hur det går.

20081015

Att det finns folk som funderar över att USA har förlorat sin egg är en följetong sedan 1945

Fareed Zakaria och Francis Fukuyama är båda väldigt kritiska mot USAs position i nuet. Zakaria menar att USA måste globalisera sig själv och måste lära sig att fungera i en värld som de inte kan dominera. Fukuyama menar att USAs rykte måste restaureras eller återuppfinnas.

Zakaria listar dock ett antal liknande perioder då USA blivit varse om analkande konkurrens men där de samlat sig och gått segrande ur striden.

Det första tillfället var när Sovjetunionen skickade upp Sputniken i oktober 1957. Denna händelse startade en rymdkapplöpning inom ramen för det kalla kriget.

Det andra tillfället var i början på 1970talet då höga oljepriser och långsam tillväxt tillfälligt övertygade Amerikanarna att Västeuropa och Saudi Arabien var de framtida stormakterna.

Den sista var i mitten på 1980talet då de trodde att Japan skulle teknologiskt och ekonomiskt dominera.

Nu är det Kina som frustrerar samt så kallade "sovereign wealthfunds". Själv har jag en känsla att man ganska drastiskt överdriver situationen till USAs nackdel för närvarande. Dessa finansiella kriser är ju något som kommer då och då med olika styrka. Det vore dock intressant om lärdom kunde dras så att en ny design på det globala finanssystemet kunde genereras.

Det är McCain och Palin som betonar vikten av att arbeta "across the aisle" för att lösa de problem i som finns med att generera breda kompetenta koalitioner.

20081014

Varumärket USA behöver återuppfinnas menar Francis Fukuyama

Francis Fukuyama är professor i Internationell Politisk Ekonomi på Johns Hopkins School of Advanced International Studies. Det var han som myntade utrycket att vi hade kommit till Historiens Slut när Sovjetunionen föll. Nu menar han att vi står inför en ny vändpunkt i och med finanskrisen i artikeln The Damage to Brand USA Needs Urgent Repair. Noam Chomskys bild av enpartistaten med företagspartiet och dess varumärke kanske avses?

Fukuyama talar både om en "repair" och en "reinvention". Jag får en känsla av att han verkligen menar en återuppfinning. En del av problemet är USAs skamfilade rykte med avseende på Guantanmo Bay och Abu Ghraib som förstör bilden av att sprida demokratin. Den andra delen av problemet är Reaganomics--den berömda stimulansen från skattesänkningen.

Den förra förutsägelsen räckte inte så värst länge enligt Robert Kagan som med sin bok The Return of History and the End of Dreams menade att den eviga världsvida liberalismen inte skulle infinna sig utan att det i stället har blivit en ny balansering mellan liberalism och auktoritärt styre.

En viktig fråga som Fareed Zakaria tar upp i sin bok The Post-American World är om Kina kommer att förändras när dess medelklass börjar tjäna tillräckligt med pengar. Det dröjer några år innan man får reda på detta men det ser ju inte speciellt lovande ut.

Timingen av finanskrisen kan ju inte vara sämre med tanke på att valet skulle kunna handla om just denna återuppfinning. Nu är det lite sent. Ingen får troligtvis en tillräcklig överblick av situationen för att definiera ett nytt program.

Fukuyama menar att valet kommer att avgöras av den grupp av lågutbildade arbetarklasspersoner som kan rösta antingen rött eller blått beroende på om de vill identifiera sig med kandidaterna eller om de vill vända sig till den kandidat som bäst tillvaratar deras ekonomiska intresse.

Denna grupp personer singlar alltså slant. Vilket parti är då mest lämpat att återuppfinna USA? Är det presidentkandidatens karaktär som är viktig eller är det frågan?

Dagens debatt hos K-G Bergström mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt tog ju upp detta med bidrag eller jobben och så skatterna. Valet 2010 kan kanske komma att handla om vilken ny modell som partierna måste adaptera sig till? Fukuyama menar nämligen att det är brottom.

20081012

Arbetande människor kan själv bestämma över sina liv

Besåg SVT2 Agendas partiledardebatt i kväll. Det är betryggande att se alliansen totalt dominera debatten.

Om jag förstår skillnaden mellan Alliansen och den Rödgröna Röran så frigör Alliansen människan genom att möjliggöra arbete medan Röran vill frigöra människan genom politiskt arbete, dvs ett förmyndarskap.

Teamet Reinfeldt visar klara prov på regeringsduglighet och den politiska debatten om hur man gör detta sker för tillfället internationellt som ett resultat av finanskrisen. Den skapas inte av visioner i Sverige, inbillar jag mig. Sveriges situation kanske är så unik att den behöver svenska lösningar--den svenska modellen. Själv förundras jag över hur komplicerat driften av ett land som Sverige har blivit. Detta är mycket kompenta personer.

Reinfeldts vision för ett välskött Sverige kanske är att den arbetande fria människan kan skapa sin egen och sina vänners framtid själva utan politikernas hjälp.

20081011

Noam Chomsky: America is the greatest country on earth

Bland orsakerna till detta påstående säger Chomsky i en intervju på Spiegel ONLINE International att yttrandefriheten är speciellt utvecklad i USA. Landet är också fritt i den bemärkelsen att professorn pratar med mekanikern. De är i samma kategori.

Intervjun anknyter också till vad jag diskuterat de senaste inläggen genom titeln "The United States has essentially a one-party system". Chomsky menar att detta parti är företagspartiet (the business party).

Intervjuaren Gabor Steingart, som verkar vara ute efter smuts på USA, Chomsky är trots sin patriotism mycket kritisk till USA, frågar Chomsky om vad han tror kommer att ändras som referens till kampanjens slogan "change". Ingenting säger Chomsky, som referens till teorin om ett enpartisystem. Han säger vidare att "The European reaction to Obama is a European delusion". Vanföreställning är förstås ett starkt ord men det rimmar ju med hans teori.

Chomsky är väldigt negativ mot Sarah Palin och menar att sett från Mars så tror han att marsianerna skulle tro att vi var galna genom att involvera henne. Då skall man tillägga att han är väldigt negativ till religion och totalt bortser från värdet av kyrkogång.

Chomsky tyckte ju att det var bra att professorn talar med mekanikern och kan därför inte sägas vara elitistisk även om han anses som en av de smartaste på Jorden nu levande. I detta sammanhang är det intressant att diskutera en artikel av David Brooks på nytimes.com kallad The Class War before Palin.

Valet av Sarah Palin tycks förstärka den uppdelning av samhället som de två största partierna åstadkommer. Republikanerna har nämligen alienerat regioner där högt intellektuella bor som Silicon Valley, norra Virginia, förorterna utanför New York, Philadelphia, Chicago och Raleigh-Durham. Västkusten och den nordöstra kusten är i stor sett förlorade.

Republikanerna har också lyckats alienera hela yrkesgrupper. Advokater donerar till Demokraterna över Republikanerna 4 till 1. Disputerade 2 till 1. Verkställande inom teknologi 5 till 1. "Investment bankers" 2 till 1.

Brooks menar att: "Palin is smart, politically skilled, courageous and likable" men hon spelar för mycket med klass-kortet.

Vad menar Chomsky då med att folk på Mars skulle tycka att Amerikanerna är galna när de valde Sarah Palin om han inte är elitistisk? Att potentiellt ha en kvinna som statschef kan ju tänkas irritera Araber och Ryssar men är det något man behöver bry sig om. Bara för att hon inte har en PhD. som Angela Merkel eller Condoleezza Rice ger man sig på hennes intelligens? För övrigt verkar ju hon var hård nog i nyporna i sin managementstil när hon lyckats göra sig av med en otrevlig polis och avancerat i en mansdominerad hieraki till guvernör. Hon var kanske tvungen att ta samma förlust i etiken som USA gjorde med sina allierade i Irak.

Många anser att karaktären på presidentkandidaterna är det viktigaste snarare än valfrågorna. Chomsky ansåg att valfrågorna var viktigast samtidigt som han säger det finns ett enpartisystem? Presidenten får då kanske anses agera ut presidentskapet till tonerna av industrin och krydda detsamma med sin karaktär.

Jag är dock inte säker på att folket inte är med och styr via Kongressen och presidentskapet. Speciellt i kristider blir myndigheterna mer betydelsefulla. Fareed Zakaria trodde ju som jag nämnde tidigare att "Society" och inte "State" var vid rodret. Själv tror jag att dessa tankar underskattar folkets makt. Det kan tyckas i lugnare tider att folket inte är med och styr men enligt Författningen kan de göra revolt om "Society" misslyckas med sin uppgift--eller har den möjligheten satts ur spel de senaste 40 åren?

20081009

Brist på förtroende?

Man talar och agerar nu mot finanskrisen med att låta myndigheterna gå in i bankerna för att öka förtroendet snarare än att följa Paulsons plan och bara köpa upp de "giftiga" lånen.

Ursäkta mig! Myndigheterna i USA och Europa enligt sonderingar har rekordlågt förtroende hos massorna.

Är inte detta att gripa efter ett halmstrå? Finns det verkligen någon förutsättning för att detta skulle fungera?

20081008

Den Post-Amerikanska Världen

Jag har nämnt att jag läst boken The Post-American World från 2008 av Fareed Zakaria de senaste dagarna. Det är en av de där böckerna på sistone som diskuterar den analkande multipolära situationen i den globala ordningen.

Fareed Zakaria är född muslim i Indien men en naturaliserad Amerikan som gjorde sin PhD under Samuel P. Huntington på Harvard Universitetet. Numera arbetar han på Newsweek Magazine. Man anar ett strå av schadenfreude i beskrivningen av Amerikas nuvarande situation men boken kan i stort ses som en bok till Amerikas försvar.

Kort sagt så beskriver Zakaria om "the rise of the rest" som han exemplifierar med 2.5 miljarder Kineser och Indier. Kina är utmanaren och Indien den allierade. Det är faktiskt intressant att se att folk i Indien till 73% är positiva till USA. Ett viktigt avtal mellan USA och Indien har också slutförhandlats i dagarna som är viktigt för de båda ländernas framtid vad avser bl.a. nukleära spörsmål.

Först skrämmer Zakaria läsaren, med framför allt Kinas potential, men sedan rehabiliterar han USA i läsarens ögon för att till slut bluddra bilden med en massa pessimism. Man får en bra bild av USAs överlägsenhet inom Undervisningsväsendet.

Vad som intresserade mig var Zakarias indelning av USA i en "Society" och en "State". Indien är tydligen organiserad på samma vis. Det förklarar observationen att Kongressen och Presidenten inte är så populära, 15% respektive 25%. "Society" gillar dem inte utan de har bara anhängare från dem som räknas till staten?

Han har inte mycket till över för staten utan ser sig förmodligen som en del av "Society" och skriver:

"Som den går in på 20:e århundradet är inte USA en fundamentalt svag ekonomi, eller ett dekadent samhälle. Men USA har utvecklat en högt dysfunktionell politik. Ett antikt överdrivet stelt politiskt system--225 år gammalt--har fångats av pengar, speciella intressen, en sensationalistiskt media, och ideologiska attackgrupper. Resultatet är en ändlös, virulent debatt om triviala ting--politik som teater--och väldigt lite substans, kompromiss och handling. Ett "kan göra" land är nu belastat med en "göra ingenting" politisk process designad för partisansk strid snarare än problemlösning".

Det verkar inte som Zakaria är vidare demokratisk och tänker på att folket är involverat om han inte faktorerar in dem i sitt "Society" begrepp. De flesta Amerikaner jag mött talar väl om sin Författning och Självständighetsförklaring med sina "Checks and Balances". Amerikanarna har ju ett mer utbyggt frivillighetsarbete som måste vara en naturlig del av "Society"--den sociala ekonomin.

Hur styrs "Society"?

Finanskrisen lade en sordin på presidentdebatten

I stundens allvar reagerar folk olika på kriser. I vissa länder samtalar man värdigt om svåra ting. I andra länder släpper ledaren en video där han förklarar hur han använt sig av visheten i en "martial art", Judo, i sitt ledarskap. Putin vill tydligen föra in samma element i ungdomars mass-uppfostran som Japanerna gjorde innan Andra Världskriget. De dödliga konsterna är något som bör ske i skymundan av få speciellt intresserade personer.

McCain och Obama kunde som väntat inte leverera en lösning på finanskrisen men gav prov på ett genuint engagemang i sak. Även om Fareed Zakaria i sin bok The Post-American World informerar om att det i USA finns en "Society" och en "State" så är det McCain eller Obama som i kött och blod skall representera och leda staten. Båda grupperingarna har sina fördelar men det framgick av debatten att Obama backas av Warren Buffet, mästerinvesteraren, vilket skulle ge honom en egg i bekämpningen av den finansiella krisen.

Kandidaterna fick frågan om de skulle använda makt för att stoppa genocid där ej strategiska skäl föreligger. Typeexemplet som brukar användas är massakern i Rwanda där 800000 personer dödades under 100 dagar. Båda kandidaterna menade att man skulle använda makt i dylika fall. Det är naturligtvis rätt sak att säga om man är Amerikan men de borde kanske tillagt att man faktiskt inte lever som man lär i denna fråga. Det finns fruktansvärt nog för många sådan tillfällen där komplikationer gör att man inte kan ingripa vilket i praktiken betyder att man bara ingriper när strategiska själ föreligger.

Vad avser Irak och Afghanistan så har kandidaterna grupperat sig i två till synes teoretiskt olika men praktiskt ganska lika falanger. McCain vill vinna kriget i Irak och är diffusare när han talar om kriget i Afghanistan. Obama däremot ser Irak som ett avslutat, förlorat, kapitel och vill fokusera på att gå till botten med problemet och fånga Osama bin-Laden någonstans i gränstrakterna Afghanistan/Pakistan. McCain förblir realisten och statsmannen i denna debatt.

Obama lade stor vikt på att minska utländska energiberoendet och jämförde med JFKs 10 års utmaning att nå månen. Han tog upp problemet med att USA lånar pengar av Kina för att ge till Arabländerna och sade att ett minskat energiberoende skulle ge mindre pengar till länder som Ryssland som därmed skulle få mindre möjligheter att skapa problem runt om i världen. Detta, samt demokraternas satsning på fri hälsovård, anser jag vara Obamas starkaste kort, förutom potentialen i lösandet av finanskrisen. Jag finner denna utmaning mycket aptitlig även om det innebär att USA får bränna mer kol och använda sig av mer kärnkraft.

20081007

En presidentkandidat som skulle kunna tillfredställa det behov som definieras med nuvarande krissituation finns inte

Inför den andra debatten om presidentskapet i USA i natt funderar jag lite över vad som skulle krävas för att folk skulle vara nöjda med sin kandidat. Tidpunkten för denna debatt måste vara unik historiskt sett i och med den finansiella krisen. Kandidaterna ser små ut i sammanhanget. Man skulle behöva en Superman.

Först noterar jag att en före detta exekutivt oerfaren akademiker leder i sonderingarna för närvarande. Jag tror inte akademiker skall vara presidenter i USA eller annorstädes heller. Det måste betyda något att det inte finns någon professor i statskunskap som blivit president. Med Hillary Clinton som president och Barack Obama som vicepresident hade demokraterna nog varit bättre placerade för den mycket svåra tiden i den närmast framtiden.

Både John McCain och Sarah Palin har på scenen kommenterat att utlänningar "don't like us very much". Man vänder sig alltså till "den tysta majoriteten" och försöker ge uttryck för att världen runt omkring USA har förändrats. USAs relativa tyngd i världen har minskat och detta känns ovant--man skyller på Bush. Obama å andra sidan reser till Berlin och försöker imitera JFK. Frågan är vad de egentligen tyckte för nu flirtar Tyskland med Ryssland? Han har talat nedsättande om denna "tysta majoritet" och sagt, vilket inte går att ursäkta, även om han försökte, att de "litar till sin religion och sina vapen".

McCain/Palin representerar alltså en folklighet som Obama/Biden saknar. Obama har av många betecknats som för mycket av en intellektuell snobb. Palin kritiseras dock av framförallt media att hon är för folklig, eller bara folklig inför TV kamrorna. Det är dock inte den uppfattningen jag har fått av henne från hennes anförande vid utnämningen och under hennes debatt med Joe Biden. Både McCain och Palin verkar genuina i mina ögon.

Frågan är om inte Amerikanarna tagit för mycket stryk i trakasseriet av George W Bush där han av många anses som ointelligent. Har den "tysta majoriteten" tappat självförtroendet? Själv håller jag inte med. Jag tror att hans legacy kommer att tolkas som mycket bättre i efterskott än under hans mandat. Vi är några som poängterat att det inte är bara Bush som har haft problem med auktoriteten. Det verkar vara ett generellt problem i Västvärlden inklusive Japan.

En artikel på AEI.com meddelar att förtroendet på den Amerikanska Kongressen är i bottenläge. Bara 15% anser att de gör ett bra jobb vilket skall jämföras med 67% för Högsta Domstolen och 80% för Militären. Det är samma typ av siffror som visas för EU i Eurobarometern och som jag diskuterat tidigare. Administrationens räddningspaket hade ju inte någon effekt på aktiemarknaden i USA och den första presidentkandidatsdebatten visade på ett lågt publikt intresse eftersom inte så många valde att titta på den.

I Sverige kan man se hur siffrorna snabbt försämras under mandatperioden. Reinfeldt hade stöd för regeringsduglighet jämfört med Sahlin med 64% mot 36% i mars förra året. Nu är siffrorna 53% respektive 48%. Partiernas popularitet är dock betydligt lägre och Sverige är ju lite mer lokalt än USA. Det talas globalt om att det bara är myndigheterna som kan rädda oss i finanskrisen men mydigheterna världen över är inte speciellt populära--vad det nu beror på.

Jag tror på McCain/Palin som den bästa lösningen på USA ledarskapsproblem. Det är den Amerikanska lösningen och inte en ambitiös världsledar-flirtise. Obama säger att USA kan bättre. Detta är något som alla nationer kan. Man prackar inte på folk ledarskap. Ledarskap kommer till en nation.

20081006

Till republikanernas försvar

President George W Bush har ju fått mycket kritik för att han inte skrev under Kyotoprotokollet och för att inte tagit miljön på allvar.

Jag kommer ihåg att ett av de ursprungliga argumenten som Bush gav som motivering var att Kyotoprotokollet var vetenskapligt fel.

Det är naturligtvis så att vi skall smutsa ner så lite som möjligt men Fareed Zakaria har i sin bok The Post-American World från 2008 ett argument som stöder Bush i detta avseende. Han säger att:

"Behovet för elektricitet är projekterat att öka över 4% per år under de närmaste årtiondena. Den elen kommer att komma mest från det smutsigaste bränslet--kol. Kol är billigt och finns i stora mängder, så världen litar på det som energireserv. För att förstå hur detta kommer att påverka miljön, fundera på det följande. Mellan 2002 och 2012, kommer Kina och Indien att bygga 800 nya koleldade kraftverk--med en samlad koldioxid emission som är 5 gånger större än de totala sparade mängderna i Kyotoprotokollet."

There is profit in confusion?

Ja, frågan är vad Putin har i tankarna när RTS indexet faller som en sten på börsen i Moskva. Det rasade ytterligare 14% idag med två handelsstopp. Detta betyder att det är nere mer än 70% från max i maj i år. 1929 föll den amerikanska börsen 80%.

Tydligen har man med sin 25% ökning av försvarsbudgeten och återupptagna militärparader på Röda Torget slagit in på en krigiskhet utan like. För att inte nämna kriget i Georgien. timesonline.co.uk informerar att de flyger strategiska bombplan igen vilket de inte gjort på 14 år.

Kiev anklagas för att ha hjälpt Georgien i kriget och Georgien för att ha orsakat en bilbomb i Sydossetien. Alla konspirerar mot honom! Han bygger en väg till en liten stad Akhalgori, vilken är belägen endast 25km från Tiblisi, inne på Georgiskt territorium?

Enligt John Vinocur på iht.com är John McCain och Barack Obama rörande överens om problemet med ett allt aggressivare Ryssland. Vad som dock blommat ut efter Georgienkrisen är Tysklands välvilja till Ryssland i bjärt kontrast till den fortsatta bedömningen från vilken kandidat som nu blir president.

Det är också intressant att se hur Tyskland är villig att gå själv snarare en tillsammans med övriga EU genom krisen. Sarkozy försökte ju komma fram till en gemensam lösning i helgen på en approach mot kreditproblemkrisen. Den sammantagna bedömningen blir att det är var man för sig själv i krisen.

Idag faller börserna i Europa med c:a sex procent efter att ett krispaket röstats ned, likt förra måndagen i USA.

20081003

Debatten mellan Sarah Palin och Joe Biden

Igår läste jag lite kommentarer i pressen om främst Sarah Palin som var negativa. Man hänförde till sonderingar som hävdade att Palin inte skulle vara redo att ta över presidentskapet, att vara "a heartbeat away from the Presidency". Förväntningarna på Sarah Palin var därför låga och jag anser att hon överträffade dessa.

Min spontana reaktion är att Palin har potentialen att själv bli president medan Biden framstår som en evig vice president. Jag gillar hennes stil helt enkelt. Hon framstår som en av folket. Dessutom har hon visat prov på kompetens genom sitt arbete. Den så kallade exekutiva kompetensen.

Som hon sade själv, har hon bara varit med i kampanjen i fem veckor, och jag menar att hon presterade väl för en så kort inskolnings tid. Bo Inge Anderson på SVT kallade debatten tråkig. Jag anser att tråkigheten kom från den slätstrukne Biden medan Palin förblev intressant.

Konceptet att vara ett hjärtslag från presidentsskapet är ju intressant i sig. En vicepresident skall vara bisittande samtidigt som de skall ha potentialen av att kunna ta över. "Biljetten" med McCain/Palin ger två potentiella presidenter. En under inskolning och en seriös ansvarskännande och beprövad person. Sarah Plain kommer att vara redo för presidentskapet inom några månader förutsatt att folk röstar på McCain och henne. Condoleezza Rice tror jag skulle kunna vara en förträfflig vicepresident men Sarah Palin kan också vara detta--fast enligt en annan princip.

20081001

George W Bush har hamnat i en FRA-lik debatt

Räddningsaktionen mot finanskrisen motarbetades av publikum, bloggare och andra. En tredjedel av republikanerna och två tredjedelar av demokraterna röstade för planen i Representanthuset.

Bush måste agera. Därför är han för planen. Obama och McCain vill inte gå emot väljaropinionen. Det är mindre än 50% (45-38%) som vill ha planen enligt Pewinstitutet.

Bush upptäcker precis som Reinfeldt att: trust me on this one; är inte gott nog. Precis som med FRA-lagen är det kanske svårt att i förväg säga exakt vad man vill göra. För republikaner finns det fler ideologiska förhinder än för demokrater. Man bör inte rädda institutioner som falerar. Planens igenomdrivande är därför i mångt och mycket en ideologisk fråga precis som FRA-debatten.

"Utomlands" blev man förvånade att planen inte "gummistämplades" av Kongressen. Det är väl det som är det intressanta med Amerikansk politik att den är folkstyrd till en så hög grad. Frågan är om man är villig att ta risken, något som Bush inte kan göra, för en recession av det stora slaget hellre än att sätta sig i skuld?

Information från artiklar på iht.com och DN.se.